Otel­lo

Tidskriften OPERA - - Föreställningar - KUNG­LI­GA OPE­RAN • RE­CEN­SENT: ERIK GRAU­NE

I slu­tet av 1950-ta­let skrev Sha­kespe­a­re­kän­na­ren Gun­nar Sjögren en es­sä­sam­ling som be­hand­la­de klas­sis­ka tvis­te­frå­gor i Sha­kespe­a­res dra­ma­tik. Sam­ling­en bar ti­teln Var Ot­hel­lo ne­ger? Här kon­sta­te­ras att Ot­hel­lo egent­li­gen kom­mer från Mau­re­ta­ni­en och att han är ”mor”, allt­så arab och följakt­li­gen en till kris­ten­do­men om­vänd mus­lim, som i sce­nisk tolk­nings­tra­di­tion gans­ka snart sågs som ”ne­ger”. Även om den ra­sis­tis­ka te­ma­ti­ken kring Ot­hel­lo­ge­stal­ten se­dan länge är or­dent­ligt ge­nom­trös­kad och kan ses som ovid­kom­man­de, är den nu mer be­fo­gad än nå­gon­sin.

Stock­holmso­pe­rans nyupp­sätt­ning av Ver­dis ope­ra har pre­miär kort tid ef­ter ter­ror­hän­del­ser­na i Paris och Kö­pen­hamn med ef­ter­föl­jan­de an­ti­se­mi­tis­ka ma­ni­fes­ta­tio­ner. I Sve­ri­ge har ra­sis­men kom­mit allt när­ma­re, där allt ifrån cen­su­re­ra­de ord i Pip­pi Långstrump till kon­stant väp­nad be­vak­ning av sy­na­go­gor ut­gör vår på­tag­li­ga verk­lig­het.

I upp­sätt­ning­en finns fle­ra frå­ge­tec­ken som poc­kar på lo­gis­ka svar. Ett så­dant är hur snabbt och ore­flek­te­rat bå­de Otel­lo och Des­de­mo­na blir of­fer för Ja­gos rän­ker. En för­kla­ring som bru­kar an­fö­ras är att Otel­lo som svart kän­ner un­der­läg­sen­het gente­mot sin aris­to­kra­tis­ka vi­ta hust­ru. Här ha­de man öns­kat en iscen­sätt­ning som öpp­nat för en pro­ble­ma­ti­se­ring av Otel­los ned­gång och fall. I syn­ner­het när re­gis­sö­ren he­ter Da­vid Al­den, som ju in­te bru­kar va­ra rädd att ap­pli­ce­ra ovän­ta­de re­gi­idéer i si­na ope­raupp­sätt­ning­ar.

tro­vär­digt att en per­son som å ena si­dan vå­gar trot­sa sam­häl­le, familj och kon­ven­tio­ner ge­nom sitt gif­ter­mål med en per­son av en an­nan hud­färg, å and­ra si­dan så to­talt pas­si­vi­se­ras till ett oför­stå­en­de of­fer för Otel­los men­ta­la för­fall? Om man frå­gar Ver­di själv får man in­te myc­ket hjälp: ”Sö­ker man be­dö­ma Des­de­mo­nas ka­rak­tär, då är hon en dår­ak­tig kvin­na som lå­ter sig miss­hand­las och ör­fi­las och än­då för­lå­ter den som stry­per hen­ne. Men Des­de­mo­na är ing­en kvin­na, hon är en typ. Hon är ty­pen för god­he­ten, un­der­kas­tel­sen, off­ret.”

Ma­lin By­ströms Des­de­mo­na är ensam och ut­läm­nad till Otel­lo och hen­nes en­da ut­trycks­me­del är sång­en.”des­de­mo­na mås­te alltid sjunga … den me­lo­dis­ka lin­jen från den förs­ta no­ten till den sista får ald­rig bris­ta”, ma­nar Ver­di själv och han kun­de knap­past ha en bätt­re ut­tol­ka­re än Ma­lin Byström. Hon har en för­un­der­lig för­må­ga att med mi­nu­ti­öst ge­nom­lyst fra­se­ring åter­fö­da sön­derin­ter­pre­te­ra­de slag­num­mer som Des­de­mo­nas vi­de­vi­sa och få den att fram­stå som ny.

Slutak­ten är i san­ning ett mäs­ter­styc­ke. Ef­ter Des­de­mo­nas ång­est­fyll­da vän­tan med en skräm­man­de Hit­ch­coc­kar­tad ljus­sätt­ning (Adam Sil­ver­man) och kär­lekspa­rets un­der­gång, sit­ter Ja­go ensam kvar i bak­grun­den på en tom scen. En­dast den ”ba­na­la” onds­kan åter­står, dis­kret och ut­trycks­löst ano­nym.

En vik­tig an­led­ning till att upp­sätt­ning­en får räk­nas som en suc­cé är di­ri­gen­ten Alex­an­der Ve­der­ni­kov, som med det bril­jant spe­lan­de Hov­ka­pel­let pre­sen­te­rar en ly­san­de Ver­di. Säl­lan har man fått en så­dan ljud­mäs­sig or­kes­ter­bru­ta­li­tet som i in­led­ning­ens storm­scen. Ve­der­ni­kov ut­veck­lar en ge­ne­rös och tyd­lig or­kes­ter­re­to­rik, men an­das och ger ut­rym­me åt mo­gen bel­can­tism och el­dar på i den re­a­lis­tis­ka talsång­en.

VER­DI: OTEL­LO

Pre­miär 14 mars 2015. Di­ri­gent: Alex­an­der Ve­der­ni­kov Re­gi: Da­vid Al­den Sce­no­gra­fi, mask och ko­stym: Jon Mor­rell Ko­re­o­gra­fi: Max­i­ne Bra­ham Ljus: Adam Sil­ver­man So­lis­ter: Kristi­an Benedikt, Ma­lin Byström, Claudio Sgu­ra, Su­sann Végh, Al­lan Clay­ton Spe­las t.o.m. 15 maj. www.ope­ran.se

Ma­lin Byström

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.