40 års lugn seg lats för Na uti­lus

De­sig­nad för fy­ra år­tion­den se­dan un­der Baselworld Tra­de Fair av den le­gen­da­ris­ke ur­ma­ka­ren Ge­rald Gen­ta, nu fi­rar den iko­nis­ka Pa­tek Philip­pe Nautilus sin 40-års­dag.

Plaza Watch Skandinavien - - Innehåll - TEXT JOSH SIMS

Nu fi­rar den iko­nis­ka Pa­tek Philip­pe Nautilus sin 40-års­dag.

Ti­den­för­änd­ra­rallt och fram­för allt sma­ken. 1976 pre­sen­te­ra­des en klocka som en­ligt da­gens stan­dard in­te såg sär­skilt märk­vär­dig ut. Men fy­ra år­tion­den är en lång tid när det gäl­ler idéer. Och Pa­tek Philip­pes nya verk Nautilus – som in­te lär ha döpts ef­ter ubå­ten i Ju­les Ver­nes En världs­om­seg­ling un­der ha­vet, men med myc­ket av sam­ma re­vo­lu­tio­nä­ra tän­kan­de – so­pa­de bort allt kon­ven­tio­nellt tän­kan­de vad gäl­ler de­sign av kloc­kor.

Det var in­te det att den kun­de be­trak­tas som den förs­ta lyx­kloc­kan i rost­fritt stål - Au­de­mars Pi­gu­ett sjö­sat­te den bå­ten re­dan 1972 med Royal Oak. Men den var stor – el­ler med si­na 42 mm ver­ka­de den va­ra det – i en tid när täv­la­des om att bli sma­last: en re­duk­tion av for­men sam­man­flä­tad med för­fi­ning och ele­gans. Och fastän den var i stål var den in­te up­pen­bart spor­tig – vil­ket kloc­kor i stål van­ligt­vis var, och Royal Oak var fak­tiskt spor­tig, med sitt sig­num av syn­li­ga skru­var som man an­sågs bor­de döl­jas – Nautilus tyck­tes pe­ka mot en ny ka­te­go­ri som var dess all­de­les egna: En slags hy­brid, var­ken en fin­kloc­ka el­ler sport­kloc­ka. El­ler kanske en fin­kloc­ka för dem som i stäl­let för 20,000 ligor läng­ta­de ef­ter att få va­ra 120 m un­der ha­vet, vil­ket Nautilus kun­de kla­ra.

Att nå­gon nå­gon­sin skul­le vil­ja gö­ra det iklädd en Pa­tek Philip­pe var na­tur­ligt­vis helt otänk­bart, och desto mer så när det var som mest ut­mär­kan­de för den un­der ex­tre­ma vill­kor in­te sågs som mått­stock på ex­klu­siv klock­till­verk­ning. Pa­tek Philip­pe hand­la­de helt och hål­let om ur­verk, i det här fal­let ett ovan­ligt svårt men tunt – en som Nautilus höll gömd till 2004, då fö­re­ta­get till slut kom ut med en ver­sion med en bak­si­da i kri­stall. Just det till­ta­get choc­ke­ra­de en in­du­stri som för­vän­ta­de sig en mer kon­ser­va­tiv håll­ning från ett fö­re­tag som dit­tills hål­lit sig in­om ra­mar­na. Nautilus blev i många år Pa­tek Philip­pes en­da klocka som kun­de be­skri­vas som ’var­dag­lig’. Att Nautilus ver­ka­de va­ra en åter­klang av Royal Oak – den för­ra, yt­ligt möj­li­gen, kanske en mer un­derskat­tad ver­sion av den se­na­re, med en mer oval ur­tav­la, men med en an­spel­ning till Oaks di­stink­ta ok­ta­gon ge­nom den nå­got sned­sli­pa­de glas­bå­gen – var in­te helt för­vå­nan­de. Bå­da ha­de de­sig­nats av Ge­rald Gen­ta. Nautilus skis­sa­des på en re­stau­rang un­der be­sö­ket på Ba­selworldT­ra­de Fair. ”Jag de­sig­na­de Nautilus me­dan jag be­trak­ta­de män­ni­skor från Pa­tek som satt och åt. Det var en skiss som tog mig 5 mi­nu­ter”, sa Gen­ta. Gen­ta cir­ku­le­ra­de i bran­schen. Han ar­be­ta­de för Au­de­mars Pi­gu­et och Pa­tek Philip­pe, han de­sig­na­de In­ge­nieur för IWC, Con­stel­la­tion för Ome­ga, Pashe de Cartier för Cartier, Bul­ga­ri-Bul­ga­ri för, hör och häp­na Bul­ga­ri, och igen för Pa­tek, the Gol­den Eclip­se. Des­sa var en­dast någ­ra av de 10,000 el­ler fler klock­de­sig­ner un­der hans kar­riär. Det en­da han ång­ra­de, sa han en gång, var att det in­te var han som de­sig­na­de Rolex Oys­ter, ”för den re­pre­sen­te­rar den störs­ta suc­cén in­om klock­till­verk­ning när det gäl­ler sti­lis­tiskt ge­nom­brott”. Det upp­nåd­de han för­vis­so med Nautilus, bland många and­ra de­sign­lös­ning­ar. For­men, var­ken ex­akt rund men in­te hel­ler fyr­kan­tig, den pla­na glas­bå­gen, arm­ban­det med av­smal­nan­de sam­man­bund­na block, den ho­ri­son­tel­la ran­den som de­ko­re­rar ur­tav­lan, kanske en nick­ning som väl­kom­nar lugnt hav; den gång­järns­lik­nan­de, hytt­ven­tillik­nan­de me­ka­nis­men som lå­ser fast höl­jet – ut­an tve­kan kloc­kans all­ra mest min­nesvär­da ka­rak­tä­ristik

