Par­si­fal

Tidskriften OPERA - - Foreställningar - WI­E­NER STAATSO­PER • RECENSENT: SÖ­REN TRANBERG • FO­TO: MI­CHAEL PÖHN

Den let­tis­ke re­gis­sö­ren och sce­no­gra­fen Al­vis Her­ma­nis, som ur­sprung­li­gen kom­mer från tal­te­a­tern, an­för­trod­des upp­gif­ten att iscen­sät­ta Ri­chard Wag­ners ”Büh­nenwei­h­fest­spie­le” Par­si­fal på Wi­e­ner Staatso­per. Her­ma­nis sva­rar för en mo­dern, men än­då kon­ser­va­tiv re­gi­stil. Han har för­lagt spe­let till Wi­en om­kring år 1900 och det märks främst ge­nom den Ot­to Wag­ner-in­spi­re­ra­de sce­no­gra­fin. Ot­to Wag­ner räk­nas som den främs­te re­pre­sen­tan­ten för ju­gen­dar­ki­tek­tu­ren. Ge­nom­gå­en­de scen­bild för de tre ak­ter­na är hans Kir­che am Ste­in­hof, som in­går i ett kom­plex ihop med en nerv­kli­nik strax norr om Wi­ens cent­rum.

Gur­ne­manz är chefslä­ka­re på nerv­kli­ni­ken – en Sig­mund Freud som an­teck­nar allt vad pa­ti­en­ter­na sä­ger till ho­nom. Grals­rid­dar­na är hans as­si­sten­ter, i form av At-lä­ka­re. Par­si­fal gör en­tré – ef­ter att en rid­da­re kom­mit in med den ska­de­skjut­na sva­nen – för­vir­rad som om han kom­mit in på fel av­del­ning. Kund­ry är iförd tvångs­trö­ja och läggs i en säng om­gär­dad av en stål­bur. Kling­s­or tit­tar in re­dan i slu­tet av förs­ta ak­ten och får nyck­lar­na till bu­ren av Gur­ne­manz och tar där­med över pa­ti­en­t­an­sva­ret för Kund­ry.

And­ra ak­ten ut­spe­las i ett kak­lat bår­hus. Pa­to­lo­gen Kling­s­or ver­kar va­ra chef för kvin­nokli­ni­ken. I hyl­lor­na syns fos­ter i for­ma­lin­be­hål­la­re. Här väcks dö­da/sken­dö­da män­ni­skor till liv igen. Med hjälp av el­choc­ker för­sö­ker Kling­s­or få liv i Par­si­fals mor Her­ze­lei­de, men det miss­lyc­kas gi­vet­vis. Be­tyd­ligt bätt­re går det med Kund­ry, som vak­nar upp med ett gast­kra­man­de skri. Li­kaså vak­nar bloms­ter­flic­kor­na och dam­kö­ren upp – en mor­bid scen. Här blir det in­te tal om nå­gon ero­tisk för­fö­rel­se­lek mel­lan bloms­ter­flic­kor­na och den re­ne då­ren.

Ni­na Stem­me gör sin en­tré till för­fö­rel­se­ak­ten med Par­si­fal iförd en guld­bro­kad­klän­ning av ori­en­ta­liskt snitt och lik­nar en an­nan fres­ters­ka i ope­ra­lit­te­ra­tu­ren, Thaïs. Fast med tan­ke på om­giv­ning­en är hon kanske sna­ra­re Freuds An­na O? Nu stegras tem­pe­ra­tu­ren bå­de sce­niskt och mu­si­ka­liskt, främst ge­nom Stem­mes enor­ma scenut­strål­ning. Vo­kalt be­härs­kar hon par­ti­ets schat­te­ring­ar från dju­pet via sitt kom­for­tab­la mel­lan­lä­ge till de vo­ka­la ut­brot­ten där höjd­to­ner­na sit­ter som en smäck. En myc­ket stark Kund­ry­de­but!

Hen­nes ut­spel smit­tar av sig på Christop­her Vent­ris som ur­sprung­li­gen var en ly­risk te­nor. Nu har han sjung­it Par­si­fal många gång­er, är in­te läng­re helt ung men be­sit­ter en kraft­full hjäl­te­te­nor. Ty­värr bris­ter re­gin och man mär­ker ing­en mog­nads­mäs­sig ut­veck­lings­kur­va hos den­ne Par­si­fal. Desto mer kärn­full var Jochen Sch­mec­ken­be­chers Kling­s­or, vars li­te rå­bar­ka­de ba­ry­ton har fint bett och där­till en ex­em­pla­risk dik­tion.

