ROS­SI­NI

OCH BAR­BE­RA­REN

Tidskriften OPERA - - Essa - SKRIBENT: ER­IK GRAU­NE

När Gio­ac­chi­no Ros­si­ni i Rom i bör­jan av 1816 stod in­för upp­dra­get att kom­po­ne­ra Bar­be­ra­ren i Se­vil­la skrev han ett vörd­samt brev till den då 76-åri­ge Gio­van­ni Pai­si­el­lo (1740–1816) i Ne­a­pel, där han öd­mjukt ber om tillå­tel­se att få ton­sät­ta sam­ma histo­ria som Pai­si­el­lo gjort tret­tio år ti­di­ga­re. Den­ne gav nå­digt sin till­lå­tel­se men in­te av väl­vil­lig­het mot en ung lo­van­de ta­lang. Pai­si­el­lo lär ha va­rit grön av av­und över Ros­si­nis fram­gång med den­nes de­bu­to­pe­ra i Ne­a­pel, Eli­sa­bet­ta re­gi­na d’ing­hil­ter­ra, året in­nan och hop­pa­des att Ros­si­nis nya ope­ra skul­le bli en flopp i jäm­fö­rel­se med hans egen eta­ble­ra­de klas­si­ker. Pai­si­el­lo an­såg att Ros­si­ni va­ra en fräck och självs­vål­dig kom­po­si­tör som in­te be­ak­ta­de kons­tens reg­ler, en för­stö­ra­re av den go­da sma­ken och att hans oer­hör­da lätt­het för kom­po­ne­ran­det egent­li­gen en­dast be­rod­de en ex­cep­tio­nell me­mo­re­rings­för­må­ga.

Och Pai­si­el­lo höll på att få rätt. Vid pre­miä­ren på Bar­be­ra­ren an­sågs de förs­ta sce­ner­na va­ra trå­ki­ga och stil­lastå­en­de i jäm­fö­rel­se med Pai­si­el­los. In­te myc­ket bätt­re blev det un­der ope­rans gång. I and­ra ak­ten tving­a­de publi­ken fram att fö­re­ställ­ning­en skul­le av­bry­tas och ur­pre­miä­ren kom­mer till­sam­mans med La Tra­vi­a­ta och Ma­da­me But­ter­fly att gå till ope­ra­histo­ri­en som ett av dess le­gen­da­ris­ka fi­as­kon. Men re­dan kväl­len där­på gick det bätt­re. Ope­ran blev en suc­cé och som vi al­la vet två­hund­ra år se­na­re är Ros­si­nis Bar­be­ra­ren i Se­vil­la den själv­kla­ra och all­tid li­ka le­van­de ko­mis­ka oper­a­klas­si­kern. Pai­si­el­lo hann dock knap­past grä­ma sig

över att hans yng­re kol­le­gas ope­ra kom att för­pas­sa hans ver­sion till histo­ri­en. Han dör ba­ra tre må­na­der ef­ter ur­pre­miä­ren.

Men bil­den av Pai­si­el­lo som den som av av­und­sju­ka och över­dri­ven själv­skatt­ning vill mot­ar­be­ta det unga ope­ra­ge­ni­et Ros­si­ni är dock miss­vi­san­de. Även om han på ål­derns höst ha­de över­levt sig själv var han fort­fa­ran­de sedd som Ita­li­ens främs­te ope­ra­mäs­ta­re. Ros­si­nis fram­gång­ar sågs verk­li­gen som ett hot mot den san­na ita­li­ens­ka ope­ran och många var upp­rör­da över att nå­gon vå­ga­de ut­ma­na den gam­le mäs­ta­ren på hem­ma­plan ge­nom att kon­kur­re­ra med en av hans sto­ra fram­gång­ar.

OPE­RA EN SYDITALIENSK FÖRETEELSE Pai­si­el­lo föd­des 1740 i den an­ti­ka apu­lis­ka sta­den Ta­ran­to och kom­mer snart att få sin ut­bild­ning i ett av Ne­a­pels be­röm­da och hårdd­ril­lan­de kon­ser­va­to­ri­er, cent­rum för värl­dens ope­ra­liv. Man glöm­mer gär­na det fak­tum att un­der ett drygt se­kel fram till 1800-ta­let var ope­ra, med någ­ra få un­dan­tag, fram­för allt en syditaliensk företeelse. In­nan 1800-ta­lets sto­ra mäs­ta­re Ros­si­ni, Do­ni­zet­ti och Ver­di gjor­de Nor­di­ta­li­en till det ita­li­ens­ka centrat låg cent­rum för ope­ra­ska­pan­det i Ne­a­pel. Det var här den of­fi­ci­el­la ope­ra­for­men ope­ra se­ria upp­stod, li­kaså den ko­mis­ka ope­ra­for­men ope­ra buf­fa. Det var i Ne­a­pel som kastra­ter od­la­des, opera­värl­dens fix­stjär­nor som gläns­te med sin över­mänsk­li­ga skön­sång.