och den i li­ka mån per­plexa och för­trol­lan­de ’öron’. Al­la des­sa de­tal­jer gjor­de att Nautilus stack ut. Det mest ban­bry­tan­de var emel­ler­tid den minst up­pen­ba­ra de­tal­jen: där kon­ven­tio­nell klock­till­verk­ning an­såg att en klocka be­står av en bak­si­da, arm­band och en glas­bå­ge – och det är fort­fa­ran­de den all­män­na upp­fatt­ning­en – så an­såg Nautilus att ju fär­re se­pa­ra­ta delar, desto stör­re blev kloc­kans fy­sik och oge­nom­träng­lig­het. Följakt­li­gen fräs­tes höl­jet ut från ett en­da stål­block – en ’mo­noco­que’ som in­du­stri­de­sig­ners kal­lar det – med ett en­da borr­hål för det ring­lan­de skaf­tet.

För­vå­nans­värt nog blev in­te Nautilus en hit. I al­la fall in­te till en bör­jan – un­der dess först hal­va år­tion­de el­ler så gick för­sälj­ning­en på tom­gång. Många tyck­te att stor­le­ken var kons­tig. En del gav den smek­nam­net ’Jum­bo’ – om det var upp­skat­tan­de el­ler mot­sat­sen be­rod­de nog sna­rast på stor­le­ken på per­so­nens hand­led. Men i mit­ten av 1980-ta­let – när tids­an­dan hun­nit i kapp Pa­tek Philip­pe och Gen­tas syn på en lyx­kloc­ka med ex­trem pre­stan­da – bör­ja­de för­sälj­ning­en es­ka­le­ra. En klas­si­ker var född.

Men Pa­tek Philip­pe ha­de all­tid va­rit in­ställd på att vän­ta: sjö­sätt­ning­en av Nautilus, hur om­stör­tan­de den än var, såg all­tid en ny mark­nad fram­för sig. Han ha­de sär­skilt no­te­rat att de ri­ka till­bring­a­de allt mind­re tid på so­aré­er och mer tid med ak­ti­vi­te­ter, an­ting­en för nö­jes skull el­ler för häl­san. Upp­le­vel­ser blev vik­ti­ga­re än att kon­su­me­ra, in­te så att ägan­det av en Pa­tek Philip­pe in­te kräv­des av de se­na­re. Det var in­te hel­ler så att Pa­tek Philip­pe fö­reslog en Nautilus i stäl­let för en av de bräck­li­ga­re va­ri­an­ter­na, ut­an som en klocka som pas­sa­de in på de där hår­da ut­om­hus­ak­ti­vi­te­ter­na.

”En av värl­dens dyraste kloc­kor är gjord av stål”, ut­ro­pa­de en av Pa­tek Philip­pes an­non­ser, till­ba­ka till ti­den när det var en smart sak att gö­ra att öp­pet ta­la om pri­set. ”De fun­ge­rar li­ka bra med en våt­dräkt som med en ko­stym”, ut­ro­pa­de en an­nan. Fler an­non­ser åter­gav kloc­kan i guld när den var på väg att för­svin­na ner i vatt­net i en swim­ming­pool – ett ögon­blick som fram till då ha­de va­rit en mar­dröm. Den här guld­kloc­kan tål­de li­te vat­ten.

