Hans vi­su­el­la värl­dar är ef­ter­trak­ta­de på te­a­ter­sce­ner­na

» ”Kinky boots” på stads­tea­tern i Helsing­fors kan va­ra hös­tens mu­si­kal­hän­del­se i Fin­land. Det tror Åbo­bon Pe­ter Ahlqvist som har gjort sce­no­gra­fin.

Åbo Underrättelser - - REPORTAGE - Ma­ria Thö­lix 040-709 1446 ma­ria.tho­lix@au­me­dia.fi

Ef­ter två år som fas­tan­ställd vid Åbo svens­ka te­a­ter har skå­de­spe­la­ren Pe­ter Ahlqvist ta­git le­digt.

De två kom­man­de åren ska han va­ra tjänst­le­dig från te­a­tern – för att hin­na job­ba.

Ba­ra un­der en dryg vec­ka har han sett sin sce­no­gra­fi un­der en pre­miär i Björ­ne­borg och in­lett re­pe­ti­tio­ner­na vid Åbo stads­tea­ter för en pjäs han ock­så gör sce­no­gra­fin till.

Och så har det va­rit pre­miär för hans störs­ta sce­no­gra­fi nå­gon­sin: ”Kinky Boots” vid Helsing­fors stads­tea­ter.

– Det är en jät­tes­tor sats­ning och jag har fått ny­pa mig själv att det verk­li­gen är sant.

PE­TER AHLQVIST är Åbo­poj­ken som till­bring­a­de myc­ket tid i te­a­ter­sa­long­en och ku­lis­ser­na spe­ci­ellt på ÅST som li­ten.

Som gick och tit­ta­de på så många fö­re­ställ­ning­ar som möj­ligt för att se­dan åka ra­ka vägen hem för att åter­byg­ga sce­no­gra­fin i mi­ni­a­tyr.

Med en far som job­ba­de in­om bank­värl­den och en mor vid Han­ken, ha­de han in­te någ­ra di­rek­ta kopp­ling­ar till te­a­ter­sce­nen på nä­ra. Med un­dan­tag av mam­mas fas­ter som i sin ung­dom var ett stor namn i Kokko­la­re­vyn för­stås.

Men in­tres­set för te­a­tern var stort re­dan från barns­ben och skul­le över­le­va ton­års­pe­ri­o­den och re­sul­te­ra i som­mar­jobb vid Turun ke­sä­te­at­te­ri, jobb på Åbo Unga Te­a­ter, form­giv­nings­stu­di­er vid Syd­väst och se­na­re ock­så vid Te­a­ter­hög­sko­lan, trots en scen­skräck som ti­di­ga­re va­rit så gott som oö­ver­kom­lig.

Och så mass­vis med jobb bå­de bakom och på sce­nen ge­nom åren.

ATT AK­TIVT JOB­BA som bå­de skå­de­spe­la­re och sce­no­graf är ing­en van­lig kom­bi­na­tion.

Men det har klart si­na för­de­lar, sä­ger Ahlqvist.

– Jag har all­tid upp­levt mig va­ra mer en hant­ver­ka­re än konst­när och pla­ne­rar ock­så sce­no­gra­fin ut­i­från ett hant­verkar­per­spek­tiv.

Men som skå­dis för­står han sig ock­så på vad som krävs och fat­tar hel­he­ten.

– Jag flum­mar in­te ut ut­an för­står re­a­li­te­ten. HIT­TILLS HAR PE­TER Ahlqvist in­te haft be­hov av att pro­fi­le­ra sig som en­bart sce­no­graf el­ler skå­de­spe­la­re.

Han har in­te hel­ler be­hövt mark­nads­fö­ra sig själv.

– Jag är glad över att va­ra på ÅST och har där­för in­te sökt and­ra jobb.

Sce­no­graf­job­ben har i stäl­let le­tat upp ho­nom och han har skött dem ut­an­för ar­bets­ti­den på ÅST.

