Me­dea

Tidskriften OPERA - - Föreställningar - KUNG­LI­GA OPE­RAN • RE­CEN­SENT: SÖ­REN TRAN­BERG • FOTO: CARL THOR­BORG

Kung­li­ga Ope­rans mark­nads­fö­ring av Da­ni­el Börtz’ Me­dea har va­rit mas­siv. Ald­rig ti­di­ga­re har en ny­skri­ven ope­ra va­rit i när­he­ten av sam­ma an­nons­ex­po­ne­ring. Det har känts som om te­a­tern har kal­ky­le­rat med sam­ma ge­nom­slags­kraft som Börtz’ förs­ta ope­ra Bac­kan­ter­na fick för 25 år se­dan på sam­ma scen, den gång­en i re­gi av Ingmar Berg­man.

Både Gö­te­borgso­pe­ran – som hös­tas för­de Hans Ge­fors No­to­ri­ous till do­pet – och Norr­landso­pe­ran i Umeå som året in­nan urupp­för­de Mats Lars­son Got­hes Blan­che & Ma­rie sat­sa­de re­jält på des­sa urupp­fö­ran­den. I Gö­te­borg fick vi mö­ta he­la den svens­ka sång­a­re­li­ten, me­dan man på Stock­holmso­pe­ran bju­der på den or­di­na­rie en­semb­len. Trots att na­tio­nal­sce­nen är den mest sub­ven­tio­ne­ra­de av al­la svens­ka sce­ner och ba­ra har en själv­fi­nan­sie­rings­grad på 13%, jäm­för­bart med t.ex. Gö­te­borgso­pe­rans näs­tan 30%. I prin­cip skul­le man kun­na ge vad som helst och in­te som nu tio-toppre­per­to­a­ren. Fle­ra av en­sem­ble­sång­ar­na i Me­dea är inga ut­präg­la­de för­vand­lings­konst­nä­rer, ar­tis­ter som är oli­ka från roll till roll, ut­an är här lätt igen­känn­ba­ra.

Bris­ten med den ak­tu­el­la Me­dea- pro­duk­tio­nen är att den sak­nar ett li­bret­to. Eu­ri­pi­des dra­ma från 431 f. Kr. byg­ger här på Agneta Plei­jels och Jan Stol­pes över­sätt­ning som gjor­des för en Dra­ma­ten- upp­sätt­ning 1995 med Stina Ek­blad som Me­dea. Me­dea är på flykt och har läm­nat sin fa­milj, sitt land se­dan hen­nes fö­re det­ta man, Ja­son, gift om sig mig kung Kre­ons dot­ter Glau­ke. På Ope­ran är den rol­len bort­ra­tio­na­li­se­rad pre­cis som i pjä­sen, och det gör att det ald­rig blir en rik­tigt öp­pen kon­flikt. All­ting har re­dan skett. Det­ta märks in­te minst i förs­ta ak­tens näs­tan sömn­gångar­ak­ti­ga sce­nis­ka ut­tryck. Dam­kö­ren är pla­ce­rad på sto­lar ut­ef­ter sce­no­gra­fens Ru­fus Did­wis­zus grå­me­le­ra­de väg­gar, i en mil­jö som kan lik­nas vid en kryp­ta. Den väl­re­nom­me­ra­de ljus­sät­ta­ren Tor­ben Len­dorph bru­kar of­ta byg­ga upp spän­nan­de ljus­mo­ment, men nu är de få. Ko­stymö­ren Ni­na Sand­ströms klas­sis­ka dräk­ter i do­va fär­ger för­stär­ker den lu­gub­ra stäm­ning­en.

Värst är Ste­fan Lars­sons val­hän­ta re­gi, där per­son­in­struk­tio­nen ly­ser med sin från­va­ro. Rol­ler­na blir för en­di­men­sio­nel­la. Lars­sons kraf­ti­ga sti­li­se­ring kan in­te döl­ja hans bris­ter vid den­na hans ope­ra­re­gi­de­but. Det släp­per först ef­ter pa­us tack­va­re Da­ni­el Börtz’ erup­ti­va klang­mas­sor och ut­brott.

Börtz’ styr­ka lig­ger i or­kes­ter­sat­sen som är väl­förank­rad 1800-ta­lets sen­ro­man­tik. Tan­kar­na går till kraft­ful­la Wag­nerklang­er, men framför allt är det ett symfoniskt må­le­ri. Och häri lig­ger ock­så pro­ble­ma­ti­ken, då sång­stäm­mor­na of­ta är tor­ra och re­ci­ta­ti­vis­ka,

med av­sak­nad av sång­ba­ra lin­jer. Det blir för mo­no­kromt. Bätt­re lyc­kas ton­sät­ta­ren med de sång­ba­ra körin­sat­ser­na som kom­men­te­rar ske­en­det. Da­ni­el Börtz har ju ti­di­ga­re vi­sat prov på sång­bar­het i si­na ti­di­ga­re ope­ror, som t.ex. Mag­nus Gabri­el och Goya.

