Sten Fron­dén stämp­lar ut för sista gång­en

Re­dan som kom­mun­di­rek­tör i Lil­jen­dal var Sten Fron­dén känd för att mitt i en bud­get­dis­kus­sion i re­al­tid gö­ra dator­mo­del­ler av oli­ka sce­na­ri­er. kar­riä­ren in­om Lo­vi­sa stad inledde han som tju­go­å­ring år 1975. i dag har ut­veck­lings­di­rek­tö­ren sin sista ar­betsd

Östnyland - - Ledare - Pe­ik Hen­ricHSOn re­dak­tion@ost­ny­land.fi

Sten Fron­dén med­ger att han all­tid gil­lat att prö­va på ny tek­nik, som oli­ka kal­kyl­pro­gram som han bör­ja­de an­vän­da re­dan i mit­ten av 1980-ta­let. Kanske är det in­te en slump att även hans cv kan hit­tas i Ex­cel­for­mat.

– Att ha sin cv i Ex­cel är kanske li­te spe­ci­ellt, men i öv­rigt gil­lar jag tan­ken att al­la al­ter­na­tiv ge­nast kan ge­stal­tas och prö­vas ge­nom att änd­ra en en­da siff­ra, och se­dan an­pas­sar sig allt an­nat i ta­bel­len ge­nast. Men jag er­kän­ner att jag ibland va­rit li­te väl för­tjust i oli­ka kal­ky­le­rings­pro­gram, sä­ger Fron­dén.

Slum­pen styr­de yr­kes­va­let

När Fron­dén i maj 1975 blev hem­för­lo­vad från Drags­vik ha­de han knap­past en aning om att han snart skul­le bör­ja job­ba för Lo­vi­sa stad. Vis­ser­li­gen ha­de han ti­di­ga­re haft en kor­ta­re an­ställ­ning på brand­ver­ket, men nå­gon läng­re ar­betskar­riär in­om sta­den ha­de han in­te re­flek­te­rat över.

– När jag se­dan be­sök­te so­ci­al­kon­to­ret vid tor­get på Bran­denste­ins­ga­tan för att lyf­ta min hem­för­lov­nings­peng blev jag om­bedd att sät­ta mig ner i vänt­rum­met. Där fick jag sit­ta en så­pass lång stund att jag bör­ja­de und­ra om nå­got var på tok.

– Ef­ter ett tag kom Ma­ry Sirén (se­na­re Slä­tis) fram till mig med an­sök­nings­blan­ket­ten för hem­för­lov­nings­peng­en. Men till min för­vå­ning frå­ga­de hon mig sam­ti­digt om jag in­te kun­de bör­ja job­ba för dem. Och föl­jan­de mån­dag var jag an­ställd som t.f. so­ci­al­kon­trollör på Lo­vi­sa stad.

Sten Fron­dén går i pen­Sion

Ef­tersom Fron­dén ba­ra var tju­go år gam­mal föll det sig na­tur­ligt att han kon­cen­tre­ra­de sig på ung­doms­frå­gor.

– Jag tyck­te ju på den ti­den att de öv­ri­ga ”tan­ter­na” på so­ci­al­by­rån var väl­digt gam­la ef­tersom de re­dan när­ma­de sig tret­tio år, skrat­tar Fron­dén.

I den Ex­cel­ba­se­ra­de cv:n kan man dess­utom se att den unga Fron­dén job­ba­de ex­akt tre år, tre må­na­der och nit­ton da­gar på so­ci­al­kon­to­ret för att se­dan stu­de­ra in­ten­sivt tre år på So­ci­al- och kom­mu­nal­hög­sko­lan. Un­der stu­di­eå­ren som­mar­job­ba­de han på bå­de bygg­nads­kon­to­ret och drät­sel­kon­to­ret, och fick dess­utom hop­pa in som tor­gö­ver­va­ka­re ef­ter att den egent­li­ga tor­gö­ver­va­ka­ren dog.

– En lus­tig de­talj är att tor­gö­ver­vak­ning­en ef­ter den ny­as­te or­ga­ni­sa­tions­re­for­men igen ha­de lan­dat på mitt bord ifall jag in­te nu gick i pen­sion.

Sitt längs­ta värv in­om kom­mun­för­valt­ning­en gjor­de Fron­dén än­då som kom­mun­di­rek­tör i Lil­jen­dal, från mars 1990 fram till fu­sio­nen i ja­nu­a­ri 2010.

