Av­lyss­nat

Tidskriften OPERA - - Nytt På Cd - Claes Wah­lin

ARIAS FOR LUI­GI MAR­CHE­SI Ann Hal­len­berg, mez­zo­so­pran. Sti­le Ga­lan­te/ste­fa­no Are­si Glos­sa GCD 923505 [1 CD] Distr: Nax­os

Sin tids Apol­lon, så löd om­dö­met om en av de mest be­röm­da kastra­ter­na, Lui­gi Mar­che­si, ef­ter ett av hans sista fram­trä­dan­den, som sked­de på La Sca­la i Mi­la­no 1805. I sam­ma stad hyl­la­des han ett de­cen­ni­um ti­di­ga­re för att ha väg­rat sjunga för Na­po­le­on. Han fick ge vi­ka ef­ter att Na­po­le­on lät krö­na sig till kung av Ita­li­en. Men det kräv­de en hu­sar­rest och det tog ett an­tal år in­nan han gav sig. Han dog 1829 och kan sä­gas va­ra en ly­san­de sista re­pre­sen­tant för kastra­ten. Röst­fac­kets po­pu­la­ri­tet föll mot slu­tet av sek­let och det påv­li­ga för­bu­det mot kvin­nor på sce­nen häv­des 1800.

Mar­che­si ha­de en lång kar­riär, från ti­digt 1770-tal till 1805. Han bör­ja­de som ko­rist och fick snart en del mind­re ope­ra­rol­ler, un­der­stödd av Jo­sef Mys­li­vecˇek. Med ti­den kom han att tju­sa publik över he­la Eu­ro­pa, ef­ter­frå­gad av kung­lig­he­ter och and­ra dig­ni­tä­rer. Dess­utom lär han ha va­rit fa­ger att se på, vil­ket när­mast var ett un­dan­tag, då kastra­ter of­tast fick en rätt egen­ar­tad kropps­hyd­da på grund av det otäc­ka in­grep­pet.

Han gjor­de minst 75 rol­ler un­der sin kar­riär, i ope­ror av Pic­ci­ni, Mys­li­vecˇek, Mar­tín y So­ler, Jom­mel­li, Che­ru­bi­ni, Ci­ma­ro­sa, Vin­ci, för att näm­na de mer kän­da. På den­na cd finns ock­så ari­or av då­ti­da stor­he­ter som Gi­u­sep­pe Sar­ti, Nic­colò Zing­a­rel­li, Si­mon Mayr, Gae­ta­no Pug­na­ni och Fran­ce­sco Bi­an­chi.

Ann Hal­len­bergs mez­zo­so­pran har det rät­ta bet­tet för den­na re­per­to­ar. Hon är en av vå­ra främs­ta ba­rock­sång­a­re och fram­trä­der re­gel­bun­det i de sto­ra ope­ra­hu­sen runt om i Eu­ro­pa. Hon kan lå­ta rös­ten lätt men be­stämt gli­da över to­ner­na, som i Mayrs ”Oh qual con­ten­to” ur Lau­so e Li­dia el­ler Che­ru­bi­nis ”Qu­an­to è fi­e­ro il mio tor­men­to” ur Ales­sandro nel­le In­die. Just den sist­nämn­da arian finns be­va­rad i fem­ton ma­nu­skript, al­la med oli­ka va­ri­a­tio­ner, ned­teck­na­de på plats när det be­gav sig av Václav Pichl (kom­po­si­tör och vi­o­li­nist). På den­na cd får vi arian i två ver­sio­ner, där den and­ra ver­sio­nen (cd:n sista spår), ger ex­em­pel på at­tack, hur Hal­len­berg lik­som hop­par mel­lan to­ner­na.

Hur Mar­che­si lät kan vi blott ana, men tack va­re di­ri­gen­ten Ste­fa­no Are­si och den väl­spe­lan­de en­semb­len Sti­le Ga­lan­te, så kan vi nju­ta av Ann Hal­len­bergs be­drif­ter. Rös­ten är lätt, men sam­ti­digt fyl­lig och när­va­ran­de. Cd:n är dess­utom vac­kert form­gi­ven, vil­ket klär dess in­ne­håll. Claes Wah­lin RAMEAU: CAS­TOR OCH POL­LUX Ainsworth, Sem­pey, de Ne­gri, Mar­gai­ne, De­vi­eil­he, Imm­ler. En­semb­le Pyg­ma­li­on/pichon Har­mo­nia Mun­di 902212.13 Distr: Nax­os

[2 CD]

På and­ra si­dan, som fö­re­språ­ka­re för den ita­li­ens­ka ope­ran, hit­tar vi Rous­seau. Ver­sio­nen 1754 blev en suc­cé.

