NYTT PÅ DVD

Tidskriften OPERA - - Innehåll -

La fu­ga in ma­sche­ra, Nabucco, Den fly­gan­de hol­län­da­ren och Elekt­ra.

SPONTINI: LA FU­GA IN MA­SCHE­RA Ro­si­que, Di Ton­no, Ma­ri­a­nel­li, Da­li­ot­ti, Mo­ra­ce, Spi­na, D’ostu­ni. I Vir­tu­o­si Ita­li­a­ni/ro­va­ris Re­gi: Leo Musca­to Sce­no­gra­fi: Be­ni­to Le­o­no­ri Uni­tel Clas­si­ca 2072648 89

Länge, ja un­der drygt 200 år be­trak­ta­des Gas­pa­re Spon­ti­nis ope­ra La fu­ga in ma­sche­ra – Den för­kläd­da flyk­ten – som för­lo­rad. Den ha­de pre­miär år 1800, en ti­dig ope­ra av Spontini, men med un­dan­tag av nå­gon ensta­ka aria för­svann den raskt från ope­ra­hu­sen. Först 2007 åter­fanns den och fem år se­na­re sat­tes den upp i Ne­a­pel på Te­atro Per­go­le­si di Je­si. Nu finns den på dvd.

Spontini kan ses som en pe­da­go­gisk länk mel­lan ita­li­ens­ka kom­po­si­tö­rer som Ci­ma­ro­sa el­ler Pai­si­el­lo och Ros­si­ni. Halv­vägs till bel can­to, så att sä­ga, i al­la fall de ti­di­ga ope­ror av Spontini som räk­nas till hans ita­li­ens­ka tid, vil­ket fö­re­lig­gan­de dvd gör. Hans verk bru­kar de­las upp i tre pe­ri­o­der, den ita­li­ens­ka, den pa­ri­sis­ka och den ber­lins­ka. Mu­si­ken är lätt och ele­gant, här finns vack­ra, rent hals­bry­tan­de en­semb­le­num­mer och i den­na upp­sätt­ning fle­ra go­da so­listin­sat­ser.

Hand­ling­en är kon­ven­tio­nell, en far som vill gifta bort sin dot­ter som äls­kar en an­nan, allt med sed­van­li­ga för­veck­ling­ar, mask­spel och lyck­ligt slut. Urupp­fö­ran­det år 1800 lär ha in­ne­hål­lit en rad re­fe­ren­ser till och pa­ro­di­er på det sam­ti­da so­ci­tets­li­vet. Leo Musca­tos re­gi är dock mer än lov­ligt få­nig. Ett gyc­kel­spel med bur­les­ka roll­fi­gu­rer i ut­styrs­lar som knappt skul­le pas­se­ra på cir­kus. Ensta­ka län­kar till com­me­dia dell'ar­te finns, och till upp­sätt­ning­ens för­svar mås­te sä­gas att en­semb­len går in för det he­la med av­unds­värd en­tu­si­asm.

Det är ock­så en li­sa att ta del av den go­da ar­ti­ku­la­tio­nen hos sång­ar­na, som med få un­dan­tag sjung­er ut­märkt. Un­dan­ta­gen är Ruth Ro­si­ques Ele­na (dot­tern), och hen­nes kusin Olim­pia, som sjungs av Ca­te­ri­na Di Ton­no. Bå­da har en nå­got vass so­pran, Ro­si­ques är dess­utom li­te sträv. Då har Ales­sand­ra Ma­ri­a­nel­lis Co­ral­li­na en snyg­ga­re och le­na­re so­pran. Bland mans­rös­ter­na är de bå­da ba­sar­na Cle­men­te Da­li­ot­ti (Nardul­lo) och Filip­po Mo­ra­ce (Mar­zuc­co, Ele­nas far) högst njut­ba­ra; snyg­ga och lät­ta som pas­sar re­spek­ti­ve roll per­fekt.

