”Spå­man” ie­ko­no­mi till Åbo

Ut­bild­ningsni­vån är av­gö­ran­de, sä­ger riks­banks­che­fen Ste­fan Ing­ves som del­tar i ÅA:s fram­tids­se­mi­na­ri­um.

Åbo Underrättelser - - ETUSIVU - Dan Lo­lax 050-589 2592/dan.lo­lax@au­me­dia.fi

När Sve­ri­ges riks­banks­chef Ste­fan Ing­ves kom­mer till Åbo den 25 ok­to­ber för att del­ta i Åbo Aka­de­mis fram­tids­se­mi­na­ri­um ”Ima­gi­ne!” drö­jer han läng­re i sta­den än vad som bru­kar va­ra fal­let.

Ing­ves är vis­ser­li­gen född i Åbo och hans för­äld­rar ta­la­de all­tid varmt om sta­den och ÅA ef­ter flyt­ten till När­pes.

– Min pap­pa var kas­sör på stu­dent­kå­ren och min mam­ma drev stu­dentre­stau­rang men jag har ba­ra bott i Åbo i myc­ket unga år och kän­de in­te ga­tor­na och per­so­ner­na de hän­vi­sa­de till i si­na sam­tal.

MEN HAN har åkt mel­lan Sve­ri­ge och Fin­land re­gel­bun­det se­dan 1955 och den år­li­ga som­mar­vis­tel­sen på stu­gan i Kristi­nestad har gjort Åbo hamn till en väl­be­kant plats.

– Vi åker bil för det mesta. Sträc­kan mel­lan Åbo och Björ­ne­borg är nå­got ex­tra. Den mås­te in­ne­ha re­kor­det i an­ta­let fart­ka­me­ror.

ING­VES avan­ce­mang till riks­banks­chef i Sve­ri­ge – en post han ut­nämn­des till 2006 och vars för­ny­a­de man­dat sträc­ker sig fram till 2022 – gick in­te ge­nom den fin­länds­ka uni­ver­si­tets­värl­den.

Skä­let till det är en­kelt: han fick smak för den sto­ra värl­den. Ef­ter mel­lan­sko­lan i När­pes åk­te han ett år till USA som ut­by­te­se­lev och res- te ock­så runt i lan­det.

– Ef­ter det loc­kan­de in­te gym­na­si­et i Kristi­nestad. Det var ett för li­tet även­tyr, så jag åk­te en­sam till Stock­holm.

Dess­utom stic­ker Ing­ves in­te un­der stol med att hans två­språ­kig­het be­stod av svens­ka och eng­els­ka. Han kun­de fins­kans gram­ma­tik men in­te språ­ket i prak­ti­ken.

I DAG har han svårt att spe­ku­le­ra i vad som ha­de hänt om han valt på an­nat sätt.

Klart är att när Ing­ves läs­te na­tio­na­le­ko­no­mi på Han­dels­hög­sko­lan i Stock­holm var äm­net in­te li­ka stort i Fin­land me­dan Sve­ri­ge ha­de stol­ta tra­di­tio­ner, in­klu­si­ve No­bel­pris­ta­ga­re.

– Jag lyc­ka­des ald­rig klu­ra ut vad det var som na­tio­na­le­ko­no­mer läs­te i Fin­land. Li­te orätt­vist sagt kanske, för min pap­pa var po­li­ti­ces ma­gis­ter vid ÅA med na­tio­na­le­ko­no­mi som hu­vud­äm­ne.

GE­MEN­SAMT för Fin­land och Sve­ri­ge är att ut­bild­ning är en cen­tral fak­tor i län­der­nas eko­no­mi.

Ing­ves sä­ger att han un­der si­na många re­sor värl­den över sla­gits av hur vik­tigt det är att små öpp­na eko­no­mi­er sat­sar på ut­bild­ning för att stå sig i kon­kur­ren­sen med län­der som har be­tyd­ligt stör­re re­sur­ser.

– I en li­ten eko­no­mi mås­te det gå bra i ge­nom­snitt. Al­la mås­te va­ra med och sli­ta för det­ta. Sam­häl­let mås­te dri­vas så, att kun­skaps­ni­vån ska kun­na mäta sig med and­ra län­ders. And­ra län­der mås­te gil­la det vi säl­jer, el­ler som de sä­ger i Kaskö och När­pes: Vi blir in­te ri­ka av att tvät­ta skjor­tor åt varand­ra. En grad­vis sti­gan­de lev­nads­stan­dard är nå­got som många i Fin­land och Sve­ri­ge tar för gi­vet. Men det är ing­en själv­klar­het.