Em­ma Vet­ter får till slut släp­pa loss vo­kalt i Me­de­as slut­mo­no­log in­nan hon be­slu­tar sig för att dö­da si­na två barn, som här ba­ra re­du­ce­rats till ett red­skap i för­äld­rar­nas tve­kamp. Karl-mag­nus Fred­riks­sons en­tré ef­ter pa­us ”Jag är här nu”, med ut­slag­na hän­der, kän­des som en då­lig ope­ra­pa­ro­di, med fniss ute i sa­long­en. Fred­riks­son har en myc­ket bre­da­re pa­lett som han in­te har bruk för här. För att kun­na gö­ra mång­fa­cet­te­ra­de roll­por­trätt krävs ett mot­stånd från en re­gis­sör som vå­gar li­ta på det mu­si­ka­lis­ka ut­tryc­ket.

Kväl­lens bäs­ta in­sats sva­ra­de ett Hov­ka­pell i hög­form för un­der Pa­trik Ring­borgs led­ning, som tar oss med i ett gi­gan­tiskt klang­clus­ter från hög­ex­pres­sivt ut­tryck till när­mast kam­mar­mu­si­ka­lis­ka ny­an­ser.

BÖRTZ: ME­DEA

Ur­pre­miär 23 ja­nu­a­ri 2016. Di­ri­gent: Pa­trik Ring­borg Re­gi: Ste­fan Lars­son Sce­no­gra­fi: Ru­fus Did­wis­zus Ko­stym: Ni­na Sand­ström Ljus: Tor­ben Len­dorph So­lis­ter: Em­ma Vet­ter, Karl-mag­nus Fred­riks­son, Marianne Eklöf, Su­sann Végh, John Erik Ele­by, Niklas Björ­ling Ry­gert, Johanna Rud­ström, Jo­nas Malm­sjö. Spe­las t.o.m. 26 feb­ru­a­ri. www.ope­ran.se

Pro­ble­met med Cu­ras upp­sätt­ning är att den un­der de två förs­ta ak­ter­na li­der av då­ligt upp­bygg­da sce­ne­ri­er, som sak­nar rikt­ning­ar och ener­gi. Säl­lan har jag sett en Bo­hè­me- upp­sätt­ning där kär­lekspa­ret – Ro­dol­fo och Mimì – så till den mil­da grad sak­nar den him­lastor­man­de pas­sio­nen som an­nars bru­kar va­ra fal­let i den­na Puc­ci­ni­o­pe­ra. Här blir det ba­ra ste­la po­si­tio­ner och av­sak­nad av fy­sisk kon­takt.

Den störs­ta till­gång­en är Da­ni­el Jo­hans­son (Ro­dol­fo/strind­berg) som med sin smi­di­ga och so­no­ra te­nor­röst lyf­ter det vo­ka­la till oa­na­de höj­der. Svå­ra­re har Ya­na Kleyn (Mimì) det med sin be­grän­sa­de vo­lym och to­ner i un­der­kant, och sitt li­tet snab­ba stö­ran­de vi­bra­to i förs­ta ak­ten. Men hon väx­er un­der spe­lets gång och kom­mer igång re­jält i tred­je ak­ten. Dessvär­re sak­nar hon ka­ris­ma och i Cu­ras re­gi blir ut­tryc­ken allt som of­ta helt noll­ställ­da. San­na Gibbs Mu­set­ta är en färg­klick med sin lät­ta sopran, men hen­nes en­tré i and­ra ak­ten kom bort i den sce­nis­ka rö­ran och i stäl­let kom hen­nes roué Al­cin­do­ro ( An­ders Ny­ström) i för­grun­den. Se­dan skul­le jag öns­ka mig en stör­re tyngd och er­fa­ren­het i roll­por­trät­tet. Puc­ci­ni läg­ger re­gi­an­vis­ning­ar­na i mu­si­ken med sin ex­ak­ta precision.

Pre­miär 21 no­vem­ber, be­sökt fö­re­ställ­ning 28 de­cem­ber 2015. Di­ri­gent: Da­ni­e­le Cal­le­ga­ri Re­gi, sce­no­gra­fi, ko­stym, mask och ljus: José Cu­ra So­lis­ter: Ya­na Kleyn, Da­ni­el Jo­hans­son, Li­nus Bör­jes­son, San­na Gibbs, John Erik Ele­by, Jens Pers­son, Niklas Björ­ling Ry­gert, An­ders Ny­ström, Jon Nils­son. Spe­las t.o.m. 14 ju­ni. www.ope­ran.se

Scen ur Me­dea

Da­ni­el Jo­hans­son som Ro­dol­fo/ Strind­berg

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.