In­te sjöyr­ke­na

Åbo Underrättelser - - SJÖFART & LOGISTIK - Pär-Hen­rik Sjö­ström

ger en boost till he­la klust­ret att ut­veck­la nya gre­jer, att va­ra in­no­va­tiv och ta in ny tek­no­lo­gi och au­to­ma­tion. Men man mås­te ock­så va­ra re­a­list. Nu har man ta­lat myc­ket om fjärr­styr­da och helt obe­man­na­de far­tyg och det är kanske där som vi li­te ska sak­ta ner far­ten. I fram­ti­den kom­mer det sä­kert att fin­nas del­vis obe­man­na­de far­tyg, där vis­sa funk­tio­ner kanske till­fäl­ligt är obe­man­na­de, men det finns fort­fa­ran­de per­so­ner om­bord, på­pe­kar Mi­cael Vu­o­rio.

HAN SÄ­GER ATT EN ut­veck­ling där au­to­no­ma far­tyg allt mer skul­le ta över kom­mer att ta myc­ket lång tid, in­te minst för att änd­ring­ar av oli­ka in­ter­na­tio­nel­la re­gel­verk tar lång tid.

– En an­nan or­sak är att prislap­pen på ett fullt au­to­ma­ti­se­rat far­tyg skul­le va­ra allt­för hög för att det skul­le gö­ras be­ställ­ning­ar i nå­gon stör­re ut­sträck­ning.

MI­CAEL VU­O­RIO be­to­nar ock­så att det kan va­ra en stor skill­nad mel­lan au­to­no­ma och fjärr­styr­da far­tyg.

– Ett fjärr­styrt far­tyg kon­trol­le­ras från land och har ing­en be­sätt­ning om­bord me­dan ett au­to­nomt far­tyg rör sig själv men kan fort­fa­ran­de ha per­so­nal om­bord. Det som är in­tres­sant i da­gens dis­kus­sion är ock­så att man en­bart ta­lar om na­vi­ga­tio­nen som kanske är den lät­tas­te bi­ten att lö­sa. Det som ing­en vå­gar ta­la om är ma­ski­ne­ri­et som krä­ver un­der­håll he­la ti­den. Vi mås­te lö­sa den bi­ten in­nan vi har far­tyg med ett så på­lit­ligt ma­ski­ne­ri att de kan ope­re­ras obe­man­na­de på oce­a­ner­na. Fram­driv­ning­en mås­te an­tag­li­gen ske på nå­got an­nat sätt än i dag för att det ska lyc­kas.

DÄREMOTANSER Mi­cael Vu­o­rio att det gäl­ler att ta va­ra på allt ma­rin­tek­niskt kun­nan­de som finns i Fin­land och fort­sät­ta med ut­veck­ling­en av ny om­bord­tek­nik. Far­tygs­ut­rust­ning­en blir allt mer hög­tek­no­lo­gisk, vil­ket ska­par nya möj­lig­he­ter vad gäl­ler ex­em­pel­vis för­bätt­ring av sä­ker­het, mil­jö­skydd och drift­se­ko­no­mi.

– Vi har ett stort sjö­farts­klus­ter i Fin­land med ett enormt kun­nan­de. Den som har det mins­ta in­tres­se för sjö­fart tyc­ker jag att ska nap­pa tag i det här och ut­bil­da sig in­om sjö­fart. Det kom­mer all­tid att be­hö­vas per­so­ner som har er­fa­ren­het från far­tyg i al­la sek­to­rer in­om sjö­farts­klust­ret.

FÖR ATT TILLGODOSE he­la klust­rets be­hov av spe­ci­al­ut­bil­dad ar­bets­kraft med sjö­er­fa­ren­het har Aboa Mare ny­li­gen star­tat en ny ut­bild­ning.

