När p-au­to­ma­ter töms

Åbo Underrättelser - - LEDARE - Vi­veca Dahl Le­da­re i Va­sab­la­det Johanna Holmström Ko­lumn i Östrny­land

STÖLDERNA av peng­ar ur par­ke­rings­au­to­ma­ter i Åbo ver­kar ha va­rit mer om­fat­tan­de än man trott. Än­nu i vint­ras be­räk­na­de Centralkri­mi­nal­po­li­sen att brottsvin­ning­en ha­de va­rit cir­ka 875000 eu­ro. När åta­len nu har väckts, har sum­man sti­git till 1,6 mil­jo­ner eu­ro.

Åbo stad har ju­ste­rat kraf­tigt upp den sum­ma som man be­räk­nar att p-au­to­matskur­kar­na fa­rit iväg med. Det ska där­för bli in­tres­sant att se hur man för­kla­rar be­lop­pet.

Hur på­lit­lig är kal­ky­len, då man tän­ker på att ing­en un­der al­la des­sa år ver­kar ha re­a­ge­rat på att det stjäls peng­ar? Det var fak­tiskt en slump att po­li­sen rå­ka­de snubb­la över en av många mynt­göm­mor i sam­band med ut­red­ning­en av ett an­nat fall. 1,6 MIL­JO­NER EU­RO är ing­en då­lig ex­tra in­komst för den som ar­be­tar med att töm­ma pmä­ta­re, ock­så om det var många som de­la­de på sum­man. Det he­la ha­de tyd­li­gen dessutom kun­nat fort­sät­ta hur länge som helst. Sta­den ha­de ing­en koll, trots att mo­der­na p-au­to­ma­ter rim­ligt­vis bor­de va­ra ut­rus­ta­de med nå­gon form av räk­na­re för mynt och par­ke­rings­ti­der.

Det här känns be­syn­ner­ligt , då man be­ak­tar att Helsing­fors stad av­slö­ja­de en mot­sva­ran­de stöld av par­ke­rings­peng­ar för över tio år se­dan. Där kom man skur­kar­na på spå­ret då da­ta från p-au­to­ma­ter­na in­te stäm­de över­ens med de peng­ar som flöt in.

Var­för har man in­te haft sam­ma koll på par­ke­ring­ar och peng­ar i Åbo? DET VÄRS­TA ÄR att stöl­der av par­ke­rings­peng­ar ver­kar va­ra nå­got av en tra­di­tion i Åbo. Par­ke­rings­mä­ta­re töm­des sys­te­ma­tiskt re­dan i slu­tet av 1980-ta­let, be­rät­ta­de vat­ten­ver­kets ti­di­ga­re ar­bets­chef Reijo Ro­sengren i en in­ter­vju för Il­ta­leh­ti (18.11.17).

Han var själv med och red­de ut ett se­na­re fall, där peng­ar stals 1993–1994. Det av­slö­ja­des då man vid en bank i S:t Karins för­und­ra­de sig över vis­sa per­so­ners sto­ra slant­mäng­der. In­te hel­ler då var det nå­gon på sta­den som för­stod vad som på­gick.

Det fal­let gick in­te till po­lis och dom­stol, sä­ger Ro­sengren till Il­ta­leh­ti. Den ti­dens p-au- to­ma­ter var så pri­mi­ti­va att det in­te fanns be­vis för att ta det he­la till rät­ten, en­ligt ho­nom. Man ut­gick från vad de tre miss­tänk­ta be­rät­ta­de, och så nöj­de sig sta­den med att de be­ta­la­de en viss sum­ma.

Trots den då­ti­da brist­fäl­li­ga par­ke­rings­mätar­tek­ni­ken är det än­då för­bluf­fan­de att det kan fin­nas of­fent­lig verk­sam­het där sto­ra peng­ar rör sig ut­an att det he­la bok­förs på ett på­lit­ligt sätt el­ler på an­nat sätt över­va­kas med ex­em­pel­vis slump­mäs­si­ga kon­trol­ler. RO­SENGREN SÄ­GER att han ”drog en lätt­na­dens suck” då an­sva­ret för par­ke­rings­mätar­töm­ning­en flyt­ta­des från vat­ten­ver­ket 1996. Hans for­mu­le­ring ty­der på att det var nå­got rut­tet i he­la upp­läg­get re­dan då.

Där­ef­ter var det dags för nya skurk­ak­tig­he­ter. Den här­va som nu nys­tas upp ska ha si­na röt­ter i 1990-ta­let, en­ligt un­der­sök­nings­le­da­ren, kri­mi­nalö­ver­kom­mis­sa­rie Mar­kus Lai­ne. Frå­gan in­stäl­ler sig: Gjor­de Åbo stad nå­got alls ef­ter de av­slö­ja­de fal­len av stöl­der på 1980- och 1990-ta­len? Fort­sat­te allt som förr, ut­an att nå­gon fick ett över­vak­nings­an­svar?

Det här luk­tar verk­ligt il­la. DET SÄTT SOM den ak­tu­el­la här­van av­slö­ja­des är som ta­gen från en te­ve­dec­ka­re. Po­li­sen gör ett till­slag och snubb­lar över en säck (!) med peng­ar. När ing­en kan le­ve­re­ra en god­tag­bar för­kla­ring, ut­vid­gar po­li­sen sin ut- red­ning. Med hjälp av en hund som är spe­ci­a­li­se­rad på att no­sa sig fram till peng­ar hit­tar po­li­sen göm­mor av de mest fan­ta­si­ful­la slag, bland an­nat i ett hus­tak, un­der takteg­len (Il­ta-Sa­no­mat, 27.2).