Ef­ter att un­der det för­ra spelå­ret med­ver­kat i ”Pi­af”, ”Tu­va och Tu­re”, ax­lat hu­vud­rol­len i ”Hjort” och sam­ti­digt pla­ne­rat sce­no­gra­fin till fle­ra fö­re­ställ­ning­ar, har han nu fått lov att va­ra tjänst­le­dig från ÅST.

– Och det kan ock­så va­ra skönt för publi­ken, skrat­tar han.

I ÅR HAR AHLQVIST tving­ats tac­ka nej till tre jobb.

– Man kan in­te ta emot för många upp­drag, då gör man in­te sitt jobb.

Många er­bju­dan­den kom­mer från per­so­ner han ar­be­tat med förr. Det gäl­ler ock­så de se­nas­te upp­sätt­ning­ar­na.

– Jag har job­bat med re­gis­sö­rer­na Jaak­ko Saa­ri­lu­o­ma och Mi­ka Eir­to­vaa­ra ti­di­ga­re och är jät­te­tack­sam över att ha fått fort­satt för­tro­en­de.

Pjä­ser­na ”Te­no­rit Li­e­mes­sä” i Björ­ne­borg och den kom­man­de ”Näy­tel­mä jo­ka me­nee pie­leen” på Åbo

Pe­ter Ahlqvist

Ål­der: 36

Stu­di­er: Ma­gis­ter i skå­de­spe­lar­konst, form­giv­nings­stu­di­er vid YH Syd­väst.

Dröm­rol­len: Det va­ri­e­rar, men

stads­tea­ter är bäg­ge far­ser.

Pe­ter Ahlqvist är omtyckt som fars­sce­no­graf.

– Al­la sce­no­gra­fer el­ler skå­di­sar vill in­te äg­na sig åt far­ser. Många vill hell­re gö­ra ny­ska­pan­de verk, men jag har all­tid tyckt att al­la gen­rer är lik­vär­da.

FÖR ATT AHLQVIST ska kun­na tac­ka ja till ett sce­no­gra­fupp­drag som hans tid­ta­bell tillå­ter, be­hövs ett väl­pla­ne­rat för­ar­be­te.

Det kan in­te va­ra ett nytt verk som än­nu sak­nar struk­tur.

Och så krä­ver det en re­gis­sör som vet hur man hål­ler i trå­dar­na.

En så­dan är Samu­el Har­jan­ne som re­gis­se­ra­de ”Kinky Boots”.

– Till den upp­sätt­ning­en ha­de bå­de regissören och te­a­ter­hu­set fö­re­sla­git mig som sce­no­graf.

RE­DAN FÖR ETT ÅR se­dan bör­ja­de Ahlqvist pla­ne­ra sce­no­gra­fin till ”Kinky Boots” som ha­de pre­miär nu i slu­tet av au­gusti.

Trots ota­li­ga be­sök i mu­si­kal­sa­long­er­na på Bro­ad­way och Wes­tend var just den här mu­si­ka­len rätt okänd för Ahlqvist.

Men allt­me­dan han job­ba­de med fö­re­ställ­ning­en blev den jät­te­vik­tig.

– Det är en fin hjär­tevarm sto­ry om att god­kän­na män­ni­skan som den är. Fast det ser ut att va­ra en stor show hand­lar det in­te ba­ra om gla­mour och dragshow.

Mu­si­ka­len har fått jät­te­fi­na re­cen­sio­ner och ba­ra för­ra veckan sål­des 13 000 bil­jet­ter.

– Jag tror att ”Kinky Boots” är hös­tens mu­si­kal­hän­del­se i Fin­land. Jag har ald­rig sett li­ka­da­na pu­blik­re­ak­tio­ner i Fin­land ti­di­ga­re, folk läm­nar in­te te­a­ter­sa­long­en. en lång­va­rig fa­vo­rit är pro­fes­sor Hig­gins i ”My Fair La­dy”.

