Nax­os

ARI­AD­NE PÅ

Tidskriften OPERA - - Föreställningar - GÖ­TE­BORGSO­PE­RAN • RE­CEN­SENT: ÅSA MÄLHAMMAR • FOTO: MATS BÄC­KER

Gö­te­borgso­pe­ran sät­ter upp Ri­chard Strauss Ari­ad­ne på Nax­os, ett väl­kom­met kom­ple­ment till fjol­å­rets Elekt­ra. Den gre­kis­ka re­gis­sö­ren Ro­du­la Gai­ta­nou tar sig an det­ta sam­man­sat­ta verk från 1916 med ett väl­fun­net och kon­se­kvent ge­nom­fört grepp: det ko­mis­ka för­spe­let ut­spe­lar sig en myll­ran­de film­stu­dio, var­ef­ter ope­ran om Ari­ad­ne fil­mas. Det är 1950-tal och här i Ci­ne­città à la Fel­li­ni har pro­du­cen­ten sis­ta or­det – två pro­duk­tio­ner ska slås sam­man till en. Ope­ra­säll­ska­pet och dess Cal­las­lik­nan­de pri­ma­don­na för­fa­sar sig, me­dan Zer­bi­net­tas ko­me­di­säll­skap tar det med en klackspark.

Öpp­ning­en upp­vi­sar ett välsmort spel i högt tem­po, med syn­bar om­sorg om de­tal­jer och idel go­da in­sat­ser såsom Lars Hjert­ners tysk­ta­lan­de hus­hov­mäs­ta­re och so­no­re Ri­chard La­by (pe­ruk­ma­ka­ren). En vå­ning ovan­för myll­ret finns kom­po­si­tö­rens skri­var­lya; Ann-kristin Jo­nes har en mjuk, goss­ak­tig fram­to­ning i rol­len och kling­ar rik­tigt flott, med myc­ket silv­rig so­pran­klang i sin mez­zo.

Ön Nax­os är i sce­no­gra­fen Ge­or­ge Sougli­des tapp­ning en kan­tig klip­pa. Den syn­tes re­dan i film­stu­di­on men åter­kom­mer nu på ett fyn­digt sätt i and­ra ak­ten, il­lu­so­riskt för­sto­rad som vo­re den in­zoo­mad på film­du­ken. Högt up­pe på klip­pan Ari­ad­ne – an­slå­en­de i vall­mo­rö­da slö­jor och mör­ka loc­kar, tillin­tet­gjord av kär­lekssorg ef­ter The­seus svek. Där har roll­de­bu­te­ran­de An­na­le­na Pers­son in­te myc­ket ut­rym­me för age­ran­de och för­lo­rar nog en del akus­tiskt på pla­ce­ring­en fy­ra-fem me­ter ovan­för scen­gol­vet. Lik­väl över­ty­gar hon med be­tving­an­de långa fra­ser och ful­lö­dig klang. Någ­ra syn­kro­ni­se­rings­pro­blem med or­kes­tern långt ne­dan­för märks in­te hel­ler. Pa­trik Ring­borg le­der den med bra av­väg­ning­ar mel­lan kam­mar­mu­si­ka­lis­ka och mer mus­ku­lö­sa or­kes­ter­par­ti­er.

Sougli­des står ock­så för ko­sty­mer­na. Bå­de för­tro­get och fritt för­hål­ler han sig till com­me­di­ans masker, tyd­li­gast för­stås i ko­me­di­an­ter­nas bro­ki­ga pa­rad. Men tra­di­tio­nen får ock­så sam­man­län­ka ver­kets bå­da de­lar: Ari­ad­ne om­ges av my­tis­ka vä­sen (den välk­ling­an­de tri­on Mia Karls­son, Ma­til­da Pauls­son och Anna Jo­hans­son) som va­jar med vå­gor­na ne­dan­för klip­pan i glän­san­de svar­ta klän­nings­fo­dral med en vass vinge el­ler kanske fe­na på ryg­gen. I si­na vitsmin­ka­de an­sik­ten och höga vi­ta hårkvas­tar med top­pen böjd i syd­väst blir de en typ av andro­gy­na, ak­ro­ba­tis­ka och li­te skräm­man­de dup­li­kan­ter som kan här­le­das till ti­dig­mo­der­na va­ri­an­ter av com­me­di­ans masker inom kons­ten. (Ge­stalt­ty­pen åter­finns även se­na­re i till ex­em­pel de två märk­li­ga, topp­hat­ta­de med­hjäl­par­na i Kaf­kas ro­man Slot­tet.)

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.