HOVKOMPOSITÖR I ST. PE­TERS­BURG Med sin förs­ta ope­ra Il Ciar­lo­ne 1764 i Bo­log­na på­bör­ja­de Pai­si­el­lo sin kar­riär i Nor­di­ta­li­en för att se­dan åter­vän­da till Ne­a­pel. Un­der de tolv föl­jan­de åren fick han ur sig drygt fyr­tio ope­ror – ing­et ovan­ligt i 1700-ta­lets Ita­li­en, där ope­ra var stor­in­du­stri och bjöd på mass­pro­duk­tion. Han eta­ble­ra­de sig som en av de mest fram­gångs­ri­ka och på­lit­li­ga ope­ra­ma­kar­na. 1776 fick han in­bju­dan från Ka­ta­ri­na den sto­ra av Ryss­land att bli hen­nes hovkompositör i St. Pe­ters­burg. Där stan­na­de han i sju år och det var här som hans Bar­be­ra­re urupp­för­des 1782. När Pai­si­el­lo åter­vän­de till Ne­a­pel blev han snart av kung Fer­dinand II ut­nämnd till hovkompositör, vil­ket med­för­de att det nu ock­så mås­te skri­vas för den se­ri­ö­sa San Car­lo-te­a­tern, vid ti­den Eu­ro­pas främs­ta ope­ra­scen. Pai­si­el­los pro­duk­tions­takt mins­ka­de in­te, sna­ra­de ut­vid­ga­de han den ti­di­ga­re gans­ka en­si­di­ga buf­fa­pro­duk­tio­nen med all­var­lig he­ro­isk ope­ra och bland­for­men se­mi­se­ria. Kring se­kel­skif­tet 1700/1800 är Pai­si­el­lo den ita­li­ens­ka ope­rans kung och även världs­li­ga po­ten­ta­ter gil­la­de ho­nom.

1802 blev han kal­lad av Na­po­le­on till Pa­ris, där hans se­ri­ö­sa ope­ra Pro­ser­pi­ne ha­de pre­miär. Ton­sät­ta­ren kun­de dock in­te sam­sas med den frans­ka ope­rasti­len, helt olik den ita­li­ens­ka. Han åter­vän­de till Ne­a­pel just när de nya fris­ka vin­dar­na, re­pre­sen­te­rad av Ros­si­ni, bör­jat rö­ra upp det gam­la ope­ra­dam­met från 1700-ta­let. Vid Bar­be­rar­pre­miä­ren var Pai­si­el­lo det sto­ra mo­nu­men­tet över den ita­li­ens­ka ope­rans guld­ål­der un­der det se­na 1700-ta­let.

Bil­den av Pai­si­el­lo som en kon­ser­va­tiv in­skränkt för­va­ra­re av en föråld­rad ope­ra­stil är i ett stör­re sam­man­hang djupt orätt­vis. Egent­li­gen bi­drog han på sam­ma sätt som Ros­si­ni långt se­na­re till ut­veck­ling­en ge­nom att i si­na ope­ror anam­ma de för­ro­man­tis­ka idéer och stäm­ning­ar som låg i ti­den un­der re­vo­lu­tions­å­ren och 1700-ta­lets sis­ta de­cen­ni­er.

I Ni­na el­ler Paz­za per amo­re in­tro­du­ce­ras det förs­ta av ett av ope­ra­ro­man­ti­kens mest fram­trä­dan­de äm­nen: den av olyck­lig kär­lek gal­na hjäl­tin­nan med vid­hängd van­sin­nes­scen. I La Mo­li­na­ra (Mjöl­ners­kan) mö­ter vi den mal­trä­te­ra­de bond­flic­kan i den lant­li­ga idyl­len. Ope­ran kom att spe­las i Tyskland un­der ti­teln Die schö­ne Mül­le­rin, vil­ket an­ses ha gett upp­hov till Wil­helm Mül­lers diktsvit och se­na­re Franz Schu­berts sång­cy­kel. I La Mo­li­na­ra fanns för öv­rigt en av ti­dens mest po­pu­lä­ra slag­däng­or: du­et­ten ”Nel cor più non mi sen­to”, som bland and­ra för­äd­la­des av Be­et­ho­ven i någ­ra av hans främs­ta pi­a­no­va­ri­a­tio­ner.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.