Mor­gen Abend

Tidskriften OPERA - - Foresrallningar - DEUTSCHE OPER, BER­LIN • RE­CEN­SENT: LENNART BRO­MAN­DER • FOTO: MAR­CUS LIEBERENZ www.deutsche­o­per­ber­lin.de

Mor­gon och kväll är en märk­vär­dig ro­man av Jon Fos­se. Den hand­lar om fis­ka­ren Jo­han­nes liv och död men in­te på det van­li­ga vi­set. I förs­ta de­len mö­ter vi ho­nom sam­ma dag som han föds, och i den and­ra de­len sam­ma dag som han dör, nu en gam­mal man. Li­vet, det som för­fly­ter där­e­mel­lan, är så att sä­ga ute­slu­tet ur ro­ma­nen. Den­na sista dag – el­ler egent­li­gen förs­ta da­gen ef­teråt – går åt till att Jo­han­nes ska för­stå vad som hänt. Var­för hans dot­ter Sig­ne, som kom­mer för att se till ho­nom, in­te ser ho­nom, och var­för hans hust­ru Er­na och bäs­te vän Pe­ter, bå­da döda se­dan länge, nu dy­ker upp igen.

He­la ro­ma­nen är en en­da ge­stal­tad tran­scen­dens, först in i li­vet och se­dan ut igen. Går det verk­li­gen att gö­ra opera på ett så­dant verk? När man tar del av Fos­ses pro­sa är det fak­tiskt lätt att se det loc­kan­de. Med si­na många om­tag­ning­ar är den sång­bar och ryt­misk på ett sätt som rim­li­gen lätt bor­de kun­na at­tra­he­ra ton­sät­ta­re.

Den ös­ter­ri­kis­ke ton­sät­ta­ren Ge­org Fri­edrich Haas (f. 1953) har re­dan ti­di­ga­re ska­pat en opera på en Jon Fos­se-ro­man Me­lan­cho­lia till li­bret­to av Fos­se själv (Pa­ris 2008), och även den­na gång har Fos­se skri­vit li­bret­tot. Det är en ge­men­sam be­ställ­ning av Co­vent Gar­den i Lon­don och Deutsche Oper i Ber­lin. Ur­pre­miä­ren äg­de rum i Lon­don i no­vem­ber 2015. In­te ba­ra scen­tea­met ut­an ock­så sång­a­re och di­ri­gent är de­sam­ma i Lon­don och Ber­lin, en­dast or­kest­rar­na skil­jer. Sång­språ­ket är tys­ka.

Sce­nen (Ri­chard Hud­son) är vit­grå och spar­samt in­redd som sig bör i karg norsk fis­karmil­jö. Även män­ni­skor­na, le­van­de som döda, är vit­grå och en lugn overk­lig­het vi­lar över sce­nen. Re­gis­sö­ren Gra­ham Vick har väl fång­at det spe­ci­el­la drö­jan­de tem­pot i Fos­ses pro­sa, men frå­gan är om ton­sät­ta­ren gjort det. Hans mu­sik är ut­präg­lat klang­fälts­o­ri­en­te­rad och på så vis ac­cen­tue­ras det sta­tis­ka i hand­ling­en mer än den star­ka in­re dra­ma­ti­ken i tran­scen­den­sen. Haas mu­sik fång­ar hel­ler in­te de mar­kant ryt­mis­ka och me­lo­dis­ka mo­men­ten i Fos­ses pro­sa. Dra­ma­ti­ken för­val­tas ba­ra in­led­ning­s­och av­slut­nings­vis av slag­ver­ket, som då mar­ke­rar in­gång och ut­gång ur li­vet med störs­ta em­fas.

I in­led­ning­en är Jo­han­nes bli­van­de far Olai kom­men­ta­tor. Det är en tal­roll, som has om hand av en ka­ris­ma­tisk le­gen­dar som Klaus Ma­ria Bran­dau­er. Sång­stäm­mor­na är mer kon­ven­tio­nellt ut­for­ma­de än de in­stru­men­ta­la, och som en yng­re och sjung­an­de ge­stal­ta­re av den gam­le Jo­han­nes roll dy­ker Christoph Pohl upp. Den som mer än Pohl stic­ker ut i en­semb­len är dock Sa­rah We­ge­ner som dot­tern och även som barn­mors­ka i in­led­ning­en. Hon ger en nerv, in­ten­si­tet och över­ty­gel­se åt sitt par­ti som lyf­ter fö­re­ställ­ning­en när hon be­fin­ner sig på sce­nen. An­nars har jag svårt att se att mu­si­ken till­för Jon Fos­ses smått ge­ni­a­la ro­man nå­got vä­sent­ligt.

Mi­chael Bo­der och Deutsche Opers or­kes­ter är dock så­vitt det går att be­dö­ma op­ti­malt verk­sam­ma som för­val­ta­re av Haas par­ti­tur.

HAAS: MOR­GEN UND ABEND

Pre­miär 29 april, be­sökt fö­re­ställ­ning 3 maj. Di­ri­gent: Mi­chael Bo­der Re­gi: Gra­ham Vick Sce­no­gra­fi och ko­stym: Ri­chard Huston Ljus: Gi­u­sep­pe Di Lo­rio So­lis­ter: Christoph Pohl, He­le­na Ras­ker, Sa­rah We­ge­ner, Will Hart­mann, Klaus Ma­ria Bran­dau­er.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.