Trycket ökar – men lyssnar någon?

För stunden har statsminister Juha Sipilä helt på egen hand dragit in sig i en härva där han framstår som en finländsk Donald Trump. Detta läggs ovanpå en politisk och ekonomisk kris som gjort att Ålandsfrågorna hamnat långt ned på priolistan.

Hittills har linjen från regeringen Sipilä varit att det räcker med att de ekonomiska effekterna av reformen neutraliseras.

De konstitutionella följderna för självstyrelsen, som hela debatten ur åländskt perspektiv handlar om, har nonchalerats.

I det här läget gäller det nu förstås för landskapet att göra allt man någonsin kan för att bryta likgiltigheten och få upp frågan på bordet.

Men sist och slutligen är det inte landskapet som avgör det här, utan regeringen Sipilä.

Tänker man ta ansvar för landets enda autonomi, ett exempel som man via Utrikesministeriet stolt visar upp för världen? Eller släpper man i kaoset genom ett lagpaket som, enligt allt som är känt, riskerar urholka den?

Åland Niklas Lampi om att det politiska Åland ser allvarligt på vårdreformen och konsekvenserna för självstyrelsen och påpekar att Sveriges tidigare statsminister Göran Persson blandat sig i leken och sagt att det är en stor och farlig sak om självstyrelsen hotas och att denne anser att det finns all anledning för alla Ålandsvänner att reagera om det är så att ett hot föreligger.

När Arktis sakta smälter bort ökar utrotningsturism.

Aftonbladet Jonna Sima om att människor som har sett och gjort allt kan köpa sig en biljett för 30 000-120 000 dollar för att kryssa fram i det arktiska landskapet för att äta gourmetmat och titta på isbjörnar och smältande isberg, en form av utrotningsturism.