Open Frankfurt

Frank­fur­to­pe­ran är en av de främs­ta ope­ra­sce­ner­na i Eu­ro­pa. Nu mås­te fas­tig­he­ten, som rym­mer bå­de opera och stads­tea­ter, re­no­ve­ras. Ska man byg­ga på en vå­ning? De­la hu­set i två de­lar? El­ler är bäs­ta lös­ning­en att byg­ga nytt och flyt­ta hela verk­sam­he­ten? I

Tidskriften OPERA - - Reportage -

De väl­di­ga fönst­ren är det mest ka­rak­te­ris­tis­ka på Frank­fur­to­pe­ran. Allt är vidöp­pet. Föns­ter i tre vä­der­streck, to­talt 120 me­ter, samt­li­ga går än­da ner till gol­vet. Publi­ken har di­rekt­kon­takt med det som hän­der ut­an­för och män­ni­skor­na på Wil­ly-brandt-platz kan se vad som sker in­ne i hu­set.

Just den ef­fek­ten vil­le ar­ki­tekt­fir­man Apel & Bec­kert upp­nå när den sto­ra bygg­nad som he­ter Gros­ses Haus der Städtische Büh­nen Frankfurt öpp­na­des 1963. Ef­ter and­ra världs­kri­get ha­de en ny tid bör­jat i Tyskland. De­mo­kra­tin ha­de åter­upp­rät­tats och med den öp­pen­he­ten, och det­ta skul­le ma­ni­fe­ste­ras i de nya bygg­na­der som upp­för­des. Vid den tiden an­sågs en te­a­ter­bygg­nad ut­an en fa­sad i en spe­ci­fik ar­ki­tek­tur­stil va­ra nå­got su­per­mo­dernt.

Ef­ter kri­get låg al­la scen­konst­bygg­na­der i Frankfurt i ru­i­ner och 1951 var kom­mu­nen bank­rutt. Men nya för­ut­sätt­ning­ar upp­stod med ame­ri­kansk Mars­hall­hjälp och ef­ter­krigs­ti­dens star­ka eko­no­mis­ka ut­veck­ling i Tyskland. Frank­furt­bor­na var oer­hört be­stäm­da med att en ny opera och en ny stads­tea­ter skul­le pri­o­ri­te­ras.

Städtische Büh­nen rym­mer bå­da­de­ra. På ena si­dan finns ope­ran och på den and­ra stads­tea­tern och mel­lan dem en öp­pen mittsek­tion. Up­pe vid ta­ket, med sto­ra föns­ter mot him­len, finns ge­men­sam­ma atel­jé­er.

På sam­ma plan som ope­ra­fo­a­jén lig­ger Marc Cha­gall­sa­len som rym­mer 200 per­so­ner. En vec­ka fö­re var­je pre­miär görs här en of­fent­lig pre­sen­ta­tion av ver­ket och en­semb­len. Mål­ning­en på fond­väg­gen he­ter ”Com­me­dia dell´ Ar­te” och är Marc Cha­galls hyll­ning till scen­kons­ten, cir­ku­sen, clow­ner­na och li­vet. Den tog ett år att gö­ra.

Med va­let av Cha­gall vil­le Frankfurt lyf­ta fram sitt gam­la ju­dis­ka arv – sta­den ha­de i år­hund­ra­den haft en drif­tig ju­disk be­folk­ning som eli­mi­ne­ra­des un­der and­ra världs­kri­get. Även ving­ar­na i fo­a­jé­ta­ket gjor­des av en konst­när med sam­ma bakgrund, Zol­tán Ke­mély, som ock­så for­mellt fick öpp­na ope­ra­sek­tio­nen.

Frankfurt är ett av Eu­ro­pas fi­nan­s­cent­rum. Längs flo­den Main re­ser sig skyskra­por­na och sta­den kal­las där­för ibland för Man­hat­tan am Main och Bank­furt. Här lig­ger ECB, Eu­ro­pe­is­ka Central­ban­ken, Deutsche Bank, KFW, tys­ka post­gi­rot och fle­ra and­ra ban­ker, plus den gi­gan­tis­ka ESM,

Eu­ro­pe­is­ka Sta­bi­li­se­rings­me­ka­nis­men. Com­merz­bank, Tysklands högs­ta bygg­nad, är för öv­rigt gran­ne med ope­ran.

I själ­va sta­den bor 720 000 in­vå­na­re, me­dan stor­stads­re­gi­o­nen har 5,5 mil­jo­ner. Här finns allt­så en myc­ket stor kul­tur­in­tres­se­rad publik, vil­ket är ett skäl till att Frankfurt un­der 2000-ta­let va­rit ett av Eu­ro­pas bäs­ta ope­ra­hus. Det är ock­så en bör­da.

Frank­fur­to­pe­ran be­kostas till störs­ta de­len av sta­den. Det­ta är unikt i Tyskland, där de fles­ta ope­ra­hus fi­nan­sie­ras av re­spek­ti­ve del­stat. Sta­den suc­kar att man be­kos­tar opera för hela re­gi­o­nen ut­an att få till­räck­ligt myc­ket i re­tur.

