Mo­mo

Tidskriften OPERA - - Forest All Ningar - DET KONGELIGE TE­A­TER, KÖ­PEN­HAMN • RECENSENT: LENNART BROMANDER • FOTO: MIKLOS SZABO www.kgl­te­a­ter.dk

Mo­mo, Mi­chael En­des fan­ta­sy­ro­man för barn, ut­kom 1973 och blev en världs­suc­cé. Re­dan 1978 om­vand­la­des den till ope­ra av en tysk ton­sät­ta­re, Mark Lot­har, men det blev ing­en be­stå­en­de fram­gång. Nu sat­sar Det Kongelige Te­a­ter stort igen på Mo­mo och urupp­för en ny på­kostad ver­sion med danskt li­bret­to av An­na Bro och med mu­sik av den ukrainsk-hol­länds­ka ton­sät­ta­ren Svit­la­na Aza­ro­va.

An­na Bros kon­cen­tre­ra­de text­ver­sion av den långa och hän­del­se­ri­ka ro­ma­nen är ut­märkt. Hand­ling­en går i korthet ut på att flic­kan Mo­mo med hjälp av en ta­lan­de sköld­pad­da räd­dar ti­den från ”de grå her­rar­na”. Des­sa stjäl näm­li­gen ti­den från män­ni­skor­na som då blir svårt stres­sa­de.

Var­för man som ton­sät­ta­re valt Svit­la­na Aza­ro­va, som ve­ter­ligt in­te be­härs­kar dans­ka och in­te hel­ler har just någ­ra mu­sik­dra­ma­tis­ka er­fa­ren­he­ter, är oklart. I var­je fall ver­kar hon in­te så in­tres­se­rad av vad som är tänkt att ske på sce­nen. Par­ti­tu­ret är för stor or­kes­ter, in­te minst bleck- och slag­verks­ut­brott då­nar of­ta och ovän­tat upp ur or­kes­ter­di­ket. Ton­språ­ket är mo­der­nis­tiskt ut­an nämn­värt me­lo­di­ö­sa el­ler hu­mo­ris­tis­ka in­slag, och knap­past nå­got som hän­der på sce­nen il­lu­stre­ras in­stru­men­talt. Här ska inga barn sme­kas med­hårs, ver­kar Aza­ro­va ha re­so­ne­rat. Mu­si­ken un­der det gla­da slu­tet kun­de li­ka gär­na ha fun­ge­rat som ett requ­i­em för and­ra världs­kri­gets of­fer.

En dri­ven re­gis­sör som Eli­sa­beth Lin­ton lik­som sce­no­gra­fen Pal­le Steen Chri­s­ten­sen har dock klokt nog iscen­satt li­bret­tot och in­te mu­si­ken – oj, en så kons­tig upp­sätt­ning det bli­vit om de valt att för­sö­ka ge­stal­ta mu­si­ken! Scen­bil­den är lätt na­i­vis­tisk och myc­ket va­ri­e­rad, och man an­vän­der Kö­pen­ham­no­pe­rans fi­na scen­tek­nik or­dent­ligt. Lin­ton har ska­pat myc­ket sce­nisk ak­tion men in­te till över­mått. Det vim­lar av folk på sce­nen, bå­de vux­en­kör och barn­kör.

So­list­lis­tan upp­tar tju­go­fy­ra namn. An­ke Bri­e­gel med piggt bur­rigt hår är helt il­lu­so­risk som den lil­la flic­kan Mo­mo. Hon sjung­er ut­märkt med sin kla­ra vux­na röst, även om Aza­ro­va in­te ska­pat nå­gon vo­kalt tack­sam mu­sik. Öv­ri­ga rol­ler är rätt små men om­hän­der­tas väl av ru­ti­ne­ra­de en­semble­med­lem­mar som Pal­le Knud­sen, Sten By­ri­el, Han­ne Fi­scher med fle­ra.

An­na-ma­ria Helsing be­mäst­rar de ak­ti­va mu­si­kers­ka­ror­na i or­kes­ter­di­ket på bäs­ta sätt.

En egen­ar­tad bar­no­pe­raupp­le­vel­se.

AZA­RO­VA: MO­MO OCH TIDSTJUVARNA

Ur­pre­miär 15 ok­to­ber 2017. Dirigent: An­na-ma­ria Helsing Re­gi: Eli­sa­beth Lin­ton Sce­no­gra­fi och ko­stym: Pal­le Steen Chri­s­ten­sen Ljus: Ul­rik Gad Ko­re­o­gra­fi: Sa­ra Ek­man So­lis­ter: An­ke Bri­e­gel, Pal­le Knud­sen, Sten By­ri­el, Han­ne Fi­scher.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.