– bli me­ce­nat!

STÖD UT­VECK­LING­EN AV TID­SKRIF­TEN OPE­RA Tid­skrif­ten OPE­RA sö­ker stöd­jan­de vän­ner. OPE­RA vill fort­sät­ta att ut­veck­las i takt med sin tids för­änd­ring­ar, så­väl som med en för året ny gra­fisk form, men ock­så med att för­stär­ka sin di­gi­ta­la pro­fil. Vi vill utvec

Tidskriften OPERA - - Ledare - Me­ce­nat Di­a­mant

Stöd OPE­RA med 5 000 kro­nor el­ler mer per år och du får: En årspre­nu­me­ra­tion på OPE­RA (fem num­mer). Vip-in­bju­dan för två per­so­ner till mot­tag­ning i sam­band med ut­del­ning av Ope­ra­pri­set. In­bju­dan till vå­ra press­re­le­a­ser i Stock­holm, fy­ra-fem gång­er per år. Vi bju­der på ett glas vin och till­tugg, lik­som möj­lig­het att träf­fa ope­ras­ång­a­re och and­ra ope­ra­in­tres­se­ra­de. Tre ex­tra­num­mer av OPE­RA vid var­je ut­giv­nings­till­fäl­le – få fler att ta del av vår tid­ning och bli pre­nu­me­ran­ter! Di­a­mant­di­plom som vi­sar att du stö­der OPE­RA. Pri­vat­per­so­ner el­ler fö­re­tag som stöd­jer med mer än 10 000 kro­nor kom­mer att pub­li­ce­ras med namn i tid­ning­en och på hem­si­dan i slu­tet av året (går gi­vet­vis att av­bö­ja).

Me­ce­nat Guld

Stöd Tid­skrif­ten Ope­ra med 2 500 kro­nor per år och du får: En årspre­nu­me­ra­tion på OPE­RA (fem num­mer). In­bju­dan till vå­ra press­re­le­a­ser, fy­ra-fem gång­er per år. Vi bju­der på ett glas vin och till­tugg, lik­som möj­lig­het att träf­fa ope­ras­ång­a­re och and­ra ope­ra­in­tres­se­ra­de. Guld­di­plom som vi­sar att du stöd­jer OPE­RA.

Me­ce­nat Vär­va­re

Vär­va tre nya helårspre­nu­me­ran­ter à 450 kro­nor och du får en gra­tis helårspre­nu­me­ra­tion an­ting­en till dig själv el­ler att ge bort. Vär­var­di­plom som vi­sar att du stö­der OPE­RA.

För att bli me­ce­nat – gör så här:

Be­ta­la till bank­gi­ro: 5701-7857 och märk in­be­tal­ning­en med Me­ce­nat­skap.

Har du in­te möj­lig­het att bli me­ce­nat stöd­jer du oss ge­nom att bli pre­nu­me­rant. Vi har en tro­gen lä­sek­rets, men vi vill ut­ö­ka an­ta­let pre­nu­me­ran­ter.

Årspre­nu­me­ra­tion: 450 kr. Tvåårspre­nu­me­ra­tion: 820 kr.

För pre­nu­me­ra­tion hör av dig till Titel­da­tas kund­tjänst: 0770-457 120 el­ler ope­ra.pren­ser­vice.se

Da­gen ef­ter träf­far jag Szil­vesz­ter Ókovács i hans ståt­li­ga tjäns­te­rum på Stats­o­pe­ran i cen­tra­la Bud­a­pest. Ókovács, som själv ti­di­ga­re haft en ak­tiv sång­kar­riär, har nu va­rit chef för Bud­a­pesto­pe­ran i näs­tan fy­ra år.

Jag frå­gar ho­nom vad han tyck­te om går­da­gens Bar­be­ra­re.

– Jag tyck­te in­te om den, sva­rar han, till min för­vå­ning. So­lis­ter­na är bra, li­kaså or­kes­tern. Men det fat­tas nå­got. Det är en ko­misk ope­ra, men jag log in­te en en­da gång. Vi bor­de kun­na bätt­re än så. Vi bor­de ha för­ny­at oss. Du vet, den där upp­sätt­ning­en har sett li­ka­dan ut sen 2009, och den är baserad på en upp­sätt­ning från 1986. Vi vi­sar allt­så en näs­tan 30 år gam­mal pro­duk­tion.

Bud­a­pesto­pe­ran, el­ler Ma­gy­ar Ál­la­mi Ope­ra­ház (un­ge­fär Un­gers­ka sta­tens ope­ra­hus), är som sagt väl­digt pro­duk­tiv. Man har lö­pan­de un­ge­fär 70 oli­ka åter­kom­man­de upp­sätt­ning­ar, och nå­gon­stans mel­lan 25 och 30 pre­miä­rer om året, in­om ope­ra och ba­lett.

