Te­a­ter­bou­lage gör sin förs­ta rik­ti­ga barn­pjäs

Näs­ta tis­dag får Te­a­ter­bou­la­ges 48:e pro­duk­tion ge­nom ti­der­na sin pre­miär.

Åbo Underrättelser - - KULTUR - Mi­kael He­in­richs 050-306 2004/ mi­kael.he­in­richs@au­me­dia.fi

Det är sam­ti­digt den förs­ta helt renod­la­de och ny­skriv­na barn­pjä­sen som te­a­ter­för­e­ning­en sät­ter upp. Dess­utom är det den förs­ta barn­pjä­sen som Ski­ni Lind­gård skri­vit – och Mec­ki Ru­oko­lah­tis re­gi­de­but för Te­a­ter­bou­lage.

– Det är väl egent­li­gen dock­te­a­tern ”Ba­ga­re Bir­ger får en vän” från 2014 som kom­mer när­mast barn­te­a­ter, sä­ger för­e­ning­ens konst­när­li­ga ledare Rid­do Rid­berg.

Visst har Te­a­ter­bou­lage ock­så ti­di­ga­re gjort sin be­skär­da del av fa­mil­je­pjä­ser, bland an­nat ”Det su­sar i sä­ven”, ”Lo­ran­ga, Ma­sa­rin & Dar­tan­jang” och ”Folk och rö­va­re i Ka­mo­mil­la stad.” ”KALABALIK I KOM­POSTEN” hand­lar i all kort­het om Egil Igel­kott som ska på ett ka­las, men in­te hit­tar det han ska ha med sig. Han får hjälp av si­na kom­pi­sar och – ja, plöts­ligt ho­tas kom­posten där Egil och vän­ner­na bor av ett hemskt ljud...

– Det har va­rit en ut­ma­ning att få till pjä­sen som ska va­ra lämp­ligt lång och för­stås va­ra spän­nan­de ut­an att va­ra för spän­nan­de för en barn­publik. Den of­fi­ci­el­la re­kom­men­da­tio­nen är att pjä­sen är för barn från fy­ra år upp­åt, sä­ger Rid­berg.

– Men vux­na kan ock­så kom­ma och tit­ta på pjä­sen, man be­hö­ver in­te ha barn. IDÉN TILL PJÄ­SEN har sin grund i ski­van med Egils ma­skin som släpp­tes 1992 – det är sam­ma Egil Igel­kott som är i hu­vud­roll i den här pjä­sen.

– Den här Egil kän­des som en så bra typ att vi bor­de gö­ra nå­got me­ra med ho­nom, men det glöm­des bort och idén dök upp på nytt i ett se­na­re ske­de då ÅST:s då­va­ran­de chef Dick Holmström ef­ter­lys­te en barn­pjäs. Den gång­en blev det in­te av, men nu är den här, sä­ger Lind­gård.

– Barn­te­a­ter ska in­te va­ra nå­got man snabbt haf­sar ihop. Det kan in­te gå ut på att man sät­ter på sig en lus­tig hatt och ba­ra sko­jar till det. Man får in­te un­derskat­ta sin publik på det vi­set, sä­ger Rid­berg och får med­håll av för­e­ning­ens ord­fö­ran­de Inge­borg Spi­ik. TROTS ATT PJÄ­SEN ges i te­a­ter­sa­long­en i PIUG kom­mer man in­te att an­vän­da den sto­ra läk­ta­ren, ut­an publiken tar plats på gol­vet – el­ler i själ­va ver­ket på en ”sten” som är en del av fö­re­ställ­ning­en. Själ­va sce­nen är med and­ra ord in­tim.

Det blir myc­ket in­ter­ak­tion och publiken blir en del av hel­he­ten. Ing­en av fö­re­ställ­ning­ar­na är den and­ra lik.

– Barn är en myc­ket mer krä­van­de publik, ef­tersom det kan dy­ka upp frå­ge­ställ­ning­ar och si­tu­a­tio­ner som man helt en­kelt in­te kan för­be­re­da sig på, sä­ger Wil­li­am Stocks som spe­lar Egil igel­kott i pjä­sen. DET ÄR Mec­ki Ru­oko­lah­ti som står för re­gin och en del av skå­de­spe­lar­na är nya i just de här sam­man­hang- en. Mi­ra Prost som spe­lar sni­geln i pjä­sen kom egent­li­gen med i bil­den i och med Fram­tids­fa­bri­ken – och skå­de­spe­lar­na ba­ra föll på plats en ef­ter en.

– Det är ett all­de­les strå­lan­de gäng vi har fått ihop. Man kan in­te an­nat än bli glad då man får ar­be­ta med det här gäng­et. Trots att det ibland känns som att det spå­rar ur to­talt är al­la väl­digt mål­med­vet­na och på­hit­ti­ga. Det är tack­samt att va­ra re­gis­sör för den här grup­pen, sä­ger Mec­ki Ru­oko­lah­ti.

En­semb­len har re­pe­te­rat till­sam­mans se­dan bör­jan av ja­nu­a­ri.

Ef­tersom fle­ra av skå­de­spe­lar­na går i sko­la själ­va har man valt att in­te ge dags­fö­re­ställ­ning­ar, vil­ket be­ty­der att det in­te blir nå­gon da­gis- el­ler skol­tur­né. Sam­man­lagt är nio fö­re­ställ­ning­ar in­bo­ka­de. SENSMORALEN I PJÄ­SEN hand­lar om vän­skap och to­le­rans – men fram­för allt om att kom­po­ste­ring är vik­tigt!

– Det finns ett in­di­rekt bud­skap om att det är vik­tigt att hål­la na­tu­ren ren. Folk släng­er vad som helst i kom­posten där Egil och hans kom­pi­sar bor och det är in­te bra. Sen är det för­stås vik­tigt att lä­ra bar­nen att det all­tid är okej att helt spon­tant bris­ta ut i sång mitt i allt, skrat­tar Stocks.

KOMPOSTGÄNGET. Bakom från väns­ter Put­te Ru­oko­lah­ti, Mi­ra Prost, Mec­ki Ru­oko­lah­ti och Emilia Lind­ström. Ner­till Jonatan Rönn­holm och längst fram Wil­li­am Stocks.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.