IN MEMORIAM

Tidskriften OPERA - - Innehåll -

Jeff­rey Ta­te, Jirí Be­lohlá­vek, Ro­sa­lie, Tank­red Dorst, Philip Gos­sett och Jo­nas Olofs­son.

† Den brit­tis­ke di­ri­gen­ten Sir Jeff­rey Ta­te har av­li­dit i en hjärt­at­tack i Ber­ga­mo, 74 år gam­mal. Han ad­la­des sex vec­kor fö­re sin bort­gång. Ta­te led av en neu­ro­lo­gisk sjuk­dom, vil­ket gjor­de att hans barn­dom var ett tungt ka­pi­tel. Han fick lä­ra sig att gå med hjälp av käp­par – ett han­di­kapp som han lev­de med li­vet ut. Re­dan i unga år var han en stor pi­a­no­talang. In­nan han ut­bil­da­de sig till di­ri­gent tog han en lä­karex­a­men (ögon­ki­rur­gi) i Cam­bridge 1969.

Men se­dan tog mu­si­ken över och han var bå­de re­pe­ti­tör och coach på Co­vent Gar­den i Lon­don. Han ver­ka­de som Ge­org Sol­tis as­si­stent. Han var ock­så as­si­stent åt Her­bert von Ka­ra­jan vid Salz­burg­fest­spe­len. Sam­ma upp­gift ha­de han hos Pi­er­re Bou­lez i Bay­reuth (Ni­be­lung­ens ring) och hos Ja­mes Le­vi­ne på Metro­po­li­tan i New York.

Vid 35 års ål­der de­bu­te­ra­de Ta­te då han led­de en Car­men-pre­miär på Sto­ra Te­a­tern i Gö­te­borg. Med kort var­sel er­sat­te han te­a­terns chefs­di­ri­gent Gun­nar Staern, som bli­vit akut sjuk. Det var den brit­tis­ke nes­torn John Prit­chard som ha­de re­kom­men­de­rat Ta­te. Det blev suc­cé. I Gö­te­borg kom Ta­te ock­så att le­da nyupp­sätt­ning­ar av bå­de Troll­flöj­ten och Sta­den Ma­ha­gon­nys upp­gång och fall. Det se­na­re ver­ket ha­de han di­ri­ge­rat på Met, där han de­bu­te­rat med Al­ban Bergs Lu­lu 1980. Ta­te är be­römd för si­na in­spel­ning­ar av Haydn- och Mo­zart­sym­fo­ni­er på EMI. Lik­som hans in­spel­ning­ar av Mo­zarts pi­ano­kon­ser­ter med Mitsu­ko Uchi­da. När des­sa ra­der skrivs lyss­nar jag på Ta­tes in­spel­ning av Eng­el­bert Hum­per­dincks Hans och Gre­ta (EMI) med An­ne So­fie von Ot­ter och Bar­ba­ra Bon­ney. Han spe­la­de även in Ri­chard Strauss Arabella med Ki­ri Te Ka­na­wa och Bergs Lu­lu med Pa­tri­cia Wi­se. På Philips blev det för Ta­tes del Hoff­manns även­tyr med Fran­ci­sco Arai­za och på Cla­ves Elekt­ra med Gwy­neth Jo­nes.

Ta­te ut­sågs till chefs­di­ri­gent på San Car­lo-ope­ran i Ne­a­pel 2005, där han bl.a. fram­för­de Hum­per­dinc­ko­pe­ran Kö­nig­skin­der. Stor upp­märk­sam­het rön­te Jeff­rey Ta­te när han di­ri­ge­ra­de Ri­chard Wag­ners Ni­be­lung­ens ring i Pa­ris, Wi­en och Ade­lai­de, Austra­li­en. Ta­te ut­sågs till chefs­di­ri­gent för Ham­bur­ger Symp­ho­ni­ker 2009 – ett kon­trakt som löp­te till 2019. Två da­gar fö­re sin bort­gång led­de han Gustav Mahlers ni­on­de sym­fo­ni i Tren­to.

Jeff­rey Ta­te till­de­la­des ett an­tal sto­ra ut­mär­kel­ser av bå­de frans­ka och brit­tis­ka re­ge­ring­ar: Che­va­li­er de la Lé­gi­on d´hon­neur, Che­va­li­er des Arts et des Lett­res och Com­man­der of the Bri­tish Em­pi­re (CBE).

Jag minns ho­nom från hans fram­trä­dan­den i Gö­te­borg och jag följ­de se­dan med stort in­tres­se hans im­po­ne­ran­de kar­riär. Det är en stor mu­si­ker och per­son­lig­het som har läm­nat oss.