Wil­ly-brandt-platz het­te ti­di­ga­re Thea­ter­platz. Här låg Thea­ter Frankfurt upp­förd 1901, där ope­ran fick hål­la till på 1950-ta­let. Ju­gend­ska­let revs för att ge plats åt glas­fa­sa­den, me­dan de­lar av den gam­la te­a­ter­fas­tig­he­ten bygg­des in i det nya.

I DAG ÄR DE STO­RA FÖNST­REN UP­PE TILL DE­BATT

De hål­ler in­te mo­dern stan­dard, häv­dar de an­ställ­da. Fo­a­jén blir kall om vin­tern och varm om som­ma­ren. Dess­utom, på­pe­kar en av ope­rans tek­ni­ker, på det ra­ka sätt som är van­ligt i Frankfurt, ”har vi ens in­te råd att la­ga spric­kor­na i gla­set. Och ta­ket läc­ker. Och det är för­bas­kat trångt i hu­set – vi är tvung­na att hy­ra ex­tra lo­ka­ler li­te varstans ute på stan”.

För­ra året ha­de stads­full­mäk­ti­ge en två och en halv tim­me lång de­batt om fas­tig­he­tens fram­tid. I vår ska en kom­mu­nal ut­red­ning pre­sen­te­ra för­ut­sätt­ning­ar­na för en to­tal­re­no­ve­ring av hela kom­plex­et. I sam­band med en mord­brand 1987, när ope­ra­sek­tio­nen fick ut­rym­mas i tre år, gjor­des en del tek­nis­ka för­bätt­ring­ar, men åt­skil­ligt är oför­änd­rat se­dan in­vig­ning­en.

Många åsik­ter cir­ku­le­rar nu. En går ut på att byg­ga till en vå­ning för att få mer ut­rym­me. En an­nan hand­lar om att de­la fas­tig­he­ten i två de­lar ef­ter en renovering, med var sitt hus för opera re­spek­ti­ve tal­te­a­ter.

Städtische Büh­nen dis­po­ne­rar även gam­la spår­vagns­hal­len Boc­ken­hei­mer De­pot. Se­dan Bernd Loe­be blev chef för Frank­fur­to­pe­ran an­vänds den för ny­skri­ven opera, mind­re ba­rocken­semb­ler och ex­pe­ri­men­tell teater. En idé är att an­vän­da den­na bygg­nad som ut­gångs­punkt för ett split­ter nytt scen­konst­hus och flyt­ta bå­da verk­sam­he­ter­na.

Na­tur­ligt­vis hand­lar det om peng­ar. Kost­na­den för en renovering har upp­skat­tats till 3,6 mil­jar­der kro­nor, men räc­ker det? Er­fa­ren­he­ter­na från and­ra tys­ka sce­ner är av­skräc­kan­de. Slut­fak­tu­ran för ope­ra­hu­set i Köln slutade på dub­belt så myc­ket som be­räk­nat, och re­no­ve­ring­en av Staatso­per i Stuttgart är kal­ky­le­rad till minst 5,7 mil­jar­der kro­nor.

Det­ta får hå­ret att re­sa sig på kom­mun­po­li­ti­ker­na. Skräck­sce­na­ri­ot, den evig­hets­långa och glupskt pen­ning­slu­kan­de pro­ces­sen för att få ord­ning på Staatso­per Un­ter den Lin­den i Ber­lin vill man helst in­te pra­ta om.

And­ra ser kost­na­den som en själv­klar in­ve­ste­ring i fram­ti­den. Tyskland är Eu­ro­pas cent­rum och tys­ka stor­stä­der mås­te va­ra rus­ta­de för det­ta. Ing­var von Malmborg

1. Oper Frankfurt. Fo­to: Philip Lange / Shut­ter­stock.com 2 och 3. Oper Frankfurt. Fo­to: Wol­f­gang Run­kel. 4. Scen ur Der Sand­mann. Fo­to: Mo­ni­ka Rit­ters­haus. 5. Scen ur Tro­ja­ner­na. Fo­to: Bar­ba­ra Aumül­ler.

Bernd Loe­be föd­des i Frankfurt 1952. Fram till 1990 ar­be­ta­de han som mu­sik­jour­na­list och re­dak­tör, an­sva­rig för ope­ra­be­vak­ning­en vid del­sta­ten Hes­sens ra­dio- och tv-sta­tion. Loe­be blev 1990 konst­när­lig chef för La Mon­naie i Brys­sel och del­tog som ju­ry­le­da­mot i en lång rad ut­tag­ning­ar till fes­ti­va­ler. Han an­ställ­des som ope­ra­chef vid Frank­fur­to­pe­ran 2002, kon­trak­tet har för­längts fle­ra gång­er och lö­per nu till 2023. FRANK­FUR­TO­PE­RAN HAR FLE­RA GÅNG­ER FÅTT PRIS SOM BÄS­TA OPE­RA­HUS AV DEN SAMLADE KRITIKERKÅREN. VAD ÄR SKÄLET TILL DET­TA?

