Hans och Gre­ta är läc­ker, läs­kig och loc­kar till skratt

Brö­der­na Grimm dim­per hand­grip­li­gen ned i sin sa­ga Hans och Gre­ta när Svens­ka Te­a­tern ef­ter en läng­re pa­us igen sät­ter upp en barn­fö­re­ställ­ning på Sto­ra sce­nen. Skräck och skratt sam­sas, med fö­re­trä­de för det sist­nämn­da.

Östnyland - - News - EGIL GREEn kul­tur@ost­ny­land.fi

Brö­der­na Grimm var två och en­dast två till an­ta­let men i Lu­cy Kirkwoods ver­sion av Hans och Gre­ta har vi en hel skock med brö­der som in­le­der och av­slu­tar skå­de­spe­let.

De har ja­gat sa­gor i ett halvt år tills slut­li­gen Hans och Gre­ta fast­nar i hå­ven, sam­ti­digt som en av brö­der­na (Ce­ci­lia Paul) dim­per ned i en sa­go­ma­skin be­nämnd kon­fa­bu­la­tor (ett pi­a­no) och res­ten föl­jer med. Hand­ling­en kan bör­ja, men än­då ut­an brö­der­nas med­ver­kan i själ­va in­tri­gen.

Bist­ra ti­der med hung­ers­nöd rå­der i sa­gans Sch­warz­wald där Hans

(Ri­ko Eklundh) och Gre­ta (An­na Hul­tin) bor med sin skogs­hug­gar­pap­pa Jo­hann (Hel­len Will­berg) och styv­mor Mar­ta (Ce­ci­lia Paul). I brö­der­na Grimms sa­gor är styv­mor sy­no­nymt med en ond sat­ma­ra, så ock­så i den­na fö­re­ställ­ning, för hon vill bli kvitt si­na på­dyv­la­de tel­ning­ar ge­nom att läm­na dem i sko­gen.

Fö­re­ställ­ning­en i Jakob Höglunds re­gi och ko­re­o­gra­fi samt Sven Ha­ralds­sons sce­no­gra­fi är mo­der­ni­se­rad och fram­förd på rim­mad vers.

Sa­go­fö­re­ställ­ning­en byg­ger på den klas­sis­ka fö­re­bil­den där bar­nen först hit­tar hem men se­dan ham­nar i häx­ans hus och är på vip­pen att bli uppät­na tills allt ord­nar upp sig.

Plats för skratt

Om man gått och in­bil­lat sig en hemsk skog, och en över­lag dys­ter och grå om­giv­ning med ett brunt pep­par­kaks­hus längst in i sko­gen, ett hus som Hans och Gre­ta bör­jar äta på, då går man bet. Fö­re­ställ­ning­en i Jakob Höglunds re­gi och ko­re­o­gra­fi samt Sven

Ha­ralds­sons sce­no­gra­fi är mo­der­ni­se­rad och fram­förd på rim­mad vers. Men fram­för allt är den fylld av fan­ta­si och kon­tras­ter med ut­rym­me för gläd­je och skratt, mu­sik och upp­tåg, som får det hems­ka att by­ta skep­nad in­nan det knap­past ens hun­nit ma­te­ri­a­li­se­ra sig.

Allt är näm­li­gen över­dri­vet och ka­ri­ke­rat och mil­jön fylld av kla­ra fär­ger, bland an­nat i form av Bas­sets lak­rits­kon­fekt, här i skum­plast mo­dell stör­re, som Hans och Gre­ta vält­rar sig i och äter av, fram­me vid häx­ans hus.

Om Ce­ci­lia Paul stjäl fö­re­ställ­ning­en i förs­ta ak­ten i rol­len som den van­sin­nigt ela­ka men sam­ti­digt ga­let ro­li­ga styv­mo­dern är det

Mar­cus Grot­hs halv­blin­da häxa i svart och med rö­da glas­ö­gon som är blick­fång ef­ter pa­us. Som en Han­ni­bal Lec­ter med kan­ni­ba­lis­tisk drag­ning till kött och helst barnakött för­be­re­der hon sig för att ste­ka bror och sys­ter i ug­nen Ros­tislav, där Hel­len Will­berg och Ce­ci­lia Paul hu­se­rar, dan­sar och sjung­er med stark rysk bryt­ning.

Dans och sång

Plas­tiskt dan­san­ta Den­nis Nylund med­ver­kar i en mas­sa rol­ler, bland an­nat som häx­ans flad­der­mus och snäll katt. Hans ge­stalt­ning­ar ger fart och fläkt på sce­nen i fle­ra ex­pres­si­va scen­bil­der.

För­u­tom dan­sen spe­lar mu­si­ken en vik­tig roll. An­na Hul­tin över­ty­gar med sin so­lo­sång och som mest med­ver­kar in­te mind­re än sju pi­a­nis­ter sam­ti­digt på sce­nen på var sitt pi­a­no med Borgå­bör­di­ga An­na

Wilkman i spet­sen. Hon står ock­så för någ­ra av ar­range­mang­en till­sam­mans med Han­na Mi­kan­der, hem­ma från Borgå hon med, och där­till or­di­na­rie ljud­de­sig­ner på Svens­ka Te­a­tern.

Hul­tin och Eklundh gör ett frik­tions­fritt sam­ar­be­te, med Gre­ta som den me­ra fif­fi­ga och fö­re­tag­sam­ma, vil­ket tycks ha med kö­net att gö­ra, som häx­an på­pe­kar.

Dy­li­ka re­pli­ker finns det gott om och de går själv­fal­let för­bi en yng­re publik. På det he­la ta­get rik­tar sig Hans och Gre­ta i många fall me­ra till en vux­en- än till en barn­publik. Med tan­ke på fö­re­ställ­ning­ens längd, som de facto över­skred två och en halv tim­me in­klu­si­ve pa­us, och med hän­syn till det som barn kan ta till sig och or­kar med, kun­de fö­re­ställ­ning­ens bör­jan och slut gär­na ha kor­tats ned till en ef­fek­tiv spel­tid på två tim­mar.

FoTo: CATA PoRTiN

MODERNISERAT. Hans (Ri­ko Eklundh) och Gre­ta (An­na Hul­tin) har ham­nat hos häx­an (Mar­cus Groth) i sa­go­fö­re­ställ­ning­en för ung och gam­mal.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.