BRON SÅLDERN

Bron­sen har länge ig­no­re­rats av ur­ma­ka­re. Men nu har allt fler fö­re­tag bör­jat un­der­sö­ka po­ten­ti­a­len hos den­na ur­gam­la le­ge­ring. Josh Sims upp­vär­de­rar det oan­vän­da ma­te­ri­a­lets möj­lig­he­ter.

Plaza Watch Skandinavien - - Innehåll - TEXT JOSH SIMS RETUSCHER ING OCH ILLUSTR AT ION S. CEDERBLAD

Bron­sens 5 000-åri­ga histo­ria har hit­tat till­ba­ka – till da­gens kloc­kor. Josh Sims un­der­sö­ker vår nya brons­ål­der.

Mot stå­lets ky­la står bron­sens vär­me och lys­ter. Och den sak­nar gul­dets kon­no­ta­tio­ner – som ri­ke­do­mens me­tall och me­tal­len för spe­ci­el­la till­fäl­len. Så det är li­te för­vå­nan­de att ur­ma­ka­re har va­rit så obe­näg­na att an­vän­da den. Åt­minsto­ne till nu, för un­der se­na­re år har många mär­ken fak­tiskt pro­vat bron­sen – som lämp­lig för en be­grän­sad upp­la­ga sna­ra­re än för en kloc­ka i full­ska­le­pro­duk­tion. Var­för den­na tve­kan? Bron­sen åld­ras. Den för­änd­ras ge­nom ox­i­de­ring. Det du ser är in­te vad du får.

”Jag mås­te sä­ga att vi un­derskat­ta­de den loc­kel­se som just det­ta kun­de ha, men vi upp­täck­te att det är någon­ting som sam­la­re verk­li­gen tycks upp­skat­ta”, sä­ger Christi­an Sel­mo­ni, chefs­de­sig­ner hos IWC och man­nen som ge­nom­drev fö­re­ta­gets Aqua­ti­mer Chro­no­graf Edi­tion Ex­pe­di­tion Char­les Dar­win – det var förs­ta gång­en som IWC an­vän­de brons, vil­ket sä­ger nå­got om ett ma­te­ri­al som an­vänts vi­da om­kring i 5000 år. ”Bron­sen ut­veck­lar na­tur­ligt­vis sin egen pa­ti­na (ty­piskt är att den blir rö­da­re och mör­ka­re med åren). Där­för blir ett ur i brons en per­son­lig speg­ling av vad bä­ra­ren gör och var han bär den. Det ger kloc­kan ett in­di­vi­du­ellt ut­se­en­de.”

Up­pen­bar­li­gen kan just det va­ra svårt att säl­ja in hos en del män­ni­skor: om kloc­kor ses som en sorts ju­ve­ler, så är det svårt att ta bort det glit­ter och den gla­mour som as­so­cie­ras med fi­na ju­ve­ler. Matt­het as­so­cie­ras, en­ligt gängse upp­fatt­ning­ar, med då­lig kva­li­tet. Bron­sen är, bok­stav­ligt och bild­ligt, an­ti­te­sen till flas­higt. ”Det finns en räds­la in­för det fak­tum att brons är ett le­van­de ma­te­ri­al”, för­kla­rar Ze­nit­hs VD Al­do Ma­ga­da vad gäl­ler Pi­lotTy­pe 20 Ex­tra Spe­ci­al Bron­ze – ett verk som verk­li­gen ex­emp­li­fi­e­rar yt­ter­li­ga­re ett skäl till var­för ur­ma­ka­re så länge har und­vi­kit bron­sen: när den väl an­vänts, är det svårt att und­vi­ka att kloc­kan ser ut som vin­tage, el­ler till och med falsk vin­tage. ”Det är där­för som vi in­te har gjort så många ur­verk. Bron­sen har en lång väg att gå in­nan den ac­cep­te­ras av all­män­he­ten.”

Som Sel­mo­ni an­mär­ker, det finns män­ni­skor som, när de läm­nar in sin IWC för ser­vice, in­si­ste­rar på att var­je skrap­mär­ke och ris­pa på bo­et­ten mås­te läm­nas kvar pre­cis så som de är, ef­tersom var­je mär­ke och ris­pa är en del av kloc­kans histo­ria, och där­med del av äga­rens egen histo­ria. Men de är myc­ket få. De fles­ta vill ha den helt po­le­rad, tack. De vill ha den till­ba­ka som ny, in­te som en in­tres­sant gam­ling.

