Lbo­a­hèm

Tidskriften OPERA - - Föreställningar - KUNG­LI­GA OPE­RAN • RE­CEN­SENT: SÖ­REN TRAN­BERG

När en ope­raupp­sätt­ning ska kon­ci­pie­ras stöts och blöts idéer of­tast in­om tea­met. Det bru­kar va­ra en öp­pen pro­cess in­nan man fast­ställt hur man kom­mer att lö­sa sin upp­gift med sce­no­gra­fi, ko­stym, ljus och re­gi. In­tres­san­ta in­blic­kar i så­da­na pro­ces­ser gav den tys­ke re­gis­sö­ren Peter Konwitschny i en bok som han skrev för 15 år se­dan. Tvärtom har Kung­li­ga Ope­rans chef Bir­git­ta Sven­dén gjort när hon lät den för­re stjärn­te­no­ren José Cu­ra sva­ra för al­la mo­ment i den nya La Bo­hè­me- pro­duk­tio­nen. Förs­ta pro­ble­met är att sång­a­re säl­lan är någ­ra bra re­gis­sö­rer. De kan ar­ran­ge­ra upp­ställ­ning­ar och ha en över­gri­pan­de idé och det har Cu­ra.

Vid ett be­sök i Stock­holm 2012 fick han sin idé att för­läg­ga hand­ling­en till Au­gust Strind­bergs tid ef­ter att ha be­sökt Gam­la Stan och Strind­bergs­mu­se­et. Förs­ta ak­ten ut­spe­lar sig i en vinds­ku­pa i Gam­la Stan, där Ro­dol­fo blir Strind­berg, Mar­cel­lo tar må­la­ren Ed­vard Munchs ge­stalt, Mu­set­ta blir Munchs äls­ka­rin­na Tul­la Lar­sen, Col­li­ne den dans­ke fi­lo­so­fen Sø­ren Kir­ke­gaard och Schau­nard blir ton­sät­ta­ren Ed­vard Gri­eg. Den en­da som tillåts va­ra sig själv är Mimì. Cu­ras in­spi­ra­tions­käl­lor är Munchs färg­star­ka mål­ning­ar, Strind­bergs­ro­ma­nen Rö­da rum­met och Hans Jægers skild­ring av Kristi­a­ni­a­bo­he­mer­na. And­ra ak­ten ut­spe­lar sig mot fon­den av jul­mark­na­den på Stor­tor­get. Där­i­från drar bo­he­mer­na till Berns.

Den unge Li­nus Bör­jes­son (Mar­cel­lo) lå­ter över­ty­gan­de, även om hans ba­ry­ton moj­nar ibland på höj­den. Ock­så Jens Pers­son (Schau­nard) och John Erik Ele­by (Col­li­ne) gör so­li­da in­sat­ser.

Hov­ka­pel­lets stan­dard­höj­ning har va­rit på­tag­lig un­der ett par års tid nu, vil­ket även märk­tes här. Den ita­li­ens­ke gäst­di­ri­gen­ten Da­ni­e­le Cal­le­ga­ri le­der si­na mu­si­ker som no­ter­na an­vi­sar i par­ti­tu­ret. Det är så kor­rekt åter­gi­vet, men ty­värr sak­nar tolk­ning­en en per­son­lig touch. Än­då är Cal­le­ga­ri följ­sam mot sång­ar­na och ger bra un­der­stöd men det räc­ker in­te. Av Kung­li­ga Ope­rans fy­ra ope­rapre­miä­rer den här sä­song­en har man en­ga­ge­rat två in­ter­na­tio­nellt er­kän­da re­gis­sö­rer av högs­ta ka­rat: Christof Loy ( Ro­sen­ka­val­je­ren) och Keith War­ner till den kom­man­de upp­sätt­ning­en av Pelléas och Mélisande, me­dan Bo­hè­me gavs till en sång­a­re som på inga vägar har så­da­na re­gis­sörs­kva­li­te­ter och det vik­ti­ga urupp­fö­ran­det av Me­dea gick till en te­a­ter­re­gis­sör som ald­rig re­gis­se­rat ope­ra. Var finns den konst­när­li­ga lin­jen?

Scen ur La Bo­hè­me

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.