Rapport: För tvära kast i politiken urholkar biståndets effekter
Finlands utvecklingspolitik får ris för nedskärningarna i biståndet och plötsliga ryck. Utvecklingspolitiska kommissionen ger ändå u-politiken ett någorlunda hyfsat betyg.
Med maktskiftet 2015 vände vinden i utvecklingspolitiken. Drastiska nedskärningar i anslagen till landsprogrammen, FN-organisationerna och folkrörelserna följdes upp av en jättesatsning på näringslivet.
Nedskärningarna tär på biståndets resultat och försämrar möjligheterna att tillämpa de nya fokusområdena, säger Utvecklingspolitiska kommissionens utvärdering av u-politiken. Företagen får en större roll, vilket delvis kompenserar för minskade offentliga satsningar.
– Den nya infallsvinkeln är bra men inte bred nog med tanke på utvecklingsländernas behov eller FN:s hållbarhetsmål, säger Marikki Stocchetti, generalsekreterare vid Utvecklingspolitiska kommissionen.
Finlands u-politik fokuserar på att stärka utvecklingsländernas egen ekonomi, företagssektor och skattebas. I utvärderingen påpekas att man då bör säkerställa att de allra fattigaste och mest utsatta i högre grad gynnas av den ekonomiska avkastningen.
– Det behövs konsekvens och ett tydligare arbetsprogram för att riktlinjerna i utvecklingspolitiken ska ge utdelning, säger Stocchetti.
Hon efterlyser också långsiktighet så att regeringsskiften inte ska orsaka tvära kast i Finlands utvecklingspolitik.
– Finland måste också trovärdigt sikta på att infria sina internationella förpliktelser i fråga om finansieringen, både då det gäller det totala beloppet och fördelningen av pengarna, säger Stocchetti och hänvisar till evighetslöftet om att vika 0,7 procent av bnp för biståndet.
Företag och skattetransparens
Utvecklingsminister Kai Mykkänen (Saml) betonar den privata sektorns roll för att permanent lyfta samhällen ur misären.
– Vi måste också stärka partnerländernas förmåga att uppbära skatter för att intäkterna ska kunna fördelas ens enligt minimikraven på ett gott samhälle, säger han.
Mykkänen påpekar att företagsbistånd inte är mer kopplat till oegentligheter än andra former.
– Transparensen i företagens redovisningar har redan förbättrats, men den måste förbättras ytterligare.
Utvärderingen anser i konsekvensens namn att enskilda aktörers insatser ska kunna bedömas både på förhand och efteråt. Man ska kunna förutsätta samhällsansvar av alla företag som stöds med biståndsmedel. Företagen ska kunna påvisa att de bidrar till att minska fattigdomen.
Aila Paloniemi (C) som leder Utvecklingspolitiska kommissionen försvarar regeringens större satsningar på företagens roll. När finländska företag till exempel bygger ut elnät i u-länder gynnas de fattiga.
– De rikare har redan elektricitet. De fattigare slipper den hälsovådli- ga kerosinbelysningen i hemmen, säger hon.
Bistånd och exportfrämjande
Utvärderingen påpekar ändå att företag av naturliga skäl inte investerar i de allra fattigaste eller bräckligaste länderna. Här behövs mellanstatliga insatser och folkrörelser, men de har klart mindre pengar till sitt förfogande än förut.
En potentiell kontrovers ligger i att affärsverksamhet primärt siktar på att bringa vinst medan u-politikens avsikt är att avskaffa fattigdom. Det ena varken utesluter eller garanterar det andra. Bistånd är en sak, exportfrämjande något annat.
– Det får inte uppstå någon nykolonialism. Det gäller att stärka företag i utvecklingsländerna. Är de lokalt ägda stannar nyttan där, men ägs de av någon annan rinner kapitalinkomsterna ut, säger Hanna Sarkkinen (VF).
Marikki Stocchetti säger att finländska företag frågar efter klara spelregler för biståndssatsningar – det är en signal till regeringen.
– Får vi ett program som konkretiserar politiken blir företagens roll tydligare, säger hon.
Företagen rådfrågar allt oftare ambassaderna och konsulaten, men deras personalresurser har skurits ned. Mindre närvaro och lokalkännedom försvårar möjligheterna till resultatrikt biståndsarbete, både offentligt och privat. Sammantaget, Marikki Stocchetti, vilket betyg ger utvärderingen Finlands utvecklingspolitik? – Nedskärningarna genomfördes så abrupt och ogenomtänkt att ett toppbetyg inte kommer på fråga. Kritiken gäller inte bara nedskärningarna utan också att företagen kom in på sina egna villkor, inte på mottagarländernas. Betyget blir väl någonting mellan en sjua och en åtta.