† Den tjec­kis­ke di­ri­gen­ten Jiří Bělohlá­vek har av­li­dit ef­ter en kort tids sjuk­dom, 71 år gam­mal. I sin hemstad Prag ut­bil­da­de han sig vid sta­dens mu­sik­kon­ser­va­to­ri­um i cel­lo­spel och i di­ri­ge­ring för Ser­giu Ce­li­bi­dache. Bělohlá­vek blev chefs­di­ri­gent för Tjec­kis­ka fil­har­mo­nin 1990. Han läm­na­de chef­ska­pet två år se­na­re ef­ter di­ver­se kon­tro­ver­ser med or­kes­tern. Han åter­kom igen som chef 2012. Bělohlá­vek ha­de vid sin bort­gång kon­trakt med fil­har­mo­nin fram till 2022. Han var ock­så un­der sex år chefs­di­ri­gent för BBC Symp­ho­ny Or­chest­ra. Bělohlá­vek gjor­de många in­spel­ning­ar av så­väl sym­fo­ni- som ope­ra­re­per­to­a­ren, främst då av tjec­kisk mu­sik, in­te minst Bohuslav Mar­tinůs verk, på skiv­mär­ken som t.ex. Suprap­hon, Chan­dos, Har­mo­nia Mun­di, War­ner Clas­sics och Deutsche Gram­mop­hon.

I Glyn­de­bour­ne di­ri­ge­ra­de Jiří Bělohlá­vek ope­ror­na Jenů­fa, Tris­tan och Isol­de (med Ni­na Stem­me och Ka­ta­ri­na Kar­néus, finns på dvd, Opus Ar­te) och Ru­sal­ka. Han gjor­de sin Metro­po­li­tan­de­but i New York 2004 ge­nom att di­ri­ge­ra Katja Ka­ba­no­va med Ka­ri­ta Mat­ti­la i ti­tel­rol­len. På Met led­de han ock­så fram­fö­ran­den av Jenů­fa, Eu­gen One­gin och Ru­sal­ka.

Jag upp­lev­de Jiří Bělohlá­vek när han di­ri­ge­ra­de Bedřich Sme­ta­nas stor­slag­na bal­lad Spök­bru­den i Gö­te­borgs kon­sert­hus 1995, f.ö. Sve­ri­ge­pre­miär för det­ta verk. † Den tys­ka bild­konst­nä­ren, sce­no­gra­fen och ko­stymö­ren Ro­sa­lie har av­li­dit i sin hemstad Stuttgart, 64 år gam­mal. Egent­li­gen het­te hon Gud­run Mül­ler. På 1970-ta­let stu­de­ra­de hon ger­ma­nistik och konst­histo­ria vid uni­ver­si­te­tet i Stuttgart. Mel­lan åren 1975 och 1982 ut­bil­da­de hon sig i må­le­ri, gra­fik, men även i sce­no­gra­fi för Jür­gen Ro­se. Se­dan 1979 var hon verk­sam som fri konst­när. Hon gjor­de ex­pe­ri­men­tel­la rum- och fi­gur­kon­cept och var känd för sin in­stal­la­tions­konst, men ock­så som skulp­tör. Vid si­dan om det­ta var hon även verk­sam som sce­no­graf och ko­stymör in­om ope­ra, te­a­ter, ba­lett och ex­pe­ri­men­tell mu­sik och film.

Se­dan 1995 var Ro­sa­lie pro­fes­sor i sce­no­gra­fi och ko­stym vid Hoch­schu­le für Ge­staltung Of­fen­bach am Main. Hon var rik­ligt pris­be­lö­nad med t.ex. första­pri­set vid Bi­en­na­len i Mün­chen. Si­na mest kän­da sce­no­gra­fi­er och ko­sty­mer gjor­de hon till re­gis­sö­ren Al­fred Kir­ch­ners upp­sätt­ning­ar av Ido­me­neo i Ham­burg 1990 och Ni­be­lung­ens ring vid Bay­reut­h­fest­spe­len 1994–98. Dess­utom till Hen­zes Pol­li­ci­no vid fest­spe­len i Schwet­zing­en, Te­le­manns Pim­pi­no­ne i Stuttgart, Strauss Salo­me i Stras­bourg och Lis­sa­bon, Die Frau oh­ne Schat­ten på Sem­pe­ro­per i Dres­den och Lo­hengrin i To­kyo.

Hen­nes sista scen­konst­ar­be­te blev Salo­me på Oper Leip­zig. Upp­sätt­ning­en ha­de pre­miär sam­ma vec­ka som hon gick bort, se si­dan 13.