Här­van har ock­så satt fart på många ryk­ten, bland an­nat om hur en av de hu­vud­miss­tänk­ta – en ti­di­ga­re hoc­key­spe­la­re på FMtopp­ni­vå – lär ha va­rit känd för sin fri­kos­tig­het då han var på kro­grun­da.

”Det här har in­te va­rit världens mest be­va­ra­de hem­lig­het”, sa­de un­der­sök­nings­le­da­re Mar­kus Lai­ne till Yle (16.11.17). UT­GÅNGS­LÄ­GET för rät­te­gång­en kan sä­kert sä­gas va­ra lo­van­de för åkla­gar­si­dan, det­ta tack va­re de peng­ar som man hit­tat. Rätts­pro­ces­sen kom­mer där­för sä­kert att fo­ku­se­ra mer på hur sta­den har räk­nat ut sin för­lust och på hur stor del­ak­tig­het som gäl­ler för al­la de tio åta­la­de.

Ef­tersom po­li­sen har hit­tat en hel del peng­ar och där­till be­lagt miss­tänk­tas egen­dom med kvar­stad, så är ut­sik­ter­na ock­så go­da för att sta­den änt­li­gen ska få si­na p-av­gif­ter. DET VIK­TI­GA ÄR att in­se att det in­te räc­ker med en rät­te­gång. Par­ke­ring be­ta­las allt of­ta­re med bank­kort och mo­bi­ler, men det kan in­te va­ra så att sta­den ef­ter rätts­pro­ces­sen so­par fal­let med de för­svun­na myn­ten un­der mat­tan. Le­dan­de ju­ris­ten Kir­si Mo­no­nen vid Kom­mun­för­bun­det an­ser att det sätt som sta­den har över­va­kat p-verk­sam­he­ten ”in­te va­rit av den­na värld” (Yle, 16.11.17).

En in­tern ut­red­ning på­går. En­ligt stads­di­rek­tör Min­na Ar­ve är må­let att hind­ra mot­sva­ran­de brott i fram­ti­den (det är väl det mins­ta man kan krä­va). Åbo stad mås­te där­till no­ga re­da ut hur allt gick till och var fel har be­gåtts – samt öp­pet gå ut med re­sul­ta­ten.

Åbo stad får in­te hel­ler för­sö­ka hem­lig­hål­la re­sul­ta­ten, som man för­sök­te med rap­por­ten om ut­red­ning­en av van­vår­den vid Kup­pis sjuk­hus. För­valt­nings­dom­sto­len slog ny­li­gen fast att den ska ges ut. Sam­ma öp­pen­het ska gäl­la slut­sat­ser­na om p-au­to­mat­här­van. Det he­la luk­tar så il­la att det mås­te väd­ras or­dent­ligt. CEN­TERN. Väyry­nen är allt­så, om ing­et för­ut­sett in­träf­far, till­ba­ka i Fin­lands riks­dag om en knapp må­nad. Då har det av­gö­ran­de po­li­tis­ka sla­get om re­ge­ring­ens två sto­ra re­for­mer ryckt än när­ma­re. Väyry­nen har sagt sig stö­da den ena (land­skaps­re­for­men) men tve­ka in­för den and­ra (vårdre­for­men).

Re­ge­ring­en, vars makt­ställ­ning i riks­da­gen ba­lan­se­rar på en knivsudd, skul­le för­stås hell­re ha haft en på­lit­lig cen­ter­par­tist på Väyry­nens stol. (...) ...hans oför­ut­säg­ba­ra svir­ran­de i en ic­ke par­ti­po­li­tisk rymd bi­drar sä­kert till re­ge­ring­ens ner­vo­si­tet och kan, i kom­bi­na­tion med and­ra osä­ker­hets­fak­to­rer, få viss be­ty­del­se.

Och be­ty­del­se vill ju Paa­vo gär­na ha. MORS DAG. Ge­ne­rellt sett är män som hör till cisnor­men då­li­ga på att käm­pa. Jag an­tar att det be­ror på att ma­jo­ri­te­ten av män i väst­värl­den in­te på länge har be­hövt käm­pa. Att käm­pa i krig, man mot man, räk­nas in­te. Jag me­nar käm­pa för ele­men­tä­ra rät­tig­he­ter, si­na eg­na rät­tig­he­ter, kanske and­ras. Där­e­mot är sam­ma män bra på att kla­ga. Män skri­ver ko­lum­ner där de frågar var­för ing­en gör nå­got för ut­slag­na män el­ler var­för ing­en bryr sig om pap­pors rät­tig­he­ter, men sam­ti­digt gör de själ­va ing­et an­nat än skri­ver en ko­lumn. Att ta tag i och för­änd­ra struk­tu­rer, det är väl in­te män­nens upp­gift? Of­ta hör jag män sä­ga att de in­te ens tror på struk­tu­rer. Utom när det gäl­ler det stra­te­gis­ka för­mins­kan­det av pap­pors rät­tig­he­ter. Då finns det min­sann struk­tu­rer.

Men pap­por, om ni vill ha me­ra rät­tig­he­ter när det gäl­ler era barn; ta då ock­så er an me­ra skyl­dig­he­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.