EN TURK I ITALIEN

Tidskriften OPERA - - Svensk Sommaropera - RECENSENT: ERIK GRAU­NE FO­TO: DA­NI­EL STRANDROTH

”Ro­pet mot Ros­si­ni är vis­ser­li­gen myc­ket mind­re hög­ljutt än vid bör­jan av hans ba­na; men än­nu gi­vas lik­väl många som vil­ja stri­da ho­nom all för­tjänst. Vi er­in­ra oss än­nu hur en med­lem av Hov­ka­pel­let påstod sig vil­ja be­gä­ra ett sti­pen­di­um för att re­sa ut och slå ihjäl Ros­si­ni.”

Så skri­ver Jo­han Mag­nus Rosén i en sam­man­fatt­ning av kom­po­si­tö­rens ställ­ning tio år ef­ter att den förs­ta Ros­si­ni­o­pe­ran i Sve­ri­ge, Tur­ken i Italien, haft pre­miär på Kung­li­ga Te­a­tern 1824. Mot­stån­den mot ho­nom i bör­jan gäll­de fram­för allt Tur­ken i Italien, me­dan Bar­be­ra­ren i Se­vil­la, som spe­la­des förs­ta gång­en året där­på, de­fi­ni­tivt bi­drog till eta­ble­ran­det av ton­sät­ta­ren i Sve­ri­ge. An­led­ning­en till avog­he­ten var an­tag­li­gen in­te ba­ra en svensk miss­tro mot en ny­kom­ling. Även vid ur­pre­miä­ren på La Sca­la 1814 fal­le­ra­de ope­ran.

I jäm­fö­rel­se med de tre öv­ri­ga ko­mis­ka helaf­ton­so­pe­ror­na Bar­be­ra­ren, Askung­en och Ita­li­ens­kan i Al­ger har Tur­ken i Italien spe­lats minst. Hand­ling­en i kort­het: en tur­kisk prins, Se­lim, kom­mer till Italien för att ja­ga kvin­nor och mö­ter den lev­nads­gla­da och lätt­fär­di­ga Fi­o­ril­la som, obe­kym­rad om att hon är gift med Ge­ro­nio, de­fi­ni­tivt är mot­tag­lig för Se­lims be­und­ran. Det he­la slu­tar med att Se­lim åter­vän­der till Tur­ki­et med sin ti­di­ga­re för­skjut­na äls­ka­rin­na Zai­da, här för­klädd till spå­kvin­na. Fi­o­ril­la ång­rar sig och går till­ba­ka till sin man.

Li­bret­tis­ten Fe­lice Ro­ma­ni skrev en text som del­vis skil­de sig från den gängse com­me­dia dell’ar­te-ba­se­ra­de buf­fa­hand­ling­en. Bland an­nat in­för­des här ett me­tadra­ma­tiskt mo­ment, en te­a­tral iro­ni, där en po­et i jakt ef­ter en bra ro­ma­nintrig häm­tar ma­te­ri­al från den på­gåen­de hand­ling­en, men även styr och ska­par den. Ock­så mu­si­ka­liskt vil­le Ros­si­ni från­gå den ste­re­o­ty­pa buf­fa­mal­len. Mu­si­ken är be­tyd­ligt mer in­te­gre­rad i hand­ling­en och till skill­nad från Bar­be­ra­ren finns till ex­em­pel in­te så många slag­kraf­ti­ga so­lo­num­mer.

När En turk i Italien nu spe­las på Läckö Slott i Lars Bet­h­kes re­gi ver­kar al­la even­tu­el­la tvek­sam­he­ter kring ver­ket var bort­blåsta – säl­lan har man sett en så medryc­kan­de, ro­lig och in­falls­rik Ros­sini­fö­re­ställ­ning. Ca­ta­ri­na Gnos­spe­li­us lyc­kas i sin text klokt und­vi­ka det flås­hur­ti­ga upp­da­te­rings­tvång som svens­ka ope­raö­ver­sätt­ning­ar of­ta li­der av. Hon und­vi­ker tex­tens natt­stånd­na för­do­mar men lyc­kas än­då ak­tu­a­li­se­ra otidsen­li­ga, i dag in­te ac­cep­tab­la, för­doms­scha­blo­ner. Dess­utom är tex­ten följ­sam, sång­bar och smi­dig – säl­lan har Ros­si­nis blixt­snab­ba par­lan­do­fra­ser löpt så frik­tions­fritt på svens­ka.

