CAR­TI­ERS VÄRLD

Ett be­sök i Car­ti­ers hem­li­ga verk­stad i Schweiz av­slö­jar att klock­till­verk­ning är myc­ket mer än ett fing­er­fär­digt hant­verk – det är en su­per­tek­no­lo­gisk spets­in­du­stri.

Plaza Watch Skandinavien - - INNEHÅLL - TEXT JOSH SIMS

Det lig­ger myc­ket mer ba­kom en mo­dern kloc­ka än fing­er­fär­digt hant­verk. Vi ki­kar in ba­kom ku­lis­ser­na på Car­ti­ers hög­tek­no­lo­gis­ka hög­kvar­ter i Schweiz.

DET HÖRS KNAPPT ett surr när de tre stap­la­de 3D-skri­var­na la­ger för la­ger pro­du­ce­rar en vax­pro­to­typ till än­nu en Car­ti­er-kloc­ka. Snart kom­mer det att plop­pa ut en mo­dell i ska­la 1:1 – som ska put­sas och må­las så att vax­klum­pen verk­li­gen lik­nar en kloc­ka. Se­dan skic­kas den till­sam­mans med de förs­ta rit­ning­ar­na och de­signgrup­pens an­teck­ning­ar till klock­di­vi­sio­nens chef för in­spek­tion. Och så upp­re­pas cy­keln – snabbt, med kli­nisk ef­fek­ti­vi­tet, tills en ny kol­lek­tion är klar. Är det­ta mor­gon­da­gens klock­till­verk­ning?

Car­ti­er har ar­be­tat så här i ett år­tion­de, än­da se­dan fö­re­ta­get blev först i klock­bran­schen med att instal­le­ra så­da­na här ma­ski­ner, som för de fles­ta än­nu är en sci­ence fic­tion-fan­ta­si.

– De gör att vi snab­ba­re kan ut­vär­de­ra nya idéer, sä­ger Ca­ro­le Fo­re­sti­er, som är chef för ur­verks­de­sign på fö­re­ta­get och nå­got så ovan­ligt som en kvin­na på en le­dan­de post på ett ex­klu­sivt klock­mär­ke.

– Ibland kan vi tve­ka om en viss de­sign. Med Bal­lon bleu kun­de vi till ex­em­pel in­te be­stäm­ma om vi skul­le ska­pa nå­gon fi­gur runt skru­ven el­ler in­te – så vi prin­ta­de två mo­del­ler. Till slut be­slöt vi att gö­ra en kom­bi­na­tion av bå­da va­ri­an­ter­na. Det är myc­ket fram och till­ba­ka i klock­de­sign, lag­ar­be­te och dis­kus­sio­ner, så vi gör allt vi kan för att un­der­lät­ta den pro­ces­sen.

FO­RE­STI­ER TAR OSS på en säll­synt tur ge­nom Car­ti­ers hem­li­ga ut­veck­lings­av­del­ning i schwei­zis­ka La Chaux de Fonds, där ra­der­na av CAD/CAM-ap­pa­ra­ter sna­ra­re för tan­ken till ett rymd­cen­ter än till en ty­pisk be­lam­rad ur­makar­verk­stad. Här ut­veck­lar ett team på 35 per­so­ner de­sig­nen på mär­kets kom­man­de tid­mä­ta­re. Här kan da­to­rer­na in­te ba­ra si­mu­le­ra på skär­men hur en kloc­ka skul­le kun­na fun­ge­ra, ut­an ock­så ta­la vil­ka spe­ci­al­verk-

tyg som krävs för att mon­te­ra ihop den, hur myc­ket olja som be­hövs för var­je skruv – och som kan fast­slå var­je dels tillåt­na av­vi­kel­se med max fem pro­cent.

FÖR BIL­TILL­VER­KA­RE ÄR det­ta ing­en främ­man­de verk­sam­het, men för klock­ma­ka­re är det nå­got nytt. De bå­da bran­scher­na ar­be­tar ock­så med lik­nan­de tid­ta­bel­ler. Car­ti­er job­bar nor­malt tre till fem år med de­sig­nen på ett ur­verk, och se­dan tar det yt­ter­li­ga­re två år in­nan kloc­kan kom­mer ut på mark­na­den.

Med tan­ke på att Car­ti­er har till­ver­kat 29 nya ur­verk un­der de sex se­nas­te åren, har ut­veck­lingsen­he­ten hål­lit rätt hög takt. Och för var­je nytt kon­cept som Fo­re­sti­er pre­sen­te­rar för led­ning­en har hon ar­be­tat med, och skro­tat, kanske yt­ter­li­ga­re tio el­ler tolv för­slag.

– Det är bätt­re att sat­sa på kvan­ti­tet än på kva­li­tet, då ser de att man job­bar hårt, skrat­tar hon. Många idéer är helt en­kelt för avan­ce­ra­de och krä­ver tek­nik el­ler verk­tyg som det skul­le ta åra­tal att ut­veck­la. Men inga idéer som pro­du­ce­ras på ut­veck­lings­lab­bet går nå­gon­sin för­lo­ra­de, de åter­vän­der och in­spi­re­rar oss vid se­na­re till­fäl­len.