Så var­för den­na tre­van­de om­fam­ning av ett ma­te­ri­al som går mot ström­men? IWC är för­vis­so in­te en­sam­ma. På se­na­re år har det dykt upp kloc­kor i brons från fö­re­tag som Ano­ni­mo Fi­ren­ze, med mo­del­ler­na Ae­ro­nau­ta och Mar­lin, som bå­da bli­vit fö­re­ta­gets best­sel­lers; från Alain Sil­berste­in och Hublot med Bul­let Bang – vil­ket rim­mar väl med des­sa två fö­re­tags ryk­te om att va­ra ex­pe­ri­men­tel­la; från Cu­er­voY Sobri­nos kom­mer ur­ver­ket Ho­ras del Mun­do; från Bell & Ross kom­mer BRO1 Skull Bron­ze; Scho­fi­eld bi­drar med Be­a­ter i brons …

Det kan kanske va­ra så att brons fak­tiskt ta­lar till den mer avan­ce­ra­de kun­dens tän­ke­sätt: Den

som upp­skat­tar pa­ti­na (som en­kelt kan po­le­ras bort på en kloc­ka) och som in­te ser det som en sym­bol för för­fall ut­an sna­ra­re ser det som att det som lyc­kats över­le­va länge mås­te va­ra nå­got som är av myc­ket hög kva­li­tet från förs­ta bör­jan? Pa­ti­na är trots allt nå­got som vi of­ta fö­re­drar när det gäl­ler ex­em­pel­vis möb­ler i trä el­ler me­tall, i lä­der­jac­kor och skor (klä­der har för öv­rigt sin egen fi­lo­so­fi ge­nom att de görs föråld­ra­de från bör­jan, från slit­na jeans till fläc­ka­de skjort­kra­gar).

”Jag tror att ål­der bör­jar bli ett allt mer ac­cep­te­rat tec­ken på kva­li­tet för­u­tom att det är en god indikator på en lyx­pro­dukt som har åld­rats väl”, ar­gu­men­te­rar Sel­mo­ni. ”Det blir allt mer det som gör en pro­dukt spe­ci­ell. Det som åld­ras med be­hag är en kul­turtrend som för öv­rigt gen­lju­der med ökat in­tres­se vad gäl­ler me­ka­nis­ka pro­duk­ter, hand­gjor­da och ock­så lo­ka­la, pro­duk­ter. Det är en del av rö­rel­sen mot den di­gi­ta­la ål­derns ski­nan­de, re­na, ano­ny­ma, ge­ne­ris­ka pro­duk­ter. Med det sagt, tror jag dock att bron­sen även fort­sätt­nings­vis kom­mer spe­la en li­ten roll in­om klock­värl­den … den ses fort­fa­ran­de som ett ma­te­ri­al för spe­ci­a­lis­ter”.

Den sto­re klock­de­sig­nern Ge­rald Gen­ta fö­reslog en kloc­ka i brons – Ge­fi­ca Sa­fa­ri – så ti­digt som 1988, kanske var det en kom­men­tar till dess för­ut­spåd­da kom­mer­si­a­li­se­ring då. När mo­del­len gavs ut på nytt 2007 var den ba­ra till­gäng­lig för hans vän­ner. Han val­de brons för att kloc­kan skul­le bä­ras på en sa­fa­rire­sa till Öst­af­ri­ka – till skill­nad mot stål, re­flek­te­rar in­te brons sol­lju­set, på så vis för­var­nas in­te by­tes­dju­ren om jä­gar­nas när­va­ro.

Det finns fak­tiskt många and­ra funk­tio­nel­la skäl att an­vän­da brons. Tänk på vad kop­par är. Den be­står för det mest av kop­par som blan­das med en an­nan me­tall, of­tast tenn el­ler alu­mi­ni­um, den se­na­re bru­kar kal­las alu­mi­ni­um­brons. Den är bil­li­ga­re – av det enk­la skä­let att alu­mi­ni­um är mer lät­till­gäng­ligt än tenn – men fort­fa­ran­de myc­ket starkt. Bå­da va­ri­an­ter­na har emel­ler­tid

vis­sa spe­ci­el­la kva­li­te­ter, bå­da är hår­da, men in­te li­ka hår­da som stål men än­då star­ka och de är mer plas­tis­ka (vil­ket gör dem lät­ta­re att ar­be­ta med och det är lät­ta­re att ge­nom­sy­ra dem med fi­na de­tal­jer). De är ock­så an­ti-mag­ne­tis­ka. Dess­utom är le­ge­ring­ar­na marin-klas­sa­de, det vill sä­ga de kan an­vän­das i salt­vat­ten, ut­an att få just någ­ra tec­ken på kor­ro­sion. Det är skä­let till att, en­ligt en upp- fatt­ning, al­la dykarkloc­kor bor­de till­ver­kas i brons. Och många av de kloc­kor som har an­vänt den­na le­ge­ring har gjort det av det skä­let. Till ex­em­pel IWC:s för­ut nämn­da Aqua­ti­mer i brons, och Pa­ne­ra­is Lu­mi­nor Sub­mer­sib­le 1950 Au­to­ma­tic Bron­zo. 2016 lan­se­ra­de Oris en be­grän­sad upp­la­ga av kloc­kan Carl Bras­he­ar, en ver­sion av Di­ver 65. Carl Bras­he­ar – vem är han? En av de säl­lan om­ta­la­de ac­tionhjäl­tar­na – även om hans livs­hi­sto­ria be­rät­tats i ”Men of Ho­nor”, en film med Ro­bert de Ni­ro och Cu­ba Gooding jr – Bras­he­ar var den förs­ta afro-ame­ri­kans­ke mäs­ter­dy­ka­ren i USA:s flot­ta. Han seg­ra­de över dis­kri­mi­ne­ring­en – och, kan man tän­ka, räds­lan för dyk­ning – och tog ex­a­men i ett av värl­dens tuf­fas­te dykar­pro-

gram 1954. Och han var verk­li­gen en äk­ta hjäl­te: 1966 för­lo­ra­de han ned­re de­len av väns­ter ben i en olyc­ka un­der upp­dra­get att oskad­lig­gö­ra en vä­te­bomb, för att se­dan åter­gå i tjänst som den förs­te am­pu­te­ra­de dy­ka­ren.

