Svenskan äventyras

I en intervju (HBL 24.7) hävdar professor Fritjof Sahlström att tvåspråkiga skolor är oundvikliga. Att i dagens läge aktivt jobba för tvåspråkiga skolor är att riskera det svenska språkets framtid i Finland. Under den nuvarande regeringen har svenskan redan drabbats av flera stora domänförluster. Sannolikt har svenskans kräftgång bara börjat och det är fortfarande tre år kvar till nästa riksdagsval. Propagerande för att den svenska utbildningen delvis även borde ske på finska i

dessa för svenskan prekära tider äventyrar språkets framtid i Finland.

Jag tvivlar inte på att det flerspråkighetsperspektiv som Sahlström lyfter fram som det nya inom forskningen vid Åbo Akademi är intressant och viktigt. Med den enskilda eleven i fokus, speciellt de språkligt begåvade, öppnar flerspråkigheten upp stora möjligheter för individen. Jag hade förra året förmånen att som programansvarig och koordinator jobba med Magma-akademins kurs för svensk- och finskspråkiga samhällsintresserade unga vuxna, där tvåspråkigheten förverkligades på ett lysande sätt.

I och med att Magma hade en stark svenskspråkig bas fanns det goda förutsättningar att genomföra kursen. Den grundläggande utbildningen och andra stadiet måste ses som en del av ett större sammanhang och tvåspråkighetsvurm i ett läge där svenskan är trängd på flera fronter är farlig. Detta trots att många av dem som är positiva till idén om tvåspråkiga skolor är välvilligt inställda till det svenska språket och har de bästa av avsikter.

I ett förenat Norden skulle det svenska språket ha en helt annan ställning och allmänt ses som en resurs som inte bara bör bevaras utan förstärkas och utvecklas. Man kan hoppas på att allt flera politiker så småningom får upp ögonen för de intressanta nordiska integrationsidéerna, exempelvis det nordiska medborgarskapet och den nordiska förbundsstaten. En framtid där det nordiska på många olika plan spelar en allt viktigare roll för Finland är den enda möjliga politiska kontexten för experiment med tvåspråkiga skolor.