ING­VES MAN­DAT sträc­ker sig som sagt fram till 2022. För den som fun­de­rar på eko­no­min i när­tid, till ex­em­pel i han­deln med ob­li­ga­tio­ner, är det en lång tid, men tän­ker man på den lång­sik­ti­ga till­väx­ten är det en kort tid, sä­ger Ing­ves.

Hur myc­ket hand­lar upp­dra­gets som riks­bank­chef om att för­ut­spå fram­ti­den och hur myc­ket om att på­ver­ka den?

– Pen­ning­po­li­tik hand­lar i nå­gon mån om att sty­ra ut­veck­ling­en. För att sty­ra mås­te man ock­så för­ut­spå, men främst hand­lar det om att be­rät­ta en be­rät­tel­se om fram­ti­den på ett sätt som and­ra kan hål­la med om. På så sätt på­ver­kar man be­sluts­fat­tan­det. Om jag be­rät­tar nå­got som al­la and­ra tyc­ker att är kons­tigt så kom­mer de in­te att rät­ta sin var­dag ef­ter min be­rät­tel­se ut­an gö­ra nå­got helt an­nat. Mål­sätt­ning­en är att få folk att tyc­ka att det jag sä­ger är rim­ligt.

MENFINNS det in­te en skill­nad mel­lan vad folk tyc­ker är rim­ligt och vad som är fak­ta?

– Mitt jobb är in­te att be­rät­ta vad folk vill hö­ra ut­an om hur det är. Om de in­te tyc­ker om vad jag sä­ger så kan jag in­te gö­ra nå­got åt det. Pen­ning­po­li­tik är ing­en po­pu­la­ri­tets­täv­ling. Mitt upp­drag är att va­ra en vä­der­leks­gub­be när det gäl­ler den all­män­na eko­no­mis­ka ut­veck­ling­en. Som en kon­se­kvens av de be­slut vi fat­tar kan vi se­dan i nå­gon mån be­stäm­ma om det reg­nar el­ler är so­ligt.

PÅ TAL OM eko­no­misk vä­der­lek så ser Ing­ves det som ound­vik­ligt att mör­ka moln i nå­got ske­de tor­nar upp.

Tio år ef­ter sub­pri­mekri­sen i USA, som ock­så fick kon­se­kven­ser här, bör­jar kri­sens läx­or fal­la i glöms­ka. Nya ge­ne­ra­tio­ner tror sig ve­ta bätt­re än ti­di­ga­re ge­ne­ra­tio­ner och var­je ge­ne­ra­tion mås­te lä­ra sig si­na eg­na läx­or – ge­nom nya kri­ser.

NÄR NÄS­TA kris kom­mer är omöj­ligt att ve­ta. Det finns of­ta tec­ken men huruvi­da de om­sätts i en krasch är svår­spått.

Den ar­gen­tins­ka eko­no­min har re­dan kra­schat och myc­ket ty­der på att Tur­ki­et kan va­ra på väg åt sam­ma håll. Om så sker blir kon­se­kven­ser­na för de nor­deu­ro­pe­is­ka eko­no­mi­er­na lind­ri­ga, för­ut­spår Ing­ves.

DETBETYDER in­te att allt är frid och fröjd. Den to­ta­la ar­bets­lös­hets­gra­den i Sve­ri­ge är ne­re på drygt sex pro­cent men hög bland låg­ut­bil­da­de och ny­an­län­da – vil­ket in­te är ett ar­gu­ment mot in­vand­ring­en, sä­ger Ing­ves.

Tvärtom så be­hövs in­vand­ring­en i takt med att be­folk­ning­en föråld­ras snabbt, en ut­ma­ning som ock­så Fin­land står in­för.

YT­TER­LI­GA­RE ett oros­mo­ment är den svens­ka bo­stads­mark­na­den. Mis­sköt­seln av den har lett till en väx­an­de skuld­bör­da på de svens­ka hus­hål­len.

– Det är in­te håll­bart i läng­den. I bå­de Sve­ri­ge och Fin­land har vi lärt oss den hår­da vägen att stats­bud­ge­ten och pen­ning­po­li­ti­ken mås­te skö­tas så, att in­fla­tions­tak­ten in­te blir för hög och så att vi är i ba­lans med om­värl­den. An­nars tar al­la ska­da. Det är en smal väg man ska gå.

Mitt upp­drag är att va­ra en vä­der­leks­gub­be när det gäl­ler den all­män­na eko­no­mis­ka ut­veck­ling­en. Som en kon­se­kvens av de be­slut vi fat­tar kan vi se­dan i nå­gon mån be­stäm­ma om det reg­nar el­ler är so­ligt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.