– Att jag ef­ter fu­sio­nen blev grund­trygg­hets­di­rek­tör i Lo­vi­sa var kanske ock­så nå­got av en slump ef­tersom det ef­ter kom­mun­fu­sio­nen re­dan fanns till­räck­ligt med bud­get­kun­ni­ga ”räk­ne­nis­sar”, och Ralf (Sjö­dahl) blev ju eko­no­mi­di­rek­tör.

Olikar­ta­de ud­da jobb

Sten Fron­déns kar­riär in­om kom­mun­för­valt­ning­en in­rym­mer ock­så fle­ra ud­da jobb, i syn­ner­het un­der de ti­di­ga åren.

– Att ock­så nån gång ha job­bat ex­em­pel­vis som larm­cen­tra­lens jour ger ju ett ex­tra per­spek­tiv. Men att pe­ka ut ett jobb som det mest in­tres­san­ta kan jag in­te gö­ra. Jag har all­tid gil­lat att ta emot nya upp­gif­ter, och just i den stun­den är all­tid den nya upp­gif­ten den mest in­tres­san­ta.

– För­de­len med att ha syss­lat med så oli­ka upp­gif­ter är kanske att man får en över­blick, och för­hopp­nings­vis där­för har nå­got att ge ock­så när man uppnår hög ål­der.

Kon­sultupp­dra­gen som Fron­dén ock­så haft för Yri­tys­tai­to Oy är kanske en be­kräf­tel­se på att en bred er­fa­ren­het i vis­sa fall fak­tiskt kan va­ra vik­ti­ga­re än en spe­ci­a­li­se­ring på ett snävt om­rå­de. Åren 2005-2006 ut­red­de Fron­dén hur de ös­ter­bott­nis­ka kom­mu­ner­na kun­de in­ten­si­fi­e­ra sitt sam­ar­be­te.

Han har sett hur al­la kom­mu­ner med åren har ut­veck­lat si­na eg­na tra­di­tio­ner in­om be­sluts­fat­tan­de, och att al­la se­dan ska kom­ma över­ens om helt nya ar­bets­sätt vid en kom­mun­fu­sion. Det är in­te all­tid är så lätt.

– Kom­mun­fu­sio­nen i Lo­vi­sa lyc­ka­des än­då väl­digt bra jäm­fört med mot­sva­ran­de pro­ces­ser på and­ra håll i Fin­land.

För­de­lar med små kom­mu­ner

För­de­lar­na med en stör­re kom­mun blir up­pen­ba­ra när man för­sö­ker få stor­fö­re­tag att eta­ble­ra sig på or­ten.

– I Lo­vi­sa har vi de se­nas­te åren lärt oss myc­ket om hur kom­mu­ner och fö­re­tag kan fram­skri­da med hjälp av fi­nan­sie­rings­tjäns­ter som ex­em­pel­vis Finn­ve­ra er­bju­der.

– I de små kom­mu­ner­na är be­sluts­fat­tan­det där­e­mot of­ta mer kre­a­tivt med oli­ka ty­per av ad hoc-lös­ning­ar, me­dan de ju­ri­dis­ka for­ma­li­te­ter­na på gott och ont för­stås blir vik­ti­ga­re ju stör­re kom­mu­nen är. An­ta­let be­svär är å and­ra si­dan of­ta be­tyd­ligt läg­re i små kom­mu­ner med mer in­for­mellt be­sluts­fat­tan­de.

– I lil­la Lil­jen­dal fö­re­kom be­svär un­ge­fär li­ka säl­lan som olym­pis­ka spel. Att be­svärs­vä­gen för­sö­ka änd­ra nå­got i ef­ter­hand blir of­ta tidskrä­van­de och dyrt för al­la par­ter.

En av höjd­punk­ter­na un­der ti­den i Lil­jen­dal var när Su­o­men Ku­va­leh­ti ut­i­från en jäm­fö­rel­se mel­lan cir­ka fem­tio kom­mu­ner kun­de slå fast att Lil­jen­dal var Fin­lands lyck­li­gas­te kom­mun.

– Per-Håkan Slotte (då­va­ran­de stads­di­rek­tör i Borgå) sa­de en gång att han är av­unds­sjuk på mig som le­der en så li­ten kom­mun att di­rek­tö­ren i prak­ti­ken kan le­da he­la kom­mu­nen, vil­ket han där­med un­der­för­stått me­na­de var omöj­ligt i en stor kom­mun som Borgå.

Fo­to: Pe­ik Hen­ricHson

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.