Vän­nen Fritz

Tidskriften OPERA - - Föreställningar - DEN JYS­KE OPE­RA, KPH • RE­CEN­SENT: LENNART BRO­MAN­DER www.jys­ke-ope­ra.dk • FOTO: AN­DERS BACH

Ef­ter den for­mi­dab­la de­butsuc­cén 1890 med På Si­ci­li­en var för­vänt­ning­ar­na hö­ga på den unge Pi­etro Ma­scag­ni. Re­dan året där­på kom så hans ope­ra num­mer två, Vän­nen Fritz, som dock väck­te mer för­vå­ning än ju­bel. Ope­ran var näm­li­gen ra­di­kalt an­norlun­da till ka­rak­tä­ren, en vän­lig idyll ut­an spår av På Si­ci­li­ens vil­da pas­sio­ner och häf­ti­ga ef­fek­ter. I Vän­nen Fritz finns ba­ra re­kor­der­li­ga män­ni­skor som vill varand­ra väl.

Ung­kar­len Fritz vill in­te gif­ta sig, men hans vän, som är rab­bin, tjä­nar som äk­ten­skaps­för­med­la­re och ser till att skaf­fa fram en vän ung flic­ka, Su­zel, var­vid hon och Fritz om­gå­en­de blir för­äls­ka­de. ”Dra­ma­ti­ken” lig­ger i att rab­bi­nen mest på skoj får dem att för en kort tid tro att den and­ra par­ten in­te är med på sa­ken. In­te så om­ska­kan­de allt­så, och en mer kon­flikt­fri ope­ra är svår att fin­na. Ope­rans en­da hit är en du­ett som hand­lar om hur trev­ligt det är att ploc­ka körs­bär.

Vän­nen Fritz har där­för kanske in­te så för­vå­nan­de haft det li­tet svårt att fast­na på re­per­to­a­ren, även om den dy­ker upp ibland. En skiv­in­spel­ning 1968 med Mi­rel­la Fre­ni och Lu­ci­a­no Pa­va­rot­ti gjor­de sitt till för att fäs­ta upp­märk­sam­he­ten på det­ta i dub­bel me­ning ra­ra verk. I Sve­ri­ge för­knip­pas för­mod­li­gen ver­ket när­mast med Po­vel Ra­mels ”Sorg­lö­sa brunn”, där uver­ty­ren till Vän­nen Fritz nämns som del av brunns­ok­tet­tens re­per­to­ar.

Den Jys­ke Ope­ra i År­hus tjä­nar var­je höst och vår som dansk re­se­o­pe­ra och för­med­lar ope­ra­fö­re­ställ­ning­ar till en rad stör­re och mind­re stä­der över he­la Dan­mark i sam­ar­be­te med fem oli­ka sym­fo­nior­kest­rar. Mest spe­las stan­dar­dre­per­to­ar, men i höst har man dristat sig till att ef­ter 124 år ge Vän­nen Fritz dess Dan­markspre­miär.

Bå­de di­ri­gen­ten Mar­tin André, re­gis­sö­ren Mi­chael Bar­ker-ca­ven och sce­no­gra­fen Adam Wiltshi­re är eng­els­män och en­semb­len in­ter­na­tio­nell. Ame­ri­kans­ke te­no­ren Scott Qu­inn som Fritz har in­te nå­gon stor röst men en be­hag­lig timb­re, me­dan wa­le­sis­ka Na­ta­lya Ro­ma­niw som Su­zel vi­sar fi­na ve­rist­kva­li­te­ter i rös­ten och skul­le sä­kert pas­sa yp­per­ligt i många Puc­cini­par­ti­er. Den dans­ke, i Mann­heim verk­sam­me, ba­ry­to­nen Lars Møl­ler kling­ar präk­tigt som rab­bi­nen. I Kö­pen­hamn satt Copenhagen Phil – som Sjael­lands Sym­fo­nior­kes­ter nu­me­ra kal­lar sig – i or­kes­ter­di­ket, och det sak­na­des en del söt­ma i or­kes­ter­spe­let; i Ma­scag­ni ska man in­te va­ra stram och sak­lig ut­an bre på or­dent­ligt för att mu­si­ken ska le­va.

Upp­sätt­ning­en är an­språks­löst funk­tio­nell och krä­ver inga sär­skil­da kom­men­ta­rer ut­om i ett av­se­en­de. Re­gis­sö­ren ha­de egen­dom­ligt nog fått för sig att pla­ce­ra hand­ling­en i Al­sa­ce 1940, vil­ket in­ne­bar att en man i na­zi­u­ni­form plöts­ligt dök upp, sväng­de med en hak­kors­fa­na och se­dan gick ut igen. På slu­tet höj­de ock­så två män hän­der­na i Hit­ler­häls­ning, när brud­pa­ret skul­le hyl­las, nå­got som in­te tyck­tes be­kym­ra den le­en­de rab­bi­nen. Var­för stop­pa­de ing­en det­ta få­ni­ga till­tag?

Vän­nen Fritz har en del la­gom vack­ra me­lo­di­er och inga lon­gö­rer och är ett an­ge­nämt men kanske in­te så ra­san­de an­ge­lä­get verk.

MA­SCAG­NI: VÄN­NEN FRITZ

Pre­miär 2 ok­to­ber i Oden­se, be­sökt fö­re­ställ­ning i Kö­pen­hamn 24 ok­to­ber 2015. Di­ri­gent: Mar­tin André Re­gi: Mi­chael Bar­ker-ca­ven Sce­no­gra­fi och ko­stym: Adam Wiltshi­re Ljus: An­ders Poll So­lis­ter: Scott Qu­inn, Na­ta­lya Ro­ma­niw, Lars Møl­ler, Andrea Pel­le­g­ri­ni, Jesper Brun-jen­sen, Chris­tel Smith.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.