Det var in­te il­la för en de­sig­ner som själv fak­tiskt in­te tyck­te om att bä­ra en klocka, vil­ket han en gång er­kän­de. ”Kloc­kan är en an­ti­tes till fri­het. Jag är konst­när – så jag av­skyr att be­hö­va rät­ta mig ef­ter ti­dens tvång”, sa Gen­ta. ”Jag gil­lar in­te att bä­ra en klocka. (Men) jag gil­lar att de­sig­na dem. De­sig­nen är för mig ett sätt att ut­tryc­ka min per­son­lig­het.” Det ta­la­de för följd­rik­tig­he­ten i hans de­sign, hans et­hos, att nautilus vi­sa­de sig så an­pass­nings­bar. 1980 upp­hör­de ori­gi­nal­mo­del­len att säl­jas (åt­minsto­ne för åt­ta år, när Pa­tek Philip­pe åter­in­tro­du­ce­ra­de den). Vid upp­da­te­ring­en 1981 gjor­des en djärv för­minsk­ning av de­sig­nen – till en mot­satt ex­trem 37,5 mm, de­fi­ni­tivt läc­ker en­ligt da­gens smak – ut­an att krän­ka dess in­tegri­tet. Och när det kom till en mer ge­men­sam ge­nom­gång 2005 och 2006 var det in­te myc­ket som änd­ra­des.

Me­nän­då,för­demsom­be­und­rar­det­tek­nis­ka, så åter­gick Pa­tek Philip­pe till att an­vän­da det van­li­ga tre-dels höl­jet – fö­re­ta­get me­na­de att fram­steg vad gäll­de ma­te­ri­al och till­verk­nings­tek­no­lo­gi­er gjor­de att ’mo­noco­quen’ in­te läng­re be­höv­des för att upp­nå sam­ma stan­dard vad gäl­ler funk­tio­na­li­te­ten – kom­pli­ka­tions­ök­ning­en fun­ge­ra­de li­ka bra, este­tiskt, som den re­na tim­me-mi­nut-se­kund­mo­del­len gjor­de. Den in­no­va­ti­va

’sub-di­al-funk­tio­nen’ – som re­gi­stre­rar bå­de an­vän­da tim­mar och mi­nu­ter – tyck­tes fun­ge­ra ut­omor­dent­ligt bra med den ven­tillik­nan­de for­men. Des­sa öron fick en mjuk kur­va som en åter­klang av den gam­la glas­bå­gen, och det öka­de den to­ta­la stor­le­ken på kloc­kan med en mil­li­me­ter. Och me­dan Nautilus länge fun­nits till­gäng­lig i guld el­ler vitt guld, och ibland även i pla­ti­na kun­de Pa­tek Philip­pe kanske in­te mot­stå dess arv som fin­kloc­ka: en ver­sion i ro­sa guld, liksom en med lä­der­rem­mar in­tro­du­ce­ra­des ock­så.

Som det kom att vi­sa sig un­der år­tion­de­nas lopp, kom kloc­kan att allt­mer lik­na Ju­les Ver­nes un­der­vat­tens­båt. I ett av­snitt i ro­ma­nen av­vi­ker an­ti­hjäl­ten kap­ten Ne­mo plöts­ligt från äm­net med att för­kla­ra Nautilus dyg­der, ge­nom att lov­pri­sa de­tal­jer­na vad gäl­ler dess längd och bredd, för­de­lar­na med dess vat­ten-dy­na­mism, att den mä­ter ”1011.45 kvadrat­me­ter, och dess in­ne­håll 1,500.2 ku­bik­me­ter, det vill sä­ga, när den är helt ned­sänkt träng­er den un­dan 1500,2 ku­bik­me­ter vat­ten el­ler 1500.3 me­ter ton.” Det he­la är in­te olikt den ibland hu­vud­värk­fram­kal­lan­de an­storm­ning av tek­nis­ka de­tal­jer som klock­till­ver­ka­re tyc­ker om att bom­bar­de­ra kun­der med när en ny mo­dell lan­se­ras. Men kanske en an­nan av Ver­nes ra­der där han be­skri­ver ubå­ten Nautilus pas­sar bättre in på en be­skriv­ning av kloc­kan Nautilus. ”den är, ” sä­ger han, ”ett mäs­ter­verk som in­ne­hål­ler mäs­ter­verk.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.