"An­led­ning­en till att klä­der­na är av så hög kva­li­tet är att de ska hål­la i minst tio år."

Tidskriften OPERA - - Reportage -

Ska det verk­li­gen va­ra nöd­vän­digt med väl­ar­be­ta­de in­ner­fo­der och de­tal­jer, publi­ken sit­ter ju än­då så långt från sce­nen?

– Ibland tar en sång­a­re av sig ka­va­jen och släng­er den på en stol. Då mås­te även in­si­dan va­ra snygg. An­led­ning­en till att klä­der­na är av så hög kva­li­tet är att de ska hål­la i minst tio år. Det tar hel­ler in­te läng­re tid att sy rakt än snett, sä­ger Mi­chael Glas och tilläg­ger:

– Men jag kö­per ju in­te in helsi­den­bro­kad. Då ha­de vi gått i kon­kurs.

Vid ett av de sto­ra rit­bor­den står en man iklädd piké­trö­ja med Ope­rans log­ga och stu­de­rar ge­nom si­na svart­bå­ga­de glas­ö­gon mi­li­tär­jac­kan på bords­ski­van fram­för sig. Jac­kan ska bä­ras av te­no­ren Klas Hed­lund i rol­len som Cas­sio i Otel­lo, som spe­las till mit­ten av maj.

– Ax­el­klaf­far­na mås­te fäs­tas bätt­re, det märk­te man un­der ko­stym­re­pe­ti­tio­nen i dag, sä­ger man­nen som he­ter Ge­rard Aroyan och är till­skä­ra­re.

Han bör­ja­de job­ba här för 35 år se­dan och näs­ta år går han i pen­sion. Han är ar­me­ni­er, född och upp­vux­en i Li­ba­non, där han stu­de­ra­de till skräd­da­re för att se­na­re kom­plet­te­ra med till­skä­rar­ut­bild­ning i Paris och Rom. Som till­skä­ra­re har du till upp­gift att gö­ra en tre­di­men­sio­nell tolk­ning av ko­stym­teck­na­rens skiss. Ge­rard Aroyan bör­jar of­ta med att gö­ra en så kal­lad toi­le. Det in­ne­bär att han syr upp plag­get i enkla­re bo­mulls­väv. När ko­stym­teck­na­ren har god­känt mo­del­len ri­tar Aroyan möns­ter som skräd­dar­na se­dan syr ef­ter.

– När jag bör­ja­de här så var det oli­ka per­so­ner som syd­de byx­or, skjor­tor, väs­tar och ka­va­jer; en spe­ci­a­list för var­je om­rå­de. I dag kan de fles­ta av skräd­dar­na sy allt från hi­sto­ris­ka kal­song­er till frac­kar. Är man in­tres­se­rad av yr­ket så är det här den bäs­ta sko­lan. Dess­utom får du lä­ra dig mu­sik­histo­ria vid si­dan av, sä­ger han och ler.

Vad är ro­li­gast att gö­ra möns­ter till?

– Hi­sto­ris­ka ko­sty­mer. Det är ro­li­gast för de ger ka­rak­tär. En 1700-tals­dräkt in­ne­hål­ler en mas­sa veck och de­ko­ra­tio­ner. De ha­de mer stil förr i ti­den. De se­nas­te 50 åren har ko­sty­mer­na sett un­ge­fär li­ka­da­na ut.

Ge­rard Aroyans fa­vo­ri­to­pe­ra är Tosca – bå­de för att han tyc­ker att mu­si­ken är fan­tas­tisk och för att hand­ling­en ut­spe­lar sig i Rom där han stu­de­ra­de som ung. På Ope­ran har han job­bat med två Tosca-upp­sätt­ning­ar.

– Nu­för­ti­den är det van­ligt att man sät­ter upp ver­ken i mo­dern tapp­ning. Jag fö­re­drar när dräk­ter­na är tidsen­li­ga. Det blir in­te alltid så lyc­kat att ha jeans och gympas­kor till en 1700-tals­rock, tyc­ker han.

