Väs­tern

FLICKAN FRÅN

Tidskriften OPERA - - Föreställningar - DET KONGELIGE TE­A­TER, KÖ­PEN­HAMN • RE­CEN­SENT: LENNART BRO­MAN­DER www.kgl­te­a­ter.dk • FOTO: MIKLOS SZABO

Den dans­ke re­gis­sö­ren Christof­fer Ber­dal har fram­för allt äg­nat sig åt tal­te­a­ter. Bland an­nat har han ar­be­tat med te­a­ter i ett flyk­ting­lä­ger i Jor­da­ni­en. In­te un­der­ligt att han i Gi­acomo Puc­ci­nis Pi­gen fra ve­s­ten (i Sve­ri­ge mer känd som Flickan från Väs­tern) fo­ku­se­rat på guld­grä­var­nas sta­tus som im­mi­gran­ter. Här fram­ställs de som mo­der­na gruv­ar­be­ta­re med ar­be­te långt hem­i­från, och de­ras osta­di­ga be­te­en­de kan för­stås som ett ut­slag av de­ras ex­i­sten­ti­el­la osä­ker­het som eko­no­mis­ka flyk­ting­ar.

Det är svårt att in­te jäm­fö­ra med Christof Loys upp­sätt­ning i Stock­holm 2011, som ock­så finns på dvd. Där fram­står sam­ma grupp män sna­rast som en man­lig mobb, li­ka men­talt osta­di­ga som gruv­ar­be­tar­na i Kö­pen­hamn men mer hot­ful­la och vålds­be­näg­na. Jack Ran­ce i John Lund­grens kus­li­ga och skarpt pro­fi­le­ra­de ge­stalt­ning är ock­så en myc­ket star­ka­re och far­li­ga­re makt­spe­la­re än Jo­han Reu­ter i Kö­pen­hamn. Makt­kam­pen mel­lan Min­nie och Ran­ce får en helt an­nan in­ten­si­tet i Loys upp­sätt­ning.

Men det är än­då en väl­fun­ge­ran­de iscen­sätt­ning man åstad­kom­mit i Kö­pen­hamn. Pal­le Steen Chri­s­ten­sens sce­no­gra­fi är re­a­lis­tisk ut­an onö­digt de­talj­plot­ter, per­son­re­gin är le­van­de men mest in­rik­tad på att ska­pa flyt i upp­sätt­ning­en. Ber­dal ver­kar in­te ha haft någ­ra idéer el­ler po­äng­er att lyf­ta fram för­u­tom då det­ta im­mi­grant­te­ma som just in­te be­rör de tre pro­ta­go­nis­ter­na.

Min­nie är den mar­kan­ta hu­vud­per­so­nen, och rol­len var vikt för Ann Pe­ter­sen, som på se­na­re år im­po­ne­rat i tunga Wag­ner­rol­ler. Nu var hon sjuk och er­sat­tes helt bril­jant av den bul­ga­ris­ka so­pra­nen Svet­la Vas­sil­le­va. Hon kom di­rekt från fö­re­ställ­ning­ar av sam­ma ope­ra i Cag­li­a­ri och ha­de inga pro­blem med att smärt­fritt ta plats i upp­sätt­ning­en. Vas­sil­le­va har en mer idi­o­ma­tisk Puc­ci­ni­stäm­ma än Pe­ter­sen el­ler Ni­na Stem­me i Stock­holm, och hen­nes flic­k­ak­ti­ga Min­nie är smärt, när­mast späd, men i be­sitt­ning av en smi­dig spin­to­so­pran med här­lig ex­pan­sions­kraft. En Min­nie som do­mi­ne­ra­de sce­nen, trots att hon knappt nåd­de nå­gon av al­la des­sa rå­bar­ka­de män till ax­lar­na.

Jo­han Reu­ter som Ran­ce sjöng na­tur­ligt­vis som all­tid väl, men var än­då en li­ten be­svi­kel­se. Han gav in­te va­re sig vo­kalt el­ler sce­niskt nå­gon rik­tig re­li­ef åt Ran­ces Scar­pi­a­ka­rak­tär. Ni­els Jør­gen Ri­is Dick John­son har en vekt vän­lig ut­strål­ning, men även om hans te­nor är li­tet gry­nig har den till­räck­lig kraft och per­son­lig­het för att över­ty­ga som den­ne äd­le ban­dit.

Det Kongelige Ka­pel ha­de in­stu­de­rats av nye chefs­di­ri­gen­ten Alex­an­der Ve­der­ni­kov men kväl­lens fö­re­ställ­ning led­des av den hol­länds­ke di­ri­gen­ten Ro­bert Houssart, som of­ta va­rit en­ga­ge­rad på Kö­pen­hamn­so­pe­ran på sisto­ne. In­led­nings­vis blev or­kes­tern li­tet för do­mi­nant, och kö­ren ten­de­ra­de att drunk­na i or­kes­ter­klang­en, men det bätt­ra­de sig, och Puc­ci­nis mu­sik fick bå­de schwung och söt­ma.

PUC­CI­NI: FLICKAN FRÅN VÄS­TERN

Pre­miär 10 no­vem­ber, be­sökt fö­re­ställ­ning 18 no­vem­ber 2017. Di­ri­gent: Ro­bert Houssart Re­gi: Christof­fer Ber­dal Sce­no­gra­fi och ko­stym: Pal­le Steen Chri­s­ten­sen Ljus­de­sign: Mi­kael Syl­vest So­lis­ter: Svet­la Vas­sil­le­va, Ni­els Jør­gen Ri­is, Jo­han Reu­ter, Mi­chael Kri­s­ten­sen, Kyungil Ko.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.