Rö­rel­sen finns över­allt

Hufvudstadsbladet - - Kultur - JAN-PE­TER KAIKU

●●Zo­diak – cent­ret för ny dans Ona

Kamu Kol­lek­ti­i­vi: Py­ra­mi­di. Re­gi, mu­sik, text, rö­rel­se, sång: Ona Kamu. Rö­rel­se, sång: Janne Mar­ja-aho. Rums- och ljus­de­sign: Jani-Mat­ti Sa­lo. Ljud­de­sign: Jus­si Ma­ti­ka­i­nen. Ko­stym­de­sig: Ti­i­na Kau­ka­nen. Ka­bel­fa­bri­ken 25.1. ■ Zo­diak, som i år fi­rar tju­go år som cen­ter för ny dans, har un­der de se­nas­te åren allt tyd­li­ga­re bli­vit ett fo­rum för grän­sö­ver­skri­dan­de scen­konst. Ny­ska­pan­de och om­de­fi­ni­e­ring kän­ne­teck­nar pro­gram­met, som gi­vet­vis of­tast har kropps­ba­se­ra­de ut­gångs­punk­ter.

Grup­pen Ona Kamu Kol­lek­ti­i­vis stor­sti­la­de men tilli­ka in­ti­ma och till­ta­lan­de Py­ra­mi­di, har elektro­nisk mu­sik, ljus och rö­rel­se som bä­ran­de ele­ment. Hel­he­ten är per­for­mans­likt fram­väx­an­de men mu­sik­mäs­sigt ge­nom­kom­po­ne­rad. I upp­spe­let möts scen och publik mind­re kon­ven­tio­nellt och av­sikt­ligt på ett in­klu­de­ran­de sätt.

Pann­hal­len har gjorts till en klubb­lik­nan­de mil­jö där publi­ken får rö­ra sig fritt, så­väl bland flan­ker­nas stol­ra­der som själ­va sce­nens säck­sto­lar. Publi­kens spo­ra­dis­ka rö­rel­se och med­ve­ten­he­ten om el­ler upp­le­vel­sen av de and­ras reaktioner, blir en del av fö­re­ställ­ning­en.

Den elektro­nis­ka mu­si­ken, med re­gi­stre­rat ma­te­ri­al från ar­ke­o­lo­gisk forsk­ning av py­ra­mi­der­na i Bosni­en som ut­gångs­punkt, blir ett slags stom­me. Den re­so­ne­rar i Jus­si Ma­ti­ka­i­nens ljud­de­sign, i Jani-Mat­ti Sa­los rums- och ljus­de­sign, i Ona Kamus och Janne Mar­ja-ahos sce­nis­ka age­ran­de – och i publi­kens ben­märg och med­ve­tan­de.

Pul­sen och in­ci­ta­men­tet till ”rö­rel­sen över­allt” kom­mer tyd­ligt från mu­si­ken. Tid­vis blir det klart på­tag­ligt i ljus­sätt­ning­en med si­na skulp­tu­ra­la for­mer och ka­lej­do­sko­plikt väx­lan­de möns­ter el­ler i Janne Mar­ja-ahos och Ona Kamus fy­sis­ka age­ran­de, tid­vis me­ra sub­tilt, som nå­got man kanske ba­ra anar sig till.

Ljus­de­sig­nen är li­ka mar­kant som mångsidig och en upp­le­vel­se re­dan i sig. De väx­lan­de mönst­ren i svart- vitt fär­gar scen och publik i till ex­em­pel ru­tor, rän­der, pric­kar, vå­gor, strå­lar el­ler kas­ka­der. Janne Mar­ja-ahos dans lå­ter käns­la och in­ten­tion flö­da fritt och ex­pres­sivt i fy­sisk fram­ställ­ning. Vo­kal­par­ti­er­na till­sam­mans med Ona Kamu har sam­ma kva­li­tet.

Fra­sen ”allt går som av sig själv”, som spe­las upp som en del av ljud­värl­den, blir för mig ett slags nyc­kel till he­la fö­re­ställ­ning­en. Hel­he­ten fram­står mo­ti­ve­rad och otvung­en på ett sätt som gör att man även som åskå­da­re lätt öpp­nar sig och blir mot­tag­lig. Möj­lig­he­ter­na för av­läs­ning är många och de väx­lar fint un­der fö­re­ställ­ning­ens gång.

FOTO: TANJA AHOLA

EX­PRES­SIVT. Janne Mar­ja-Aho och Ona Kamu age­rar ef­ter bå­de ljud och ljus.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.