– Vi har tre por­tar in till sjö­farts­klust­ret. Man kan kom­ma di­rekt från hög­sta­di­et till Ax­x­ell el­ler di­rekt från gym­na­si­et till Yr­kes­hög­sko­lan No­via. Se­dan har vi vår nya ma­gis­ter­ut­bild­ning på eng­els­ka, Au­to­no­mous Ma­ri­ti­me Ope­ra­tion, som ger kom­pe­tens in­om au­to­no­ma ma­ri­ti­ma ope­ra­tio­ner, sä­ger Mi­cael Vu­o­rio. HANBERÄTTARATT syf­tet med Au­to­no­mous Ma­ri­ti­me Ope­ra­tions är att ge en kom­plet­te­ran­de kun­skap för ex­em­pel­vis in­gen­jö­rer och sjö­kap­te­ner.

Ut­bild­ning­en om­fat­tar 60 stu­die­po­äng och på­går två år i halv­fart så att man kan ge­nom­fö­ra den pa­ral­lellt med att man ar­be­tar.

– Ut­bild­ning­en be­står av sex kur­ser som bland an­nat be­hand­lar au­to­ma­tion, ar­ti­fi­ci­ell in­tel­li­gens, cy- ber­sä­ker­het och fjärr­styr­ning. Den är även rik­tad till per­so­ner som in­te ti­di­ga­re har va­rit på sjön.

ETT INTRÄDESKRAV är att man re­dan har en ex­a­men från yr­kes­hög­sko­la och tre års ar­bet­ser­fa­ren­het ef­ter ex­a­men.

– Det­ta ser jag som en otro­ligt bra in­körsport till sjö­farts­klust­ret. Det är en ut­bild­ning bland an­nat för per­so­nal på oli­ka fö­re­tag som ut­veck­lar hög­tek­no­lo­gis­ka sy­stem för sjö­far­ten.

MI­CAEL VU­O­RIO är in­te oro­lig för att sjöyr­ke­na skul­le va­ra hotade. Dä­re­mot an­ser han att sjö­be­fäls­sko­lor­na har en stor ut­ma­ning i att an­pas­sa sin ut­bild­ning till den snab­ba ut­veck­ling som sker in­om tek­ni­ken om­bord.

– Det kom­mer att fin­nas fler oli­ka ni­vå­er in­om sjöyr­ke­na i fram­ti­den. Vi kom­mer fort­fa­ran­de att ha stort be­hov av om­bor­dan­ställ­da som kan na­vi­ge­ra el­ler be­härs­kar det prak­tis­ka med die­sel­mo­to­rer och all an­nan ut­rust­ning som krä­ver un­der­håll. Se­dan mås­te vi ock­så ha per­so­nal som är me­ra in­rik­tad på IT men i tillägg till det­ta ock­så har sjö­fartskun­ska­per.

Det som är in­tres­sant i da­gens dis­kus­sion är ock­så att man en­bart ta­lar om na­vi­ga­tio­nen som kanske är den lät­tas­te bi­ten att lö­sa. Det som ing­en vå­gar ta­la om är ma­ski­ne­ri­et som krä­ver un­der­håll he­la ti­den. Mi­cael Vu­o­rio

MI­CAEL VU­O­RIO be­to­nar att sjö­be­fäl­s­yr­ket mer och mer kom­mer att hand­la om hög­tek­no­lo­gi, men sam­ti­digt får man in­te glöm­ma det prak­tis­ka.

Mångsidig­he­ten tror han att kom­mer att le­da till ett be­tyd­ligt bre­da­re in­tres­se för des­sa yr­ken.

– Det finns en plats även för dem som in­te är så in­tres­se­ra­de av hög­tek­no­lo­gi. Vi be­hö­ver ett stort an­tal in­ri­kes­skep­pa­re och ma­skinskö­ta­re, som vi i da­gens lä­ge ut­bil­dar över 100 per år, för att in­te ta­la om vakt­styr­man och vakt­ma­skin­mäs­ta­re. Med den­na prak­tis­ka ut­bild­ning har man fäl­tet öp­pet till he­la klust­ret och kan fort­sät­ta hur långt som helst ef­ter det. Man mås­te se på hel­he­ten och vil­ka möj­lig­he­ter man har. När man kom­mer in i den här bran­schen har man al­la möj­lig­he­ter att kun­na växa till vad som helst. Man är in­te bun­den till en­bart ett sjö­jobb.

PÄR-HEN­RIK SJÖ­STRÖM

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.