Lot­ta Lehto

Östnyland - - Ledare - Ca­ri­ta LiLjEn­da­hL, med hjälp av Tho­mas Ro­sen­berg och Ve­ro­ni­ca Lin­dén

■■■12.10 1962, Lo­vi­sa ■■■1.9 2018. Lo­vi­sa

En po­si­tiv och glad fö­re­bild är bor­ta

Lot­ta Lehto föd­des den 12 ok­to­ber 1962 i Lo­vi­sa. Trots sitt han­di­kapp lev­de Lot­ta sin barn­dom och ung­dom såsom al­la and­ra jämn­å­ri­ga. I lek­sko­lan och folk­sko­lan fick hon många vän­ner som hon um­gicks med li­vet ut. Hon tog kör­kort och kla­ra­de sig väl­digt länge på egen hand ut­an as­si­sten­ter.

Lot­tas pap­pa Erk­ki och mam­ma Bri­ta tyck­te om kör­sång och även Lot­ta blev en­ga­ge­rad. Hon var en av de verk­ligt ak­ti­va in­om för­e­ning­en Ar­be­tets Vän­ner, bå­de som sång­a­re i kö­ren och som ar­ran­gör för allt från första­ma­je­ve­ne­mang till jul­fes­ter.

Ef­ter att Lot­tas pap­pa gick bort 1975 blev hon och mam­ma Bri­ta varand­ras stöd. De höll ihop i vått och i torrt.

Stu­den­ten tog Lot­ta 1983 och se­dan stu­de­ra­de hon bå­de i Svens­ka so­ci­al- och kom­mu­nal­hög­sko­lan i Helsing­fors och i då­ti­da Kug­gom folk­hög­sko­la. Hon job­ba­de se­dan bland an­nat som so­ci­al­ar­be­ta­re i Lapp­träsk och i Ström­fors.

Lot­ta Lehto var i själ och hjär­ta en för­e­nings­män­ni­ska. I slu­tet av 1990-ta­let var hon en bland många ak­ti­va in­om Lo­vi­sa­rö­rel­sen som käm­pa­de mot kärn­kraft och slut­för­var. Hon var med på al­la mö­ten och se­mi­na­ri­er och su­ve­rän på att skö­ta med­lems­re­gist­ret. Hen­nes hjär­ta klap­pa­de varmt ock­så för för­e­ning­en Co­ra­zon Gran­des Fadd­rar, och då Lo­vi­sa För­e­ning­ar bil­da­des för in­te så länge se­dan gick hon med även där.

Lot­ta be­skrev of­ta sig själv så­här: ”Jag är stor i or­den, men li­ten på jor­den”. Un­der åren ge­nom­gick hon ota­li­ga ope­ra­tio­ner, men hon kla­ga­de så gott som ald­rig över smär­tor el­ler över vär­ken som var hen­nes stän­di­ga föl­je­sla­ga­re ju äld­re hon blev. I stäl­let frå­ga­de hon all­tid hur and­ra måd­de och hon var of­ta en sam­man­kal­la­re då det gäll­de fes­ter el­ler att kom­ma ihåg nä­ra och kä­ra.

Lot­ta stod upp för al­la sva­ga i sam­häl­let, bland an­nat som ak­tiv in­om de kort­väx­tas för­e­ning, Ly­hyt­kas­vu­i­set ry. Hon var en av dem som gick i tä­ten när det gäll­de att upp­märk­sam­ma vad han­di­kapp­ser­vice­la­gen kon­kret in­ne­bar med tan­ke på till­gäng­lig­he­ten till oli­ka bygg­na­der i Lo­vi­sa.

Så sent som i som­ras var Lot­ta än­nu gans­ka ak­tivt i far­ten fastän häl­san bör­jat svik­ta. Hon vil­le bl.a se Lu­rens som­mar­te­a­ter och hon del­tog i Freds­fo­ru­met för att få kö­pa freds­plät­tar. Lot­ta gick bort den förs­ta sep­tem­ber i sitt hem.

Många minns Lot­ta Lehto som en po­si­tiv och glad fö­re­bild. Bar­nen till för­äld­rar som var vän­ner med Lot­ta lär­de sig ac­cep­te­ra olik­he­ter och för­stå att som­li­ga kan se an­norlun­da ut än and­ra. Lot­ta var ock­så den som rakt och är­ligt men be­stämt sa­de sin åsikt, även då det gäll­de hen­nes pro­blem och kräm­por.

Lot­ta Lehtos vän­ners öns­ke­mål är att de som un­der hös­ten och vin­tern vill ar­ran­ge­ra eg­na min­nes­stun­der för att hed­ra Lot­tas min­ne ska gö­ra det.

Hon må ha va­rit li­ten till väx­ten men som män­ni­ska var hon en stor per­son­lig­het som är värd all upp­märk­sam­het och ihåg­komst.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.