Tit­ta på den ut­rust­ning som djup­havs­dy­ka­re från Bras­he­ars tid bar. Från hjäl­men till vikt­bäl­tet till si­gil­len på hands­kar­na, där finns myc­ket brons, el­ler för att va­ra ex­akt, brons­lik­nan­de, smi­di­ga­re mer som mäs­sing (en le­ge­ring av kop­par och zink). Av sam­ma skäl, i en tid in­nan vi ha­de rost­fritt stål, gjor­des många hi­sto­ris­ka skepps­in­stru­ment – från kom­pas­ser till te­leskop, från skepps­kloc­kor till skott­glug­gar – i mäs­sing, lik­som ve­ten­skap­li­ga ap­pa­ra­ter. Mäs­sing var ock­så stan­dard­ma­te­ri­a­let för bo­et­ter i fick­ur. An­vänd­ning­en av mäs­sing och brons i kloc­kor idag an­kny­ter följakt­li­gen till den ret­ro-fu­tu­ris­tis­ka es­te­ti­ken som vär­de­sät­ter går­da­gens tek­no­lo­gi (och sär­skilt den vik­to­ri­ans­ka erans).

”Vi blic­ka­de he­la ti­den bak­åt på den in­spi­re­ran­de an­vänd­ning­en av me­tal­len bland dy­ka­re som Bras­he­ar, sär­skilt på de fan­tas­tis­ka hjäl­mar­na”, för­kla­rar Ric­co Ste­i­ner, Oris Eu­ro­pa­chef. ”Ock­så and­ra mär­ken har un­der­sökt bron­sen och av go­da skäl. Det är ett di­stinkt ma­te­ri­al och det är sta­bilt, även om in­te li­ka sta­bilt som stål. Oris kom­mer ab­so­lut in­te va­ra det sista mär­ket som hop­par på brons­tå­get, vänd­ning­en att an­vän­da le­ge­ring­en i bo­et­ter och glas­bå­gar är mer än en mo­denyck”.

Na­tur­ligt­vis mås­te man in­te se an­vänd­ning­en av brons som en slags blink­ning mot det för­flut­na. En ur­ma­ka­re som väl­jer ett så gam­malt aty­piskt ma­te­ri­al kan själv­fal­let gö­ra det helt fritt. Ta till ex­em­pel ett av Ur­werks senaste mo­del­ler, UR105T-rex. Den­na avant-gar­de­kloc­ka – så­väl till for­men som till dis­play­en – har en hög­tek­no­lo­gisk ur­tav­la som är näs­tan helt täckt av ett pan­sar i brons som har la­se­rats i en se­rie tak­ti­la kan­ter un­ge­fär som man kan tän­ka sig att hu­den på en di­no­sau­rie kän­des. Den ge­nom­går pärl­bläst­ring, mik­ro­sand­bläst­ring och av­sikt­lig ox­i­de­ring för att få fram den mör­ka ny­an­sen. Den­na pa­ti­na kom­mer att ut­veck­las vi­da­re, vil­ket kanske ger det mest po­e­tis­ka skä­let till att an­vän­da brons i en kloc­ka: sät­tet som själ­va ma­te­ri­a­let i sig re­a­ge­rar på sy­re, tem­pe­ra­tur, frik­tion och fuk­tig­het är en re­gi­stre­ring av tid som för­fly­ter.

”Vi äls­kar kon­tras­ten. Den ger de­sig­nen av kloc­kan en viss spän­ning”, sä­ger Mar­tin Frei, Ur­werks chefs­de­sig­ner och med­grun­da­re. ”Men för mig är brons mest av allt en väl­digt spe­ci­ell me­tall. Den var trots allt den förs­ta me­tal­len som män­ni­skan kun­de an­vän­da och den sågs länge som myc­ket dyr­bar. Den är in­te ett grun­däm­ne ut­an en le­ge­ring, och be­rät­tar där­för om män­ni­skans kre­a­ti­vi­tet och kul­ti­ve­ra­de han­del över sto­ra av­stånd. Den är kons­ter­nas me­tall. Den ser an­tik ut. Bron­sen är my­tisk. Den le­ver.”

I WC A q u a t i m e r " Ex­ped it i on Char­les D a rwi n " i brons.

Montblanc 18 58 C h r o n o g r a p h m e d Mo­no­pus­her. Flo­rent i nskt l ä d e r a r mb and. Pre­sen­te­rad på SIHH 2 0 1 7.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.