Kär­leks- för­bu­det

Tidskriften OPERA - - Föreställningar - ÅRS­TA TE­A­TER • RE­CEN­SENT: HEN­RY LARSSON • FO­TO: MAR­TIN HELL­STRÖM www.kam­ra­ter­na.com

Att ope­ragrup­pen Kam­ra­ter­na sät­ter upp Ri­chard Wag­ners ung­doms­verk Das Lie­bes­ver­bot oder die No­vi­ze von Pa­ler­mo (här: Kär­leks­för­bu­det) är bå­de ori­gi­nellt och am­bi­tiöst. Grup­pens re­gis­sör Dan Turdén sä­ger sig vil­ja bi­dra till en mer bred­dad Wag­ner­dis­kus­sion. Den finns na­tur­ligt­vis re­dan om än spar­samt på vå­ra bredd­gra­der. Kär­leks­för­bu­det, som här i kraf­tigt re­vi­de­rad form nu för förs­ta gång­en fram­förs i Skan­di­na­vi­en, är ingalun­da nå­got kal­kon­verk om nu nå­gon skul­le få för sig det, trots fi­askot vid urupp­fö­ran­det i Mag­de­burg 1836.

Kär­leks­för­bu­det är ett högst liv­fullt och char­migt styc­ke av sin tid med in­flu­en­ser av sam­ti­da stor­he­ter som Au­ber, Do­ni­zet­ti, We­ber och Marsch­ner. Visst kan man ock­så om man vill nå­gon gång hö­ra den Wag­ner som kom­ma skul­le, i syn­ner­het i Ri­en­zi, Den fly­gan­de hol­län­da­ren och Tann­häu­ser. Men det som fram­för allt pe­kar fram emot den se­na­re Wag­ner är de frå­gor om sex­u­ell ut­le­vel­se kont­ra kysk­het som ställs och som han se­na­re skul­le be­hand­la i Tann­häu­ser och Par­si­fal.

Wag­ner skrev själv tex­ten, som är baserad på Sha­kespe­a­res Li­ka för li­ka (Me­a­su­re for Me­a­su­re), av­lägs­na­de ram­hand­ling­en och re­du­ce­ra­de kraf­tigt an­ta­let sce­ner och rol­ler. Ori­gi­na­lets Wi­en är ut­bytt mot Ita­li­en och i cent­rum för in­tri­ger­na, som här fram­förs i en av Mar­tin Vi­rin för­tjänst­fullt för­svens­kad språk­dräkt, står sta­dens egen El­mer Gan­try, den kung­li­ge ståt­hål­la­ren Fri­edrich som med ena han­den på Bi­beln och den and­ra på gylf­knap­pen plöts­ligt er­bjuds ett gyl­le­ne till­fäl­le att ut­ö­va sex­u­ell ut­press­ning. Nun­nan Isa­bel­la är näm­li­gen i färd med att för­sö­ka räd­da sin bror Clau­dio (Mi­kael One­li­us) som dömts till dö­den i en­lig­het med en plöts­ligt ny­in­förd sex­för­buds­lag. Det he­la ut­spe­lar sig i nå­gon slags an­ti­e­s­te­tisk an­da i vad som skul­le kun­na va­ra ett mer än lov­ligt skräp- och öl­burks­be­lam­rat ga­rage i sta­den Pa­ler­meå. Slu­tet är lyck­ligt med en sprud­lan­de kar­ne­val och fan­ta­si­full ko­stym­pa­rad sig­ne­rad Ni­na Fransson och Sa­ra Se­lan­der. De med­ver­kan­de ut­strå­lar ener­gi och spel­gläd­je och i syn­ner­het Na­ta­lie Hern­borg som den för­slag­na nun­nan Isa­bel­la, som likt en Flo­ria Tosca el­ler Le­o­no­re iklär sig rol­len som kvinn­lig hjäl­te, och An­ton Ljung­qvist som bi­gott ståt­hål­la­re/kom­mu­nal­pamp, hål­ler myc­ket hög vo­kal klass. Rös­ter­na slår lätt i ta­ket i den akus­tiskt rätt be­grän­sa­de lo­ka­len och den mångsidi­ga pi­a­nis­ten An­na Chris­tens­son le­der en en­semb­le om åt­ta mu­si­ker som med lust och ener­gi fram­för Wag­ners bi­e­der­mei­ers­ka "ung­doms­synd" i kam­mar­mu­sik­tapp­ning.

En be­kant i publi­ken ställ­de sig frå­gan hur man ska be­dö­ma den­na typ av upp­sätt­ning­ar med re­sur­ser vä­sens­skil­da från de sto­ra ope­ra­hu­sen. Na­tur­ligt­vis ut­gör de ett kom­ple­ment. Ska klas­sisk musik och oper­a­konst över­le­va mås­te man hit­ta nya fo­ra för fram­fö­ran­den. Och var­för in­te på en li­ten scen i Års­ta? Men en sång­a­re som vill få sin stämka­pa­ci­tet rätt ut­vär­de­rad kan ingalun­da un­dand­ra sig de sto­ra sce­ner­na som mått­stock.

WAG­NER: KÄR­LEKS­FÖR­BU­DET

Pre­miär 22 ju­ni, be­sökt föreställning 24 ju­ni 2015. Mu­si­ka­lisk le­da­re: An­na Chris­tens­son Re­gi: Dan Turdén Sce­no­gra­fi och ko­stym­de­sign: Ni­na Fransson och Sa­ra Se­lan­der Ljus­de­sign: Wil­li­am Wenner och Li­sa Ben­neth So­lis­ter: Na­ta­lie Hern­borg, An­ton Ljung­qvist, Mi­kael One­li­us, Da­ni­el Ralp­hs­son, Elsa Rid­derstedt, An­ders Ny­ström, Hed­die Fär­dig, Da­ni­el Svens­son, Jens Pers­son, An­na-sa­ra Åberg.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.