Sil­ver f å g e l n

Tidskriften OPERA - - Föreställningar - VATT­NÄS KON­SERT­LA­DA • RE­CEN­SENT: CLAES WAH­LIN • FO­TO: P-J JANS­SON

Man kan för­vå­na sig över att så få ope­ror häm­tar sitt äm­ne från den verk­li­ga opera­värl­den, le­gen­da­ris­ka sång­a­re, di­ri­gen­ter el­ler kom­po­si­tö­rer. Det finns för­vis­so ope­ror som Ari­ad­ne på Nax­os, el­ler te­a­ter i te­a­tern sce­ner här och var. När det gäl­ler sång­so­lis­ter, så fal­ler na­tur­ligt­vis möj­lig­he­ten på att den en­da som skul­le kun­na ge­stal­ta en be­römd so­pran el­ler te­nor är fö­re­må­let självt.

Mats Larsson Got­hes tred­je ope­ra, ef­ter Po­et and Prop­he­tess och Blan­che och Ma­rie, fal­ler in­te i den gro­pen. Sil­ver­få­geln, lik­som för­la­gan, Yrsa Ste­ni­us Tills ving­en bris­ter, hand­lar mer om per­so­nen Björ­ling än den världs­be­röm­de sång­a­ren. Por­trät­tet av Björ­ling sträc­ker sig läng­re än till den verk­li­ga per­so­nen. Be­ty­del­sen och sam­ban­det mel­lan al­ko­ho­len och re­spek­ten för fa­dern Da­vid bil­dar ett möns­ter som är allt an­nat än unikt för just Jus­si Björ­ling.

Gre­ta Sund­bergs li­bret­to ger oss en Jus­si som har att na­vi­ge­ra sin sång­ar­kar­riär mel­lan be­ho­vet att till­freds­stäl­la den dö­de fa­dern och sin hust­ru An­na-li­sa, som psy­ko­lo­giskt kan sä­gas fun­ge­ra som ett slags för­läng­ning av Jus­sis föreställning om fa­derns för­vänt­ning­ar på sin be­gå­va­de son. Här finns gi­vet­vis ock­så John For­sell, ope­ra­che­fen, som blir ett slags fa­ders­sub­sti­tut. Al­ko­ho­len blir, hos Ste­ni­us och Sund­berg, den en­da zo­nen av fri­het mel­lan de mak­ter som hål­ler Jus­si fång­en.

Vatt­näs Kon­sert­la­da är en in­tim spel­plats. Publi­ken ham­nar nä­ra spe­let och mu­si­ken, och vo­re den se­na­re in­te av det stör­re for­ma­tet, snyggt fram­förd av O/mo­dernt Cham­ber Or­chest­ra och Mar­men Qu­ar­tett un­der Fred­rik Bursted­ts led­ning, kun­de man miss­ta det he­la för en kam­ma­ro­pe­ra. Spe­let sker nä­ra ram­pen med mins­ta möj­li­ga rek­vi­si­ta, en säng, någ­ra sto­lar och Björ­lings scen­ko­sty­mer. Säng­en ja, det är döds­bäd­den från vil­ken Jus­si minns sitt liv, som om­väx­lan­de spe­las upp och er­in­ras av den dö­en­de Jus­si (Gö­ran Eli­as­son i fin form).

Re­gis­sö­ren Mår­ten Forslund har ska­pat smi­di­ga över­gång­ar och till­sam­mans med en­semb­len är det vid si­dan av det mu­si­ka­lis­ka god te­a­ter; nå­got an­nat kun­de ha va­rit för­ödan­de på en så­dan li­ten scen. Tem­pot är bra, även om ope­ran möj­li­gen är nå­gon halv­tim­me för lång. Mu­si­ka­liskt är det myc­ket ef­fek­tivt; mu­si­ken är ome­del­bar ut­an att va­ra in­smick­ran­de och läg­ger sig som en extra di­men­sion till den te­a­tra­la hand­ling­en. Larsson Got­he har ock­så ele­gant vävt in en del citat, el­ler al­lu­sio­ner, från Jus­sis re­per­to­ar. Här är det

främst Puc­ci­ni som an­ro­pas och ef­tersom Sil­ver­få­geln är ett slags mo­dern ve­ris­mo­pe­ra, så är va­let av Puc­ci­ni som ett slags mu­si­ka­lisk fa­ders­fi­gur när­mast ofrån­kom­ligt.

Ock­så sång­ar­na gör bra ifrån sig, An­na Larsson som be­sö­ka­ren (vid döds­bäd­den, ett slags trig­ger för Jus­sis min­nen) lå­ter sin altröst lik­som vä­va in den dö­en­de Jus­si. Hu­strun An­na-li­sa ge­stal­tas fint av Eli­sa­beth Meyer. Hen­nes so­pran är fo­ku­se­rad och hon dri­ver sin man allt fas­ta­re, men all­tid med ett le­en­de, som dock upp­hör när Jus­sis rum­lan­de går över­styr. Lars Arvidson som John For­sell är ro­lig. Med mi­li­tä­risk strikt­het lyc­kas han in­te rik­tigt döl­ja sin om­sorg om skö­te­bar­net Jus­si; det är en vac­ker ba­lans som skick­ligt blin­kar till publi­ken, lik­som hans go­da basstäm­ma hål­ler upp­märk­sam­he­ten.

Stefan Dahl­berg gör pap­pa Da­vid Björ­ling, en stark te­nor som sig bör då fa­dern lär ha haft en så­dan, dess­utom med en skug­ga av pas­san­de bitsk­het. To­bi­as West­man som den unge Jus­si är in­te ba­ra por­trätt­lik, hans te­nor är ock­så god och, åt­minsto­ne i den­na la­da, stark så det för­slår. Sil­ver­få­geln, lik­som Larsson Got­hes ti­di­ga­re ope­ror, för­tjä­nar att gå på export till and­ra, kanske stör­re sce­ner. Rim­li­gen kom­mer så ock­så att ske.

LARSSON GOT­HE: SIL­VER­FÅ­GELN – EN OPE­RA OM JUS­SI BJÖR­LING

Ur­pre­miär 10 ju­li 2015. Di­ri­gent: Fred­rik Burstedt Re­gi: Mår­ten Forslund Sce­no­gra­fi och ko­stym­de­sign: Ka­rin Sundvall So­lis­ter: To­bi­as West­man, Gö­ran Eli­as­son, Eli­sa­beth Meyer, An­na Larsson, Lars Arvidson, Stefan Dahl­berg, An­ni­ka Sandberg.

To­bi­as West­man och An­ni­ka Sandberg

Au­gust Eli­as­son och Stefan Dahl­berg

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.