Hur som helst, ti­den lä­ker de fles­ta mu­si­ka­lis­ka gräl. I dag spe­las Per­go­le­si li­ka gär­na som Rameau, i al­la fall där ba­roc­ko­pe­ror sätts upp nå­gorlun­da re­gel­bun­det. Och den­na in­spel­ning av Ra­meaus konst­när­li­ga de­bat­tin­lägg är nog så ta­lan­de. Den grekiska my­ten om tvil­ling­brö­der­na Cas­tor och Pol­lux finns i fle­ra va­ri­an­ter (hos Ho­me­ros, Eu­ri­pi­des, Pin­da­ros, Ovi­di­us, m.fl.). Rameau fo­ku­se­rar på lo­ja­li­te­ten mel­lan de bå­da brö­der­na. Télai­re är för­lo­vad med Pol­lux, men för­äls­kad i Cas­tor. Pol­lux är be­redd att av­stå från gif­ter­må­let för sin bro­ders skull, men mitt un­der bröl­lo­pet dö­das Cas­tor. Ju­pi­ter sti­ger ned från sin him­mel och ski­par rätt­vi­sa, de blir bå­da odöd­li­ga, två stjär­nor på him­la­val­vet.

Rap­haël Pichon le­der sin en­semb­le vac­kert och lätt ge­nom ope­ran, so­lis­ter­na är myc­ket bra, där Cas­tor sjungs av Co­lin Ainsworth och Pol­lux av Flo­ri­an Sem­pey (som sjöng gre­ven i Fi­garos bröl­lop på Drott­ning­holm i som­ras), bå­da har go­da, fo­ku­se­ra­de rös­ter med snyg­ga fra­se­ring­ar. Em­ma­nu­el­le de Ne­gri (Télai­re) gör en im­po­ne­ran­de in­sats med sin ele­gan­ta so­pran, lik­som fe­no­me­net Sa­bi­ne De­vi­eil­he, som ty­värr en­dast upp­trä­der i den mind­re rol­len som Cléo­ne. Christian Imm­lers Ju­pi­ter ges fin ba­rocksvär­ta. Över­lag är det­ta en bra in­spel­ning, möj­li­gen in­te rik­tigt i klass med Christophe Rous­sets från 2008. Men så ser det allt of­ta­re ut på ba­rock­si­dan. Vi får allt fler möj­lig­he­ter att jäm­fö­ra in­spel­ning­ar. Claes Wah­lin MO­ZART ARIAS Christian Ger­ha­her, ba­ry­ton. Frei­bur­ger Ba­roc­kor­ches­ter/von der Goltz So­ny 88875087162 [1 CD] Distr: So­ny Clas­si­cal En blick på kon­vo­lu­tet till än­nu en cd med be­röm­da ari­or av Mo­zart väc­ker in­te över­dri­vet sto­ra för­hopp­ning­ar. Att se­dan pro­gram­tex­ten ta­lar om eros för­vand­ling­ar i Mo­zarts se­na ope­ror som en fö­re­vänd­ning för ur­va­let ari­or av Don Gio­van­ni, Le­po­rel­lo, Figaro, Gug­li­el­mo, Pa­pa­ge­no el­ler Gre­ven (men allt­så in­te Che­ru­bin, som re­dan Kir­ke­gaard såg som en ung Don Gio­van­ni?), ökar in­te för­hopp­ning­ar­na. Och var­för in­ter­fo­li­e­ra cd:n med Mo­zarts symfoni nr 36, dess­utom med sats­följ­den fjär­de, and­ra, tred­je, förs­ta?

Nå­ja, nu är det Christian Ger­ha­her som ex­e­kve­rar ari­or­na, vil­ket han gör för­näm­ligt. Hans röst är som skapt för Mo­zart, en fyl­lig, mjuk ba­ry­ton som läg­ger sig tätt in­till åhö­ra­ren. Med stor käns­la och auk­to­ri­tet är den en njut­ning att lyss­na till. Det finns ju ock­så skäl till att just des­sa ari­or är be­röm­da; det tar tid in­nan man trött­nar på dem.

Frei­burgs ba­roc­kor­kes­ter un­der Gott­fri­ed von der Goltz är dess­utom av hög klass. Med en tät klang i gott tem­po ska­par de en hårt knu­ten sam­metsväv runt Ger­ha­her och gör så ock­så sym­fo­nin värd att lyss­na på mel­lan ari­or­na. Men nog kun­de man hop­pat över fö­re­vänd­ning­en kring eros för­vand­ling­ar och nöjt sig med mu­si­kens.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.