Roland gick i pap­pas fot­spår och blev lång­tra­dar­chauf­för

» Roland Wes­terlund växte upp bakom rat­ten i pap­pa Jan-Ove Ene­valds last­bi­lar och lång­tra­da­re. ”Han var en om­tyckt per­son i Houtskär”.

Åbo Underrättelser - - FARSDAGEN - Kim Lund 040-587 3759/kim.lund@au­me­dia.fi

”Min pap­pa Jan-Ove Ene­vald kör­de fisk för Vak­ka-Su­o­men Ka­la och se­na­re för Grön­roos trans­port. Jag var fy­ra, fem år gam­mal då jag fick föl­ja med ho­nom och jag minns hur han lyf­te upp mig i chauf­förs­hyt­ten och kör­de iväg.

När jag blev äld­re och bör­ja­de sko­lan ring­de jag ge­nast då jag ha­de skol­lov el­ler möj­lig­het och sa­de att jag vill kom­ma med och åka. Ibland ring­de han och frå­ga­de om jag vil­le kom­ma med. Det var ro­ligt och jag kän­de mig stolt.

PAPPAVAR mu­si­ka­lisk och spe­la­de gi­tarr. Ibland kun­de han sjunga med i nå­gon låt i bi­len och jag fick sä­ga åt ho­nom att va­ra tyst för jag vil­le lyss­na på mu­si­ken.

Vi kör­de i he­la söd­ra Fin­land, Tam­mer­fors, Helsing­fors, Lah­tis och Jy­vä­skylä. Vi for all­tid på ef­ter­mid­da­gen från Houtskär, över­nat­ta­de på vägen och kom till­ba­ka föl­jan­de ef­ter­mid­dag.

JAG LEKTE myc­ket med mi­na lek­saks­lång­tra­da­re och viss­te re­dan ti­digt att jag vil­le bli lång­tra­dar­chauf- för. Nu när jag själv kör kom­mer jag fort­fa­ran­de ihåg plat­ser där vi stan­na­de för att las­ta el­ler los­sa las­ten.

Jag har fun­de­rat många gång­er hur det skul­le va­ra om han fun­nits kvar och åkt med mig. Det finns stun­der då jag skul­le vil­ja ringa till ho­nom och få råd el­ler ba­ra pra­ta.

VID ELVAårs­ål­dern fick jag förs­ta gång­en kö­ra bil. Det var en fin is­vin­ter och vi kör­de ut till Jung­frus­kär med vår knall­gu­la Volks­wa­gen Golf. När jag blev li­te äld­re fick jag prö­va på att kö­ra last­bil och lång­tra­da­re på par­ke­rings­plat­ser och in­häg­na­de om­rå­den. Det bygg­de upp in­tres­set för att själv bör­ja kö­ra.

Jag ha­de min förs­ta ar­bets­dag med last­bil den 4 ok­to­ber 1999. I sep­tem­ber 2002 fick jag kom­bi­na­tions­kör­kort och bus­skör­kort. Nu har jag kört i 19 år. En tid var jag chauf­för i sam­ma bo­lag som pap­pa. Det var när han ha­de nå­got pro­blem i ögat och in­te kun­de kö­ra, så de ring­de mig och frå­ga­de om jag kun­de hop­pa in.

Det gjor­de jag. På vägen hem till Houtskär satt jag vid färj­fäs­tet i Pär­näs då de ring­de igen och frå­ga­de

Roland Wes­terlund

Född: 19.9 1981 i Houtskär.

Fa­milj: Dot­ter och flick­vän.

Bor: I Par­gas.

Pap­pa: Jan-Ove Ene­vald 1.9 1952 – 7.11 2005.

Min­nen av ho­nom: Han höll ord­ning och re­da och han var ro­lig och lugn.

Fi­rar fars­dag: Jag kom­mer sä­kert att ba­ra va­ra hem­ma och för­hopp­nings­vis träf­fa min äls­ka­de dot­ter.

om jag vil­le bör­ja job­ba på hel­tid för dem.

SE­DAN DESS har jag kört lång­tra­da­re och last­bil för oli­ka trans­port­bo­lag och buss för Skär­gårds­vä­gen. I dag kör jag för Vai­ni­on Li­i­ken­ne till Helsing­fors och abon­ne­ra­de tu­rer i Fin­land och ut­lan­det.

Jag har sä­kert ärvt pap­pas go­da lo­kal­sin­ne. Jag an­vän­der ald­rig GPS el­ler na­vi­ga­tor. Har jag en gång kört till ett stäl­le så kom­mer jag ihåg det fle­ra år se­na­re.

Man me­mo­re­rar plat­ser myc­ket bätt­re då man in­te an­vän­der na­vi­ga­torn.

En gång när jag kör­de i land i Åbo ring­de jag ho­nom och hör­de var han var. Vi stäm­de träff i café­et i Su­omu­sjär­vi och drack kaf­fe. Jag kän- de mig stolt att sit­ta där med ho­nom som yr­kes­kam­rat.

ÅR2005 fick pap­pa cancer i hal­sen. Se­na­re spred den sig i he­la krop­pen och in­om ett halvt år var han död. Jag ång­rar att jag in­te ha­de me­ra tid med ho­nom un­der hans sis­ta tid. Jag tänk­te att det var själv­klart att han skul­le bli frisk och var istäl­let ute på vägar­na. Men man ska in­te ta nå­got för gi­vet, slu­tet kan kom­ma snab­ba­re än man tror och man ska ald­rig skil­jas som ovän­ner.

EN LI­TEN tröst är att jag var med ho­nom då han drog sitt sis­ta an­de­tag i Pe­mar sjuk­hus. Då hän­de en märk­lig sak. Det gick en vind­pust ge­nom rum­met, trots att där in­te fanns nå­gon möj­lig­het till kors­drag. Dör­ren gick upp och vi tit­ta­de på varand­ra med syr­ran: vad tu­san var det där? Vi har ald­rig fått nå­got svar på vad som hän­de.

Det känns ock­så bra att jag har haft en fin bonus­pap­pa i El­mer Ni­kan­der som all­tid har ställt upp och fun­nits där för mig.

PAP­PA var en om­tyckt per­son i Houtskär och jag hör än­nu ro­li­ga histo­ri­er om ho­nom. Jag har en­dast go­da min­nen av ho­nom. På fars­da­gen kan jag va­ra li­te av­und­sjuk på dem som har si­na pap­por kvar och som de kan vän­da sig till. Men min­ne­na finns kvar och jag har fo­to­gra­fi­er som jag tit­tar på.

På sön­dag ska jag gå till hans grav på be­grav­nings­plat­sen i Houtskär”.

KIM LUND

SOM SIN FAR. Roland Wes­terlund blev lång­tra­dar­chauf­för, pre­cis som sin far som gick bort en­dast 53 år gam­mal.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.