Sö­ren bru­nes 1938 – 2016

Tidskriften OPERA - - In Memorian -

† Jag minns en te­a­ter­bi­en­nal där Sö­ren Bru­nes höll ett fö­re­drag om sce­no­gra­fi. Han in­led­de med att kas­ta ut en re­jäl nä­ve go­dis till publi­ken, men ba­ra ena hal­van av sa­long­en fick chan­sen att fånga snas­ket. Po­äng­en var att den and­ra hal­van av publi­ken för­vän­ta­de sig nå­got de ock­så, om in­te ge­nast, så se­na­re. För­vän­tan är vad Bru­nes strä­va­de ef­ter i si­na scen­byg­gen. En sce­no­gra­fi skul­le väc­ka publi­kens ny­fi­ken­het.

Finns det nå­got slags sce­no­gra­fi som Sö­ren Bru­nes in­te har ska­pat? Jag tviv­lar. Allt från fri­sce­ner där kar­riä­ren sträc­ker sig från mu­si­ka­len Hår på Sca­la­te­a­tern 1968 till de se­nas­te årens ar­be­te på Te­a­ter Tri­bu­na­len. Där­e­mel­lan in­sti­tu­tio­ner­na: Dra­ma­ten, Stock­holms och Gö­te­borgs stads­teat­rar, al­la fri­sce­ner … en­bart på Dra­ma­ten gjor­de han ett fem­ti­o­tal sce­no­gra­fi­er från 1970 fram till nyss.

Ope­ra­sce­nen fick så vitt jag kan er­in­ra mig en­dast tre sce­no­gra­fi­er av Bru­nes, Stock­holmso­pe­rans La Bo­hè­me 1974 och Fol­ko­pe­rans Troll­flöj­ten 2013 samt bar­no­pe­ran Den långa, långa re­san med pre­miär på Ro­tun­dan 2017. Men det be­ty­der in­te att hans skick­lig­het in­te syn­tes på operan, rim­li­gen har and­ra sce­no­gra­fer lärt sig av hans konst, att byg­ga för­vänt­ning­ar, väc­ka ny­fi­ken­het av vad det är publi­ken ser när ri­dån går upp.

Vem kan glöm­ma Per­son­krets 3:1 (1998) el­ler Me­dea (1995), bå­da på Dra­ma­ten? El­ler, för sam­ma in­sti­tu­tion, Sul­ta­nens hem­lig­het (2005), där en åld­rad Er­land Jo­sep­h­son fick åka rutsch­ka­na in på sce­nen? För en säm­re sce­no­graf ha­de Jo­sep­h­sons be­hov bli­vit en be­gräns­ning, för Bru­nes blev det en till­gång. Ett verks histo­ria är vad som sät­ter en sce­no­gra­fi, gi­vet­vis i sa­m­ar­be­te med re­gis­sö­ren. Den sce­no­gra­fi som för­sö­ker be­rät­ta en helt egen histo­ria, till det slags sce­no­gra­fer hör­de in­te Bru­nes.

Sö­ren Bru­nes ut­bil­da­de sig till bygg­nads­in­gen­jör men dröm­de om att bli ar­ki­tekt, nå­got man väl än­då mås­te sä­ga att han blev, om än av bygg­na­der med be­grän­sad livs­tid. Ty­värr var även Bru­nes livs­tid be­grän­sad, i 77 år fick han le­va, men många konst­när­ligt ri­ka år blev det. Claes Wah­lin

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.