Hur ser du på ko­sty­mens roll i ett opera­verk?

– Ibland känns det som att ko­sty­men ska fin­nas men in­te

mär­kas. Men ar­tis­ter­na upp­skat­tar det vi gör. Ko­stym, mask och pe­ruk hjäl­per dem att hit­ta in i rol­len.

I rum­met in­till sit­ter An­net­te Wahlberg. Över hen­nes sy­bord häng­er en mängd ba­lett­kjo­lar av tyll, så kal­la­de tutu­er, i bjär­ta fär­ger. De är till upp­sätt­ning­en Freuds ana­to­mis­ka te­a­ter, som pro­du­ce­ras av Unga på Ope­ran och som har pre­miär den 5 maj. An­net­te Wahlberg bör­ja­de här för 14 år se­dan ef­ter en kort tid på Stads­tea­tern och en läng­re pe­ri­od som egen­fö­re­ta­ga­re med sy­a­tel­jé i Stock­holm.

Hen­nes förs­ta upp­drag på Ope­ran var att sy en av Ni­na Stemmes klän­ning­ar i Tris­tan och Isol­de. Wahlberg fick hjälp av si­na kol­le­ger att klip­pa mäng­der av me­ter­långa rem­sor av si­den­ja­pong som se­dan spe­ci­al­fär­ga­des på Ope­rans fär­ge­ri. Där­ef­ter satt hon i da­gar och syd­de ihop al­la rem­sor till en kjol.

– Det tog ju jät­te­lång tid att få det klart, men det var kul att gö­ra nå­got helt an­norlun­da, sä­ger hon och tilläg­ger:

– Om­väx­ling­en mel­lan oli­ka tidse­po­ker är det som gör Ope­ran till en in­tres­sant ar­bets­plats. Och man träf­far så spän­nan­de män­ni­skor: ko­stym­teck­na­re, operasångare och dan­sa­re. Här får du ock­så gö­ra fan­ta­si­ko­sty­mer, till ex­em­pel nu till Freuds ana­to­mis­ka te­a­ter, där dan­sar­na bland an­nat ska se ut som fjä­ri­lar.

Vad bru­kar folk sä­ga när du be­rät­tar att du är skräd­da­re på Ope­ran?

– Al­la sä­ger wow, gud vad häf­tigt! Många har ju jobb där de sit­ter på kon­tor fram­för en dataskärm he­la da­gar­na. Det gör vi näs­tan ald­rig här. Sam­ti­digt är det ett fy­siskt krä­van­de ar­be­te. Det sli­ter på krop­pen att bä­ra på tunga ko­sty­mer och när du syr är det lätt att bli stel i ax­lar­na. Men vi kan bo­ka tid hos Ope­rans mas­sö­rer. Jag gör det in­te till­räck­ligt of­ta, men vi är jät­te­gla­da för att den möj­lig­he­ten finns.

Hur är stäm­ning­en här på vå­nings­plan tio?

– Den är bra. Vi brin­ner nog al­la för det vi gör och är väl­digt in­tres­se­ra­de av dans och ope­ra. Jag hör kanske in­te till de mest in­bit­na, men jag äls­kar att sit­ta där i sa­long­en och se de fär­di­ga ko­sty­mer­na på scen med ljus och sce­no­gra­fi och ba­ra nju­ta. Då känns det de­fi­ni­tivt värt all mö­da.

Törn­ro­sa. Foto: Alex­an­der Ken­ney Mi­chael Glas, ko­stym­chef Kung­li­ga Ope­ran. Foto: Magnus Is­ra­els­son Ma­ria Stu­ar­da. Foto: Mats Bäc­ker Otel­lo. Foto: Mar­kus Gårder Ko­stymskis­ser till Freuds ana­to­mis­ka te­a­ter. Skis­ser: Jo­a­kim Jons­son

Otel­lo

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.