I stäl­let för att på ett na­tur­ligt sätt för­sö­ka in­lem­ma den me­ta­te­a­tra­la aspek­ten med po­e­ten i hand­ling­en har Lars Bet­h­ke valt att för­sto­ra och över­dri­va den. Po­e­ten Pros­do­ci­mo dik­te­rar och läg­ger sig he­la ti­den i ske­en­det och har man Carl Ac­ker­feldt i rol­len är suc­cén gi­ven.

Vi har ett sångar­lag som be­härs­kar den krä­van­de Ros­si­nisång­en med för­vå­nans­värd lätt­het och bril­jans. Nils Gus­tén i ti­tel­rol­len har en för­fö­risk ho­nungs­kva­li­tet i sin ovan­ligt ko­lo­ra­tursmi­di­ga bas, vil­ket gör Fi­o­ril­las svag­het för hans pin­samt tön­ti­ga för­fö­rel­se­för­sök fullt för­stå­e­ligt. Mar­kus Sch­wartz är en full­fjäd­rad och stil­sä­ker Ros­si­nisång­a­re och lyc­kas som den be­drag­ne äk­ta man­nen Ge­ro­nio und­vi­ka de värs­ta buf­fa­scha­blo­ner­na. Dess­utom har han även i de mest tungvric­kan­de pas­sa­ger­na en glas­klar dik­tion, som mer­par­ten av svens­ka Ros­si­nisång­a­re kan av­un­das ho­nom. Te­re­sia Bo­kor som Fi­o­ril­la är kax­ig, läc­ker och ser­ve­rar vir­tu­ost si­na fi­o­ri­tu­rer, men hon har ock­så någon­ting nu­me­ra säll­synt bland bril­jan­ta ko­lo­ra­tur­so­pra­ner, en ly­risk varm di­men­sion som ger hen­nes självrann­sak­nings­scen i slu­tet av ope­ran en li­te mör­ka­re ny­ans.

Vad Bet­h­ke i sin re­gi lyc­kas med bätt­re än de fles­ta re­gis­sö­rer är att för­e­na det gröv­re fars­ut­spe­let med psy­ko­lo­gisk fi­ness. Han lå­ter de age­ran­de le­ka med ges­ter och fars­scha­blo­ner som är på pric­ken och ald­rig över­driv­na. Ta Wik­tor Sun­dqvists för­småd­de po­et Nar­ci­so, en blon­de­rad rock­tran­sa med as­so­ci­a­tio­ner till Mi­chael Bol­ton och Rod Ste­wart! Den­na oe­mot­stånd­li­ga

ba­kel­se i ljus­blå jeans­ko­stym – Leh­na Ed­wall Ve­lan­ders färg­läck­ra ko­sty­mer och hårkre­a­tio­ner med träff­sä­ker at­ti­tyd är kon­ge­ni­a­la – vi­sar upp en pa­lett av rö­ran­de fru­stra­tion, svart­sju­ka, själv­häv­del­se och är i sig värd he­la bil­jett­pri­set. An­nie Fred­riks­son gör en ovan­ligt själv­stän­dig och tyd­lig Zai­da med fyl­lig auk­to­ri­ta­tiv mez­zo­klang.

Att få sprutt på en Ros­si­niu­ver­tyr är in­te det lät­tas­te. Helt lyc­ka­des väl in­te Si­mon Phipps och Läck­öor­kes­tern med det­ta med nå­got matt stråk­klang och sva­ji­ga blå­sarin­sat­ser – i san­ning­ens namn till­hör den­na uver­tyr in­te hel­ler ton­sät­ta­rens mest in­spi­re­ran­de als­ter.

Men det­ta är den en­da tvek­sam­he­ten, för un­der spe­lets gång ut­veck­la­des ett or­kes­ter­spel med pre­ci­sion, ele­gans och käns­la för Ros­si­ni­i­di­o­met som man säl­lan hört – stor­ar­tat!

Av Läck­öo­pe­rans upp­sätt­ning­ar är Ros­si­ni till­sam­mans med Mo­zart de fli­ti­gast fö­re­kom­man­de och jag hop­pas att man i fort­sätt­ning­en ökar på an­ta­let Ros­sini­fes­ter – för det är Läckö de­fi­ni­tivt bäst på i lan­det.

ROS­SI­NI: EN TURK I ITALIEN

Pre­miär 15 ju­li 2017. Di­ri­gent: Si­mon Phipps Re­gi: Lars Bet­h­ke Ko­sty­mer: Leh­na Ed­wall Ve­lan­der Ljus: Ro­nald Sa­las So­lis­ter: Carl Ac­ker­feldt, Te­re­sia Bo­kor, Mar­kus Sch­wartz, Wik­tor Sun­dqvist, Nils Gus­tén, An­nie Fred­riks­son. www.lac­ko­slott.se

Carl Ac­ker­feldt och Te­re­sia Bo­kor

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.