Drömsce­no­gra­fin: För till­fäl­let att få gö­ra en stor­mu­si­kal på en li­te mind­re scen. ATTSKAPA sce­no­gra­fin till en mu­si­kal krä­ver viss kun­skap.

– Mu­si­ka­len ut­spe­lar sig of­ta på fle­ra plat­ser än ett drama och så ska det fin­nas ut­rym­me för dans.

Dess­utom är di­men­sio­ner­na vid stads­tea­tern nå­got helt an­nat.

Då ÅST:s scen är 8,60 me­ter bred är Helsing­fors stads­tea­ters scen när­ma­re 20 me­ter.

– Den är så grymt stor. Det hand­lar myc­ket om var man vill att publi­ken ska ha sitt fo­kus och hur man ut­nytt­jar sce­nen ut­an att den känns som en jät­tes­tor hall.

Men i den ny­re­no­ve­ra­de Helsing­forste­a­tern finns re­sur­ser och per­so­na­lens mu­si­kal­kun­nan­de är bland det bäs­ta i lan­det, sä­ger Ahlqvist.

– Un­der he­la min kar­riär har ar­be­tet gått ut på att på små sce­ner och med små me­del få allt att se så stort ut som möj­ligt. Och nu skul­le all­ting gö­ras så li­tet som möj­ligt.

Be­sö­ker helst i Åbo: Tin­tå.

Trivs bäst: På sof­fan.

Ud­da fak­ta om Pe­ter: Har ald­rig sma­kat på to­bak.

Jag har all­tid upp­levt mig va­ra mer en hant­ver­ka­re än konst­när och pla­ne­rar ock­så ut­i­från ett hant­verkar­per­spek­tiv.

Un­der he­la min kar­riär har ar­be­tet gått ut på att på små sce­ner och med små me­del få allt att se så stort ut som möj­ligt. Och nu skul­le all­ting gö­ras så li­tet som möj­ligt.

EF­TER CIVILTJÄNSTGÖRINGEN vid ÅST hös­ten 2001 ha­de Pe­ter Ahlqvist kom­mit till ÅST mer el­ler mind­re för att stan­na.

Han har te­a­ter­hu­set att tac­ka för myc­ket som han lärt sig bakom sce­nen.

– ÅST är så li­tet så ge­nom att ta re­da på och se and­ra gö­ra lär man sig myc­ket vid si­dan av skå­de­spe­lan­det om man ba­ra är in­tres­se­rad.

Men te­a­tern har ock­så si­na be­gräns­ning­ar.

– Hu­sets egen en­semb­le blir mind­re och mind­re och ju mer folk man måst an­stäl­la ut­i­från, desto dy­ra­re blir det. Där­för kan man in­te ba­ra väl­ja och vra­ka vad man vill läg­ga upp på re­per­to­a­ren.

Att loc­ka fin­lands­svens­ka skå­de­spe­la­re till Åbo är ing­en en­kel match.

De fles­ta frilansare hål­ler helst till i hu­vud­stads­re­gi­o­nen där ar­bets­möj­lig­he­ter­na är så många fler.

– Så fort man stic­ker ut­an­för Helsing­fors, lå­ser man sig, an­ser många.

SJÄLV HAR Pe­ter Ahlqvist all­tid trivts jät­te­bra i hemsta­den Åbo och har inga pla­ner på att flyt­ta här­i­från.

I trä­hu­set vid Pu­o­la­la­par­ken, 150 me­ter från tåg­sta­tio­nen, bor han myc­ket trev­li­ga­re än han nå­gon­sin skul­le i Helsing­fors.

Det går re­la­tivt smärt­fritt att pend­la mel­lan Åbo och Helsing­fors och att kun­na cyk­la till job­bet på två mi­nu­ter är lyx­igt.

– Det känns skönt att ha sitt bo här. Dess­utom är det myc­ket lät­ta­re att va­ra spon­tan i Åbo än i Helsing­fors.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.