En­ligt ope­ra­che­fen spe­las cir­ka 500 fö­re­ställ­ning­ar om året, och att det­ta ens är möj­ligt be­ror på att man har till­gång till in­te mind­re än två ope­ra­hus. Ar­ki­tek­ten Miklós Ybls mäs­ter­verk, det egent­li­ga ope­ra­hu­set, in­vigt 1884, centralt pla­ce­rat på den sto­ra pa­rad­ga­tan András­sy-ave­nyn. Bygg­na­den res­tes med in­ten­tio­nen att bli den vack­ras­te ope­ra­bygg­na­den i Eu­ro­pa, och många an­ser att man lyc­ka­des. Den är rikt ut­smyc­kad i ny­re­näs­sans­stil, där det in­te spa­rats på va­re sig guld el­ler mar­mor. Det rå­dan­de po­li­tis­ka sy­ste­met ska­pa­de dock en be­gräns­ning: stör­re än Wi­e­no­pe­ran fick det nya ope­ra­hu­set in­te bli, det sat­te dub­bel­mo­narkins kej­sa­re Frans Jo­sef stopp för, åt­minsto­ne en­ligt ope­rans gui­der.

För­u­tom ope­ra­hu­set finns den mer mo­der­na Er­kel­te­a­tern, byggd 1911 som en folk­te­a­ter, men som se­dan 1950-ta­let tjä­nat som en and­ra scen för Stats­o­pe­ran. Det var på Er­kel­te­a­tern jag – och ope­ra­che­fen – såg Bar­be­ra­ren i Se­vil­la. Det­ta an­nex ger bå­de ex­te­ri­ört och in­te­ri­ört ett be­tyd­ligt mer an­språks­löst in­tryck. Ing­en över­dri­ven utsmyck­ning, mer prak­tisk till sin kon­struk­tion med bland an­nat be­tyd­ligt ef­fek­ti­va­re sy­stem för in- och ut­pas­se­ring till sa­long­en. Te­a­tern stod i fle­ra år stängd och ho­ta­des till och med av riv­ning, tills den nu­va­ran­de ope­ra­led­ning­en be­stäm­de sig för att sat­sa på den igen, och den ny­öpp­na­de 2013.

Med si­na 1800 plat­ser har den ut­ö­kat möj­lig­he­ter­na att se ope­ra i Bud­a­pest av­se­värt. På Er­kel­te­a­tern sätts det upp pro­duk­tio­ner av sam­ma kva­li­tet och med sam­ma or­kes­ter och so­lis­ter som på det egent­li­ga ope­ra­hu­set, men te­a­tern har än­då sin egen in­rikt­ning: det är en ”låg­pri­so­pe­ra”. De dy­ras­te bil­jet­ter­na kos­tar ald­rig mer än 75 kro­nor, jäm­fört med Ope­ra­hu­sets topp­ri­ser på 450 kro­nor.

– Vi kän­de att vi vil­le vän­da oss till fler, sä­ger Szil­vesz­ter Ókovács. Al­la ska ha råd att gå på ope­ra. Stu­den­ter, ung­do­mar, pen­sio­nä­rer el­ler and­ra med mind­re plån­böc­ker be­hö­ver in­te kän­na sig ute­stäng­da från oper­a­kons­ten tack va­re Er­kel­te­a­terns läg­re pri­ser.

Och med tan­ke på att Er­kel­te­a­tern of­ta är full­satt så känns det som att man lyc­kats. Snitt­ål­dern på den bud­a­pest­ska ope­ra­besö­ka­ren har ock­så sjun­kit sen Er­kel­te­a­tern åter­in­vig­des. Det är dock in­te ba­ra möj­lig­he­ten att skaf­fa bil­li­ga bil­jet­ter som gör Bud­a­pesto­pe­ran po­pu­lär bland in­vå­nar­na. Repertoaren är sä­kert en stark fak­tor. Man sat­sar stort på väl­kän­da kort. Jag har no­te­rat att av de när­ma­re 50 ope­raupp­sätt­ning­ar­na som man spe­lar un­der sä­song­en 2014 –15 är en för­kros­san­de ma­jo­ri­tet väl­kän­da klas­si­ker. Det är idel Mo­zart, Do­ni­zet­ti, Ver­di, Puc­ci­ni och Strauss. Dess­utom är upp­sätt­ning­ar­na täm­li­gen tra­di­tio­nel­la: att sät­ta in äld­re ope­ror i ett mo­der­na­re sam­man­hang, vil­ket är så van­ligt på många and­ra sce­ner, tycks in­te va­ra den väg Bud­a­pesto­pe­ran går. Få okän­da och i prin­cip inga ny­kom­po­ne­ra­de ope­ror sätts hel­ler upp. Jag frå­gar ope­ra­che­fen om des­sa för­hål­lan­den, och vad han läg­ger för vär­de i re­per­to­a­rens sam­man­sätt­ning.

– Om bil­den är att vi sät­ter upp de sto­ra, kän­da ope­ror­na, så är det bra, sä­ger han med ef­ter­tryck. Det är den bil­den jag hop­pas att ope­ra­publi­ken har av oss. Vi är Ung­erns en­da ope­rain­sti­tu­tion, och vi mås­te sät­ta upp de sto­ra klas­si­ker­na.

Bud­a­pesto­pe­ran Er­kel­te­a­tern

Szil­vesz­ter Ókovács

Bud­a­pesto­pe­ran

Er­kel­te­a­tern

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.