P

Tidskriften OPERA - - Festivaler -

”Det är med störs­ta nö­je jag ge­nast skri­ver för att med­de­la Er att i går kväll gick far­sen L’ing­an­no fe­lice av er kä­re son över sce­nen; det var in­te ba­ra en suc­cé ut­an en rik­tig fu­ro­re, publi­ken var myc­ket en­tu­si­as­tisk från uver­ty­ren till fi­na­len och ut­ro­pa­de he­la ti­den: ”oh vil­ken vac­ker mu­sik … .” Så skri­ver den nit­ton­å­ri­ge Ros­si­ni till sin mor ef­ter ur­pre­miä­ren på L’ing­an­no fe­lice i Venedig 1812. Upp­sätt­ning­en spe­la­des för ut­sål­da hus och L’ing­an­no feli­ces fram­gång höll i sig länge in­nan den som de fles­ta Ros­si­ni­o­pe­ror föll i glöms­ka. Bland ton­sät­ta­rens 39 opera­verk har skill­na­den mel­lan dess förs­ta po­pu­la­ri­tet och to­ta­la glöms­ka i vår tid ald­rig va­rit stör­re än med L’ing­an­no fe­lice – in­te ens un­der de se­nas­te de­cen­ni­er­nas bel­can­to­re­näs­sans har ver­ket kun­nat gö­ra sig gäl­lan­de.

I dag kan man tyc­ka bäg­ge pu­blik­re­ak­tio­ner­na är över­driv­na. L’ing­an­no är en god pro­dukt med ett par av den unge Ros­si­nis mest in­spi­re­ra­de num­mer, men som så of­ta är det den stil­lastå­en­de hand­ling­en och det mag­starkt mans­chau­vi­nis­tis­ka som lig­ger ver­ket i fa­tet. Ef­ter att Isa­bel­la, her­ti­gen Bertran­dos hust­ru, bli­vit till­ba­ka­vi­sad i si­na kär­leksnär­man­den har styc­kets skurk Or­mon­do fals­ke­li­gen fått her­ti­gen att tro att hans hust­ru har va­rit otro­gen och för­skju­tit hen­ne. Or­mon­do sät­ter ut hen­ne i en båt på ha­vet, men hon räd­das av gruv­för­man­nen Ta­ra­bot­to som tar hand om hen­ne. Ope­ran bör­jar tio år se­na­re och hand­ling­en är egent­li­gen en lång igen­kän­nings­hi­sto­ria, som re­sul­te­rar i att her­ti­gen får till­ba­ka sin hust­ru och Or­mon­do får sitt straff.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.