Cor­ra­do Ro­va­ris le­der I Vir­tu­o­si Ita­li­a­ni med fast men lätt hand som gör mu­si­ken in­te ba­ra rätt­vi­sa, ut­an ock­så tyd­lig­gör Spon­ti­nis mu­sik kring se­kel­skif­tet 1800, strax in­nan Ros­si­ni överskug­gar ho­nom. Claes Wah­lin VER­DI: NABUCCO Do­min­go, Mo­na­styrska, Ko­val­jov, Carè, Piz­zo­la­to. Or­chest­ra of the Royal Ope­ra House, Royal Ope­ra Cho­rus/lu­isot­ti Re­gi: Da­ni­e­le Ab­bado Sce­no­gra­fi: Ali­son Chit­ty So­ny 88875059359 [1 DVD]

Förs­ta ak­ten av Ver­dis Nabucco ut­spe­lar sig i Je­ru­sa­lems tem­pel. På Co­vent Gar­de­no­pe­rans scen re­pre­sen­te­ras det av en rad hög­res­ta fla­ta ste­nar i oli­ka stor­lek. De på­min­ner starkt om det sto­ra för­in­tel­se­mo­nu­men­tet i Berlin. Dess­utom är ju­dar­na grått och gans­ka på­vert kläd­da så som vi sett på ota­li­ga fo­ton från Tyskland och Po­len un­der trans­por­ter­na till döds­läg­ren. Läng­re än så sträc­ker sig in­te re­gis­sö­ren Da­ni­e­le Ab­bados (son till Claudio) och sce­no­gra­fen Ali­son Chit­tys pa­ral­lel­li­se­ring­ar mel­lan då och nu. Det är klokt, ak­tu­a­li­se­ring­en är tyd­lig men står in­te i vägen för det fak­tum att det­ta dra­ma i förs­ta hand hand­lar om för­hä­vel­se och makt­lyst­nad.

Ty­värr fin­ner jag inga fler skäl att pri­sa Ab­bado. Hans in­struk­tio­ner tycks mest ha be­stått av: Stå där! Skrid två steg åt hö­ger! Se be­tryckt ut! Och ni i kö­ren, dags för upp­ställ­ning i pryd­lig for­ma­tion!

Det blir of­ta för­tviv­lat sta­tiskt, och den even­tu­el­la dra­ma­tis­ka ladd­ning­en blir helt be­ro­en­de av sång­ar­nas egen ta­lang. Tänk så myc­ket bätt­re det ha­de bli­vit med en re­gis­sör som kun­nat hjäl­pa den mag­ni­fikt sjung­an­de Li­ud­my­la Mo­na­styrska till ett por­trätt av Abi­gail­le, som in­te ba­ra går fram i rös­ten ut­an i he­la scen­per­so­nen.

Upp­sätt­ning­en är an­nars upp­byggd kring en roll­de­bu­tant, den vid det­ta till­fäl­le, vå­ren 2013, 72-åri­ge Plá­ci­do Do­min­go. Den myc­ket otack­sam­ma te­nor­rol­len Is­mae­le sjöng han vis­ser­li­gen för fle­ra de­cen­ni­er se­dan, men nu gäl­ler det den av­se­värt tyng­re ti­tel­rol­len. Som be­kant sat­sar Do­min­go som pen­sio­när på att hin­na fo­ga in även ett an­tal ba­ry­ton­rol­ler i sitt re­dan oö­ver­skåd­ligt sto­ra cv, och sär­skilt Ver­dis sto­ra ba­ry­ton­rol­ler at­tra­he­rar ho­nom. In­te und­ra på det, och även om hans fort­fa­ran­de så te­no­ra­la stäm­ma lät li­tet egen­ar­tad i Si­mon Boc­ca­neg­ra kom­pen­se­ra­de han det­ta med en oer­hört fint dif­fe­ren­ti­e­rad roll­ge­stalt­ning. Svå­ra­re ha­de jag att ac­cep­te­ra den­na med ål­derns rätt lätt gry­ni­ga te­nor­röst som gre­ve Lu­na i Tru­ba­du­ren, och även in­för hans Nabucco kän­ner jag mig klu­ven. Det dju­pa­re bröst­fun­da­men­tet hos t.ex. en Pi­e­ro Cappuc­cil­li ger en an­nan res­ning åt ge­stal­ten, och man sak­nar hos den åld­ra­de te­nor­stjär­nan en full­mo­gen Ver­di­ba­ry­tons flö­dan­de långa le­ga­to­lin­jer.

