Re­for­men som fick bur­nout, riks­dags­va­let kan ge nya sym­tom

Åbo Underrättelser - - LEDARE -

VÅRD- OCH LANDSKAPSREFORMEN har va­rit ett ak­tu­ellt äm­ne un­der många re­ge­rings­pe­ri­o­der. Så­väl in­ne­hål­let som tid­ta­bel­len har änd­rat ota­li­ga gång­er. Si­tu­a­tio­nen som har upp­stått är be­svär­lig, näs­tan pin­sam. Re­form­hel­he­ten väc­ker fö­ga in­tres­se, även bland dem som dag­li­gen job­bar med att för­be­re­da de nya land­ska­pen. Hur blev det så här?

VILL MAN BE­SKRI­VA re­for­men med en me­di­cinsk term, kan man sä­ga att vård- och landskapsreformen har fått bur­nout. Sym­to­men på ut­bränd­he­ten syns ge­nom att allt fle­ra ver­kar stir­ra ut i tom­ma in­tet och allt fär­re har en bild av vad re­for­men hand­lar om. Oin­tres­se och lik­gil­tig­het be­skri­ver si­tu­a­tio­nen. Man kan näs­tan frå­ga sig om re­ge­ring­en ta­git till en ut­matt­nings­tak­tik. När ing­en läng­re or­kar en­ga­ge­ra sig, kan man dri­va ge­nom re­for­men.

BLICKAR MAN TILL­BA­KA och för­sö­ker kom­ma ihåg var­för en re­form av so­ci­al- och häl­so­vår­den be­hövs, hit­tar man två or­sa­ker, en åld­ran­de be­folk­ning och brist på lä­ka­re i häl­so­cen­tra­ler­na. Lös­nings­för­sla­gen från samt­li­ga re­ge­ring­ar se­dan bör­jan av 2000-ta­let har ut­gått från att en struk­tur­för­änd­ring be­hövs. Stör­re hel­he­ter lö­ser allt. Ha­de man från förs­ta bör­jan sat­sat på att verk­sam­he­ten över­förs till de nu­va­ran­de sjuk­vårds­di­strik­ten, skul­le vi re­dan i många år ha ver­kat en­ligt en ny och me­ra kost­nads­ef­fek­tiv mo­dell. STÖR­RE HEL­HE­TER sän­ker in­te kost­na­der­na, kost­na­der­na sänks ge­nom att kon­cen­tre­ra verk­sam­he­ten el­ler ge­nom att er­bju­da ett me­ra be­grän­sat ser­vice­ut­bud. Bris­ten på lä­ka­re lö­ser man in­te hel­ler ge­nom stör­re hel­he­ter, det gör man ba­ra ge­nom att ut­bil­da fle­ra lä­ka­re. Trots des­sa själv­klar­he­ter har spe­ci­ellt nu­va­ran­de re­ge­ring lyc­kats med att mark­nads­fö­ra re­for­men med stör­re val­fri­het. Bud­ska­pet att al­la får till­gång till sam­ma ser­vice i fram­ti­den är kraf­tigt miss­vi­san­de. Den del av ser­vicen som om­fat­tas av val­fri­he­ten är be­grän­sad. Be­hö­ver man me­ra om­fat­tan­de vård är det vård­be­hovs­be­döm­ning, egen för­säk­ring el­ler eg­na peng­ar som gäl­ler, även ef­ter en even­tu­ell re­form. DETÄRENDAST 36 da­gar tills jul­gub­ben kom­mer. Mål­sätt­ning­en är att re­formpa­ke­tet ska be­hand­las och god­kän­nas i riks­da­gen, in­nan man åker på jul­lov. Man kan med fog frå­ga sig om tid­ta­bel­len än en gång är en vac­ker tan­ke? Ska man tro på jul­gub­ben el­ler på tid­ta­bel­len för god­kän­nan­det av re­for­men?

DET ÄR MÖJ­LIGT att re­for­men god­känns i riks­da­gen, med en yt­terst knapp ma­jo­ri­tet. Ett god­kän­nan­de i riks­da­gen skul­le va­ra en bör­jan på åter­hämt­ning­en från bur­nou­ten. Det som än­då kom­mer att ge nya sym­tom är riks­dags­va­let i april. San­no­lik­he­ten för att so­ci­al­de­mo­kra­ter­na vin­ner vå­rens val är stor. Al­la opi­ni­ons­mät­ning­ar vi­sar i den rikt­ning­en. En ny re­ge­ring med nya mål­sätt­ning­ar och en an­nan ide­o­lo­gi kan i stort sett änd­ra på he­la in­ne­hål­let i re­for­men. Den nu­va­ran­de re­ge­ring­en har be­to­nat den pri­va­ta sek­torns be­ty­del­se. Om det sker ett re­gim­skif­te, kom­mer den of­fent­li­ga sek­torns roll att lyf­tas fram star­ka­re.

Ska man tro på jul­gub­ben el­ler på tid­ta­bel­len för god­kän­nan­det av re­for­men?

SO­CI­AL- OCH HÄL­SO­VÅR­DEN kan in­te ut­veck­las ut­an fak­ta och vet­skap om kom­man­de lag­stift­ning. I den si­tu­a­tion som nu rå­der har samt­li­ga kom­mu­ner och sam­kom­mu­ner, som nu har hand om so­ci­al- och häl­so­vår­den, al­la ti­ders chans att to­talt gö­ra bort sig. Nu gäl­ler det att ha is i ma­gen. I da­gens lä­ge finns det ing­en som kan sä­ga vad som är för­nuf­tigt att gö­ra.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.