Klings­or­värl­den går in­te un­der med ett brak som bruk­ligt är, ut­an ak­ten slu­tar med att Par­si­fal drar spju­tet ur en enormt upp­för­sto­rad hjär­na. Ett av fle­ra re­gi­in­fall som in­te ges någ­ra kon­kre­ta för­kla­ring­ar på vad de be­ty­der. As­so­ci­a­tions­ked­jor­na hål­ler in­te ihop.

För­spe­let till tred­je ak­ten in­leds med ett vac­kert gry­nings­ljus in­nan Par­si­fal åter­vän­der. Gri­pan­de blir fott­vag­nings­sce­nen och när Am­for­tas väg­rar av­täc­ka gra­len, här i form av en själv­ly­san­de glas­hjär­na. Ge­rald Fin­leys in­sat­ser i förs­ta och tred­je ak­ten var stor­ar­ta­de, där han fram­ställ­de sin fy­sis­ka smär­ta så över­ty­gan­de att man som publik näs­tan kun­de kän­na den själv. Fin­ley ar­ti­ku­le­ra­de som vo­re det en ro­manskon­sert, där var­je sta­vel­se gick fram ge­nom hans tä­ta och varmt flö­dan­de ba­ry­ton.

Kö­ren i sista ak­ten kom in i guld­fär­ga­de vi­king­ahjäl­mar som vo­re de häm­ta­de ur se­ri­en As­te­rix. I den­na folk­mas­sa är per­so­ner från fin de sièc­le lätt igen­känn­ba­ra, som Gustav Klimt, Egon

Schi­e­le, Jo­hann Strauss d.y. och Sig­mund Freud. Sorg­ligt att Al­vis Her­ma­nis många idéer stan­nar vid hug­skott, och per­son­re­gin stund­tals är obe­fint­lig. Det rå­der en sce­nisk le­tar­gi, där sång­ar­na får fyl­la i själ­va. Den här upp­sätt­ning­en lig­ger ty­värr fast och kom­mer in­te att för­änd­ras re­gi­mäs­sigt som vid fest­spe­len i Bay­reuth, där Wag­nerupp­sätt­ning­ar­na kan för­bätt­ras el­ler re­vi­de­ras från år till år. Dock är sce­no­gra­fin en fröjd för ögat, men Al­vis Her­ma­nis bor­de ha lå­tit nå­gon an­nan re­gis­se­ra.

För kväl­lens star­kas­te in­sats sva­ra­de in­hop­pan­de René Pape, då han er­sat­te Hans-pe­ter Kö­nig, som Gur­ne­manz. Pape gick in på gen­re­pet och en bätt­re er­sät­ta­re går in­te att fin­na. När­mast god­mo­dig i sitt ut­tryck och med en bas så len och slagg­fri, med ett flö­de så be­dö­van­de att det blev ren bal­sam för sjä­len.

Di­ri­gen­ten Se­myon Bych­kovs ar­be­te med Wi­e­ner Phil­har­mo­ni­ker kan hel­ler in­te nog pri­sas. Fram­förallt förs­ta ak­ten ha­de en otro­lig pre­ci­sion, där bå­de rikt­ning­ar och en­skild­he­ter blev på­tag­ligt de­talj­ri­ka – en ym­nig klang­mat­ta som fick en tyd­ligt märk­bar rymd i Staatso­pers sto­ra sa­long. Det har jag knap­past upp­levt nå­gon an­nan­stans än i Bay­reuth. Bych­kov är dess­utom en rik­tig sång­ar­di­ri­gent som an­das och fra­se­rar i to­tal sam­klang med ar­tis­ter­na på scen.

Det blev kraf­ti­ga bu­rop mot re­gi­tea­met, men även någ­ra obe­fo­ga­de miss­nö­je­sytt­ring­ar mot di­ri­gen­ten i den­na den 326:e fö­re­ställ­ning­en av Par­si­fal se­dan Wi­en­pre­miä­ren 1914.

WAG­NER: PAR­SI­FAL

Pre­miär 30 mars 2017. Di­ri­gent: Se­myon Bych­kov Re­gi och sce­no­gra­fi: Al­vis Her­ma­nis Ko­stym: Krist¯ıne Jur­ja¯ne Ljus: Gleb Filsh­tin­sky Vi­deo: Ine­ta Si­pu­no­va So­lis­ter: Ge­rald Fin­ley, René Pape, Christop­her Vent­ris, Jochen Sch­mec­ken­be­cher, Ni­na Stem­me, Jong­min Park.

Ge­rald Fin­ley och kö­ren

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.