Ett stort steg för film­kons­ten

Åbo Underrättelser - - KULTUR | FILM - Krister Lind­berg lind­berg­film@gmail.com

Fel, men Ry­an Gos­ling är rätt man i rol­len. FIL­MEN. Fil­men om en rymd­färd, ”First man”, är en bi­o­gra­fi, ett dra­ma och en lek­tion i när­histo­ria. Samt en kär­leks­hi­sto­ria. Re­gis­sö­ren Da­mi­en Cha­zel­le, 33, som gjor­de hyl­la­de ”Whiplash” om tuf­fa mu­sik­stu­di­er 2014 och Oscars­be­lö­na­de mu­si­ka­len ”La la land” 2016 by­ter nu gen­re med ener­gi och stort mo­di.

Fil­men om den förs­ta man­nen på må­nen är tek­niskt ett mäs­ter­verk, sam­ti­digt strå­lan­de be­rättar­tek­niskt.

Den män­ni­sko­nä­ra histo­ri­an föl­jer Ja­mes R. Han­sens bok. Josh Sing­er (”Spot­light”) har skri­vit ma­nu­set. Därut­ö­ver har teamet i fle­ra år gjort re­se­arch till­sam­mans med sak­kun­skap.

FIL­MENS HANDLING ut­spe­las mel­lan åren 1963 och 1969. Ett par år ti­di­ga­re har John F. Ken­ne­dy sagt att än­nu un­der sex­tio­ta­let skall ame­ri­ka­ner be­sö­ka må­nen. (En sput­nik var re­dan 1957 i om­lopp kring jor­den; kal­la kri­get och vem först, kos­ta vad det kos­ta vill, i liv och dol­lar). Neil Armstrong, Ed­win Aldrich och Mi­chael Col­lins in­fri­a­de ame­ri­ka-

Vi ser en man som in­te i ord kan vi­sa känslor, in­te kan pra­ta med si­na barn, el­ler med hust­run hel­ler.

First man

USA 2018.

Re­gi: Da­mi­en Cha­zel­le.

Ma­nus: Josh Sing­er (ef­ter ro­man av Ja­mes R. Han­sen).

Fo­to: Li­nus Sand­gren.

I rol­ler­na: Ry­an Gos­ling, Clai­re Foy, Ja­son Clar­ke, Ky­le Chand­ler, Co­rey Stoll, Cia­ran Hinds, Christop­her Ab­bott, Pa­trick Fu­git, Lu­kas Haas.

2:21 F12. nar­nas dröm om må­nen den tju­gon­de ju­li 1969.

FIL­MEN BE­RÄT­TAR om män­ni­skan Neil Armstrong (1930–2012) som re­dan som sex­ton­å­ring, trots fat­tig­dom, fick flyg­cer­ti­fi­kat och som i tju­go­års­ål­dern ham­na­de i Ko­re­a­kri­get 1950. Han blev in­gen­jör, och upp­fin­na­re av flyg­ma­ski­ner som han själv tes­ta­de.

Hans mo­dell X-15 flög 63 km upp i rym­den i en has­tig­het av 6 400 km/h. Livs­far­ligt. Yt­ter­li­ga­re minst sju gång­er var han i si­na flyg­plan så nä­ra dö­den man kan kom­ma med li­vet i be­håll. Ut­an ris­ker inga fram­steg. Han ha­de fa­milj, barn och fru!

EFTERMÅNGA till och från blir Neil Armstrong en ast­ro­naut och kap­ten på Apol­lo-11. Jor­den må­nen tur re­tur. Folk som kän­de Neil Armstrong har be­rät­tat att hjäl­ten som in­te vil­le va­ra hjäl­te var få­or­dig, tyst­lå­ten. Men han var en god lyss­na­re.

Ry­an Gos­ling är in­te por­trätt­lik men i hans an­sik­te ser vi dold sorg (många vän­ner och kol­le­ger dör, hans treå­ri­ga dot­ter går bort) och pas­sio­nen. Vi ser en man som in­te i ord kan vi­sa känslor, in­te kan pra­ta med si­na barn, el­ler med hust­run hel­ler. Man­nen som sett död och dö­den i vitö­gat i krig, och i flyg­plan han tes­tat. För många av oss be­kant: fa­dern, man­nen som ge­nom­levt krig.

Fil­men är en kär­leks­hi­sto­ria, om kär­lek till nä­ra och kä­ra, och till tek­ni­ken. Fru Armstrong spe­las, och myc­ket bra, av Clai­re Foy som vi kän­ner från te­ve­se­ri­en ”The Crown” (om drott­ning Eli­za­beth II). Hon kom­plet­te­rar, och ger Gos­ling (och and­ra) di­men­sio­ner, per­fekt och med ke­mi dem emel­lan.

DA­MI­EN CHA­ZEL­LES re­gi gör att vi kän­ner för och med per­so­ner­na. Vi för­står fil­men via känslor och att det finns ut­rym­me för eg­na tan­kar och åsik­ter. Ing­et är över­tyd­ligt. Jo, vi ser de­mon­stran­ter som frå­gar är det värt al­la liv och peng­ar, och är det så bråt­tom, när sjuk­vår­den sak­nar dol­lars? Sam­ti­digt kri­get i Vi­et­nam.

Cha­zel­le fil­mar till­sam­mans med det svens­ka film­fo­to-löf­tet (La la land) Li­nus Sand­berg ur, i gen­ren, helt nya vinklar. I stäl­let för svind- lan­de bil­der av uni­ver­sum får vi se klaust­ro­fo­biskt ex­tre­ma när­bil­der. He­la in­led­ning­en är ska­ki­ga när­bil­der på Gos­ling i sitt flyg­plan. Un­der fär­den till må­nen är vi in­stäng­da i den mi­ni­ma­la kap­seln.

Till­sam­mans med män­ni­skor­na, nä­ra in­på män­ni­skan. I stäl­let för ski­nan­de alu­mi­ni­um ser vi in­si­dan av rymd­kap­seln; till sy­nes skrang­li­ga plå­tar, ni­tar och on-off-knap­par som från en gam­mal gas-el­ler elspis, joy­s­tick som från ett köks­red­skap...

LJUDLANDSKAPET im­po­ne­rar, skräm­mer och ska­par stäm­ning­ar. Enormt skram­mel som får få­töl­jer­na att ska­ka. Tyst­nad. Klipp­ning­en är mot­sva­ran­de, ex­tre­ma när­bil­der klipps till ex­tre­ma när­bil­der till vi­da hel­bil­der.

Det ska­kar och skram­lar och hur kan den­na burk hål­la ihop, fly­ga till må­nen? Och till­baks? Vi vet hur det gick, än­då är fil­men myc­ket spän­nan­de. Ryt­men i klip­pen och be­rät­tel­sen är som flö­dan­de jazz­mu­sik?

PRESSBILD

NEIL ARMSTRONG?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.