† Den tys­ke dra­ma­ti­kern och skrift­stäl­la­ren Tank­red Dorst har av­li­dit 91 år gam­mal. Hans le­gen­da­ris­ka pjäs Mer­lin oder Das wüs­te Land och hans Par­zi­val-ad­ap­tion, i re­gi av Ro­bert Wil­son på Thalia Thea­ter i Ham­burg, till­hör hans vik­ti­gas­te verk. Vid 80 års ål­der 2006 re­gis­se­ra­de Dorst Ni­be­lung­ens ring vid fest­spe­len i Bay­reuth. † Den ame­ri­kans­ke mu­sik­fors­ka­ren och fö­re det­ta pro­fes­sorn vid Uni­ver­si­ty of Chi­ca­go Philip Gos­sett har av­li­dit ef­ter en tids sjuk­dom, 75 år gam­mal. Han gjor­de sig känd som ut­gi­va­re av käll­kri­tis­ka par­ti­tur till ota­li­ga ope­ror av bl. a. Ros­si­ni, Do­ni­zet­ti och Ver­di. Dess­utom för­fat­ta­de han en stor mängd vä­sent­lig ope­ra­lit­te­ra­tur, där­ibland bo­ken Di­vas and Scho­lars: Per­for­ming Ita­li­an Ope­ra – ett verk som be­lö­na­des med Årets bäs­ta bok om mu­sik 2006 av the Ame­ri­can Mu­si­co­lo­gi­cal So­ci­e­ty. Philip Gos­sett in­val­des som ut­ländsk le­da­mot av Kung­li­ga Mu­si­ka­lis­ka Aka­de­mi­en 2008. Sö­ren Tran­berg † Te­no­ren Jo­nas Olofs­son har gått bort ef­ter en läng­re tids sjuk­dom i en hjärn­tu­mör, 45 år gam­mal. Han ha­de så­väl en kan­torsex­a­men som ut­bild­ning vid Mu­sik­hög­sko­lan och Ope­ra­hög­sko­lan i Gö­te­borg, där ex­a­mens­rol­len blev hu­vud­rol­len Jim Ma­ho­ney i Kurt Weills Sta­den Ma­ha­gon­nys upp­gång och fall 2003. Där­ef­ter for han di­rekt till ope­ran i Ham­burg, vid vars ope­rastu­dio han var en­ga­ge­rad 2003–05. Där gjor­de han en mängd mind­re rol­ler som Ruiz i Tru­ba­du­ren, Spo­let­ta i Tosca och Bor­sa i Ri­go­let­to. I Ham­burg spe­la­de han ock­så Lou­is Iron­si­de vid den tys­ka pre­miä­ren på Pe­ter Eötvös ope­ra Ang­els in Ame­ri­ca – den rol­len gjor­de han även i Ams­ter­dam och Los Ang­e­les.

Vid Vadste­na-aka­de­mi­en gjor­de Jo­nas Olofs­son Ulf i Ivar Hall­ströms Her­tig Mag­nus och sjöjung­frun, vid Werm­land Ope­ra Bor­sa i Ri­go­let­to och på Läckö slotts­o­pe­ra pro­fes­sor Arr­he­ni­us vid urupp­fö­ran­det av Da­ni­el Börtz’ Mag­nus Gabri­el.

På Gö­te­borgso­pe­ran gjor­de han bland an­nat rol­ler­na Au­gus­tin Mo­ser i Mäs­ter­sång­ar­na i Nürn­berg, Spo­let­ta i Tosca, Rus­tig­hel­lo i Do­ni­zet­tis Lucre­zia Bor­gia, Sque­ak i Brit­tens Bil­ly Budd, Hup­ka vid urupp­fö­ran­det av Hans Ge­fors No­to­ri­ous och Ví­tek i Janáčeks Fal­let Makro­pu­los. Han var även upp­satt att gö­ra Go­ro i Ma­da­me But­ter­fly, Mal­colm i Ver­dis Mac­beth och Mo­nosta­tos i Troll­flöj­ten, men sjuk­do­men la­de hin­der i vägen.

Jo­nas Olofs­son var i grun­den en ly­risk te­nor med en myc­ket vac­ker timb­re och sä­ker höjd än­da upp på höga c. Men han gjor­de sig fram­för allt en kar­riär i ka­rak­tärste­nor­fac­ket tack va­re sin ex­cep­tio­nel­la skå­de­spelar­be­gåv­ning.

Olofs­sons spe­ci­a­li­tet var rol­ler som var liv­räd­da in­nerst in­ne för mak­ten som fanns ovan­för ho­nom, och där­med sa­dis­tiskt elak mot dem som be­fanns sig un­der ho­nom – med and­ra ord en ”mel­lan­chef” som slic­ka­de upp­åt och spar­ka­de ner­åt. De ka­rak­tä­rer­na mejs­la­de han ut till för­fi­ning i Tosca, Lucre­zia

Bor­gia, Bil­ly Budd och No­to­ri­ous. Man bru­kar sä­ga att de snäl­las­te per­so­ner­na pri­vat är de som bru­kar kun­na gö­ra de ela­kas­te roll­por­trät­ten. Det stäm­de med rå­ge in på Jo­nas Olofs­son – för nå­gon mer varm­hjär­tad, em­pa­tisk och hu­mo­ris­tisk kol­le­ga går knap­past att fin­na.

Att kar­riä­ren in­te fick bli läng­re är smärt­samt, men tack­sam­he­ten är desto stör­re över vad han gav oss. På dvd finns han som Hup­ka i No­to­ri­ous och på cd som Ulf i Her­tig Mag­nus och sjöjung­frun på mär­ket Nax­os. Gö­ran Ga­de­man

JIŘÍ BĚLOHLÁ­VEK 1946 – 2017

TANK­RED DORST 1925 – 2017

PHILIP GOS­SETT 1941 – 2017

JO­NAS OLOFS­SON 1971 – 2017

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.