Men ing­en kan bry­ta sam­man på en ope­ra­scen som Plá­ci­do Do­min­go! Hans mu­si­ka­lis­ka in­tel­li­gens och re­na ka­ris­ma gör att Na­buc­cos svind­lan­de fall från själv­för­gud­ning till för­kros­sel­se blir en om­ska­kan­de re­sa. Och det trots att man så väl kän­ner igen al­la hans pa­ten­te­ra­de ges­ter, som väl ing­en re­gis­sör kan lyc­kas gö­ra nå­got åt. Dem störs man mer av på dvd än live.

Ju­dar­nas överste­präst Zac­ca­ria är en li­ka stor roll som Na­buc­cos, och Vi­ta­lij Ko­val­jov gör den ovan­ligt sam­lat och in­åt­vänt, vil­ket har star­ka­re ver­kan än den ilsk­na kraft­sång man of­ta mö­ter hos Zac­ca­ria. Auk­to­ri­te­ten ly­ser fram i hans mått­full­het och in­te i ytt­re åt­hä­vor.

Ma­ri­an­na Piz­zo­la­to är en rund­nätt dam i grå kap­pa som man gär­na lyss­nar till, men hon är en sce­niskt fas­ligt fyr­kan­tig Fe­ne­na. Andrea Carè som Is­mae­le är nog så el­dig, men det är en hopp­lös roll, som bå­de li­bret­tis­ten Te­mi­stoc­le So­le­ra och Ver­di själv miss­lyc­kats med. Som Baals­präs­ten fram­trä­der en sång­a­re som till och med är nå­got äld­re än Do­min­go, Robert Lloyd. Ho­nom kan man hö­ra i sam­ma roll re­dan i Ric­car­do Mu­tis in­spel­ning från 1978.

Co­vent Gar­de­no­pe­rans ut­märk­ta kör har som be­kant myc­ket att gö­ra i det här ver­ket, och Ni­co­la Lu­isot­ti på di­ri­gent­pul­ten är en myc­ket om­sorgs­full man, men li­tet me­ra eld ha­de han kun­nat ge­ne­re­ra. Lennart Bromander WAG­NER: DEN FLY­GAN­DE HOL­LÄN­DA­REN Ter­fel, Kam­pe, Sal­mi­nen, Jentz­sch, Ni­ki­te­a­nu, Trüm­py. Phil­har­mo­nia Zürich/al­ti­noglu Re­gi: Andre­as Ho­mo­ki Sce­no­gra­fi: Wol­f­gang Guss­mann DG 004400735173 [1 DVD] I Andre­as Ho­mo­kis och Wol­f­gang Guss­manns upp­sätt­ning av Den fly­gan­de hol­län­da­ren på Züricho­pe­ran 2013 be­fin­ner vi oss i ett han­dels­kon­tor från se­na­re de­len av 1800-ta­let. Kon­tors­fol­ket vän­tar på upp­gif­ter om luk­ra­ti­va trans­por­ter från af­ri­kans­ka ko­lo­ni­er. På väg­gen syns en stor Afrikakar­ta. Det är in­te spök­ma­tro­ser som up­pen­ba­rar sig i sista ak­ten. I stäl­let dy­ker en skräc­kin­ja­gan­de af­ri­kansk kri­ga­re med spjut och höft­skyn­ke upp, me­dan kart­bil­den bör­jar brin­na i bak­grun­den. De kvinn­li­ga skriv­bi­trä­de­na be­gag­nar sig för­stås in­te av spinn­rock ut­an av skriv­ma­skin. Men som tur är knattrar de in­te på tan­gen­ter­na ut­an an­vän­der dem till att spin­na, om man får tro vad da­mer­na sjung­er.

Att sät­ta in histo­ri­en i ett ko­lo­ni­a­lis­tiskt sam­man­hang har myc­ket som ta­lar för sig, men det blir väl stort glapp mel­lan den text som sjungs och vad som hän­der på sce­nen. ”Sov lugnt, kap­ten!” sä­ger

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.