Börja tänka utanför boxen
Statsmaktens styrning av universiteten och den vetenskapliga verksamheten har alltsedan 1990-talet tett sig som en serie försök och misstag. Det faktum att detta inte gäller bara för vårt land kan inte användas som försvar för våra myndigheters misslyckanden. Universiteten har störts av ständiga växlingar av administrativa modeller, av kortsiktig planering, av försämrad finansiering och marknadsföringsmässiga oinfriade löften och av allehanda beslut fattade utifrån tvivelaktiga kvalitetsmått.
Det är på tiden att det vetenskapliga samfundet skulle förena sig och stiga fram och förklara vissa enkla fakta om universitetens funktion och om vad vetenskaplig forskning egentligen är. Men då motparten knappast har den kompetens och den överblick som skulle krävas för att vinna gehör för argument och komma till förhandlingsbordet kan det vara klokare att redan nu börja tänka stort utanför boxen utifrån vissa enkla punkter.
Universiteten bör inte vara sinsemellan konkurrerande företag för producerande av examina och forskningsresultat utan de bör utgöra länkar i ett världsomspännande nätverk för utforskning av verkligheten såväl naturen, samhället som kulturen.
Universiteten bör inte gå in för att rekrytera de bästa studerande för sig utan de bör som länkar i nätverket slussa de bästa studerandena vidare till universitet med de professorer som har de bästa förutsättningarna att forma enskilda studerande för uppgifter inom vetenskapen som lämpar sig just för studerandena ifråga. Det är ju inte universitetets framgång saken gäller utan vetenskapens utveckling.
Vetenskap är ingen sportgren i tävlan universiteten emellan och på den internationella arenan och inget led i produktutvecklingen för industrier som konkurrerar sinsemellan och på den internationella arenan. Vetenskapen är en gemensam angelägenhet för hela mänskligheten både då kunskapen ifråga gäller det lokala och partikulära och då den gäller det universella.
Vetenskapen bör inte underställas politiskt och ekonomiskt beslutsfattande utan de senare bör naturligtvis underställas det förra eftersom politik och ekonomi bör beakta fakta och inte bara utgöra spel inom givna system. Vetenskapen bör kritiskt kunna granska också det rådande politiska och ekonomiska systemet och de spelregler som gäller där och kunna förmå politikerna att förändra och utveckla dem.
Redan dessa punkter ger vid handen att enskilda länders statsmakter eller myndigheter för sammanslutningar sådana som EU inte alls lämpar sig för styrningen av universitet och vetenskaplig verksamhet.
Det naturligaste vore egentligen att alla universitet i världen underställs FN vilket också skulle förstärka världsorganisationen avsevärt och säkert bidra till samförstånd och fred. Om detta inte är möjligt i detta skede borde universiteten själva tillsammans skapa en världsomspännande organisation och sedan avkräva stater och företag betalning för det som universiteten bidrar med.
Efter alla misslyckanden under de senaste trettio åren är det skäl att börja tänka i helt nya banor, inledningsvis till exempel i de här.