– Vi val­de att byg­ga ut­veck­lings­av­del­ning­en in­till lab­bet, sä­ger Fo­re­sti­er, och vi­sar upp ett rum som är fullt av mik­ro­skop, hög­has­tig­hetska­me­ror och and­ra ski­nan­de ma­nic­ker.

– Vi tror att det upp­munt­rar sam­ar­be­te och bol­lan­de med idéer. Så det finns myc­ket glas­väg­gar i hu­set.

Men al­la väg­gar är in­te riv­na – det krävs sä­ker­hets­kon­trol­ler in­nan man får an­vän­da fö­re­ta­gets nät­verk, så att det in­te ska kun­na an­vän­das för att hac­ka da­to­rer­na.

– Det är gans­ka ovan­ligt i klock­bran­schen att man har en så­dan här ut­veck­lings­av­del­ning, sä­ger Fo­re­sti­er. Ut­veck­ling­en sköt­tes på en rad plat­ser tills vi be­slöt att sam­la allt i en bygg­nad, men nu väx­er varen­da be­stånds­del i kloc­kan fram på ett och sam­ma stäl­le. De­sig­nen är det förs­ta ste­get i en kloc­kas liv och om man hop­par över det el­ler stres­sar ige­nom det, så blir det ald­rig nå­gon bra kloc­ka i slutän­dan. Bätt­re form­giv­ning le­der till bätt­re pro­duk­ter. Det är nå­got som in­du­strin in­te har in­sett i till­räck­ligt hög grad.

Här rå­der lugn och kon­cent­ra­tion – en kon­trast mot själ­va till­verk­nings­fa­bri­ken i bygg­na­den in­till. Enor­ma an­ord­ning­ar med in­tets­ä­gan­de namn – Sa­tiosh 2, Al­mac CU1007, Chi­ron 3234 – körs dyg­net runt och spot­tar ur sig pre­ci­sions­till­ver­ka­de klock­de­lar. En ma­skin till­ver­kar om­kring 50 kilo­me­ter stållän­kar per år. Än­nu en kon­trast är den näs­tan me­del­ti­da mil­jön där klockvi­sa­re be­ar­be­tas med bun­sen­brän­na­re med sam­ma nog­gran­na för­sik­tig­het som om man des­ar­me­ra­de bomber, och hant­ver­ka­re som ar­be­tar på Car­ti­ers se­nas­te konst­när­li­ga grepp: bloms­ter-in­tar­si­er, där man an­vän­der kron­blad i stäl­let för trä el­ler halm.

SOM FO­RE­STI­ER PÅ­PE­KAR är mo­dern klock­till­verk­ning en väl av­vägd bland­ning mel­lan för­fi­nad konst och tung in­du­stri – mesta­dels det sist­nämn­da.

– Jag blir to­kig när and­ra mär­ken fort­fa­ran­de kör på den gam­la bil­den av klock­ma­ke­ri i en stu­ga i ber­gen, sä­ger hon. Fak­tum är att klock­till­verk­ning hu­vud­sak­li­gen är hög­tek­no­lo­gi, men det är en image som sto­ra de­lar av bran­schen ver­kar va­ra rädd för. Det hand­lar tyd­li­gen ba­ra om ”hand­gjort” och ”konst”. I själ­va ver­ket blir de kun­der som ser till­verk­ning­en in­te alls av­skräck­ta – tvärtom för­står de var­för kloc­kor­na är så dy­ra.

Prislap­pen är ock­så fram­ta­gen med störs­ta nog­grann­het. För även om Fo­re­sti­er kanske ral­je­rar över den över­dri­vet ro­man­tis­ka lan­se­ring­en av den schwei­zis­ka klock­till­verk­ning­en, så är hon starkt med­ve­ten om att hon har ett kom­mer­si­ellt upp­drag: kloc­kor­na mås­te säl­ja.

– Finns det nå­got ur­verk som jag dröm­mer om att gö­ra? Ja. Jag är fak­tiskt in­te så in­tres­se­rad av kloc­kor – det är ur­ver­ken jag äls­kar. Men jag har ock­så av­del­ning­ar för för­sälj­ning och mark­nads­fö­ring, och ibland är idén allt­för dyr för att för­verk­li­ga just nu, el­ler allt­för stor, el­ler allt­för nå­got an­nat, el­ler in­te till­räck­ligt ”Car­ti­er”, sä­ger hon med ett skratt.

– Det är lätt att job­ba med mark­nads­fö­ring: ”Vi be­hö­ver en ny ra­ket.” Okej, visst … men i slutän­dan är det för­stås en af­färs­verk­sam­het. Allt har ett op­ti­malt pris och ett op­ti­malt an­tal. Man mås­te hit­ta en ba­lans mel­lan af­färs­mäs­sig­het och kre­a­ti­vi­tet. Det är då får man en fram­gångs­rik kloc­ka, men det är verk­li­gen in­te sär­skilt en­kelt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.