– Mitt över­gri­pan­de mål har va­rit att byg­ga en bra, so­lid, fast en­semb­le. Stäm­ning­en i hu­set, och nu ta­lar vi om al­la med­ar­be­ta­re, är av­gö­ran­de för kva­li­tén på fö­re­ställ­ning­ar­na. Vi ar­be­tar med 41 fas­ta so­lis­ter, en kör på 72 per­so­ner och 112 mu­si­ker i or­kes­tern. Det täc­ker myc­ket av en nor­mal ope­ra­re­per­to­ar. När det gäl­ler Wag­nerupp­sätt­ning­ar får vi ibland ta in gäs­ter ut­i­från, men om vi ska ge Tris­tan och Isol­de har vi re­dan en Tris­tan i hu­set. Na­tur­ligt­vis är det ro­ligt att få in­ter­na­tio­nel­la stjär­nor till vå­ra upp­sätt­ning­ar, och publi­ken upp­skat­tar det, men jag ja­gar dem in­te.

VAD ÄR DET VIK­TI­GAS­TE FÖR DIG PÅ OPE­RAN?

– Det vik­ti­gas­te är att vår en­semb­le pre­ste­rar bra, gång på gång. Det uppnår vi ge­nom att in­te ba­ra sat­sa på tek­nik och ef­fek­ter ut­an ge­nom att ska­pa en fa­mil­jeat­mo­sfär. För­mod­li­gen är jag den en­de che­fen på en stor opera i Tyskland som gör casting­en själv och jag upp­fat­tar där­för väl­digt ti­digt när nå­got är på väg att gå fel. Vik­tigt för mig är ock­så att ge unga ta­lang­er rätt stöd. Om­kring 80 pro­cent av dem som läm­nar Frank­fur­to­pe­ran kom­mer tillbaka på oli­ka sätt – och de gör det med gläd­je. Det vi­sar att mål­sätt­ning­en va­rit rik­tig.

I VIL­KEN RIKT­NING UT­VECK­LAS TYSK OPERA I DAG?

– Ansla­gen till opera mins­kar ge­ne­rellt i mind­re stä­der. På sikt kom­mer vi där­för att få fär­re ope­ra­hus och rent prak­tiskt har det lett till att an­ta­let sampro­duk­tio­ner ökat mar­kant. Den­na ut­veck­ling är in­te ny ut­an har pågått en tid. Ope­ra­in­tres­set har dä­re­mot in­te mins­kat. Vi har en be­lägg­ning på 86 pro­cent. Unga män­ni­skor åter­vän­der i dag till ope­ran, det är en av de få plat­ser där allt hän­der li­ve och in­te i den vir­tu­el­la värl­den. Ty­värr har mu­sik­jour­na­li­sti­ken tap­pat fart och det be­ror på dags­pres­sens ner­gång.

HUR MYC­KET PENG­AR HAR OPERA­VERK­SAM­HE­TEN ATT RÖ­RA SIG MED ÅR­LI­GEN?

– Städtische Büh­nen är ett kom­mu­nalt ak­tie­bo­lag. Sta­den ger en to­tal­sum­ma till bå­de ope­ran och tal­te­a­tern, men för­del­ning­en mel­lan oss är ald­rig nå­got problem. Bud­ge­ten för ope­ra­sä­song­en 2016–17 är knappt 450 mil­jo­ner kro­nor. Del­sta­ten Hes­sen be­ta­lar 47 mil­jo­ner till sta­den för fas­tig­he­ten, varav en del går till verk- sam­he­ten. För­ra året fick vi 5,5 mil­jo­ner kro­nor i spons­ring från nä­rings­li­vet och ban­ker­na, och 7,4 mil­jo­ner kro­nor i stöd från stif­tel­ser och för­e­ning­ar.

VIL­KET ÄR ATT FÖREDRA, EN RENOVERING AV FAS­TIG­HE­TEN EL­LER ETT NYTT HUS?

– Om en renovering blir li­ka dyr som ett ny­byg­ge, då fö­re­drar jag nog att byg­ga nytt. Frankfurt är en väx­an­de stad och vi skul­le kun­na ta emot en stör­re publik. Vi har 1400 plat­ser i sa­long­en, men jag fö­re­stäl­ler mig att vi kan ha 1600–1800 plat­ser i en ny fas­tig­het. Myc­ket be­ror på hur lång tid en renovering skul­le ta, en eva­ku­re­ring är kom­pli­ce­rad på många sätt.

HUR SER DU PÅ NYSKRIVNA OPERAVERK?

– Vårt mål är att upp­fö­ra ett nytt operaverk var­je år på den mind­re sce­nen i Boc­ken­hei­mer De­pot. Vi har ex­em­pel­vis gett Den sto­ra ma­ka­bern av Györ­gy Li­ge­ti och De­ad Man Wal­king av Ja­ke Heg­gie på hu­vud­sce­nen. Ett problem är att nyskrivna verk ibland har en slu­ten dra­ma­tur­gi som in­te når fram till publi­ken. Ett an­nat problem är att hit­ta bra li­bret­tis­ter, för­fat­ta­re som för­står att ar­be­te med en opera är ett teamwork. Ing­var von Malmborg

Fo­to: Maik Scharf­scher.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.