Lärdomar av läroplanen
● Plötsligt slog det mig: Vi har genomlevt ett första läsår under den nya läroplanen! Insikten kom en bra bit in på sommarlovet, kanske för att jag ägnat läroplanen rätt lite tanke under det gångna året och då skolåret väl avslutades, var det som vilken avslutning som helst, i slutet på vilket skolår som helst.
Fast så var det ju inte egentligen. Lärare och rektorer fick tillbringa början av läsåret med att själva försöka greppa läroplanen, försöka omsätta den i praktiken liksom även försöka förklara för oroliga, upprörda eller förvirrade föräldrar vad det hela handlade om.
Men såvitt jag kan se har farhågorna inte slagit in speciellt väl.
Fortfarande är det nämligen läraren som håller i undervisningen. Läraren är fortfarande en auktoritet, som i bästa fall inger respekt och förtroende. Katederundervisningen har inte slopats, men tack och lov är all undervisning inte katederundervisning.
Sedan min generation gick i skola har det faktiskt skett en it-revolution. Det vore ju bara ansvarslöst av skolan att låtsas som att allt är som det var som på 80-talet.
● Själva kunskapen som eleverna inhämtar i skolan har inte försvunnit, inte heller relativiserats till oigenkännlighet. Fjärdeklassarna pluggar svenska sjöar, norska fjäll och franska verb. För att det fortfarande finns så mycket som är bra att kunna och som man bara lär sig genom att pränta in det utantill.
Säkert ligger lite mindre fokus än förr på utantillläsning och lite mera på att lära sig ta reda på saker. Och varför skulle det inte? Sedan min generation gick i skola har det faktiskt skett en it-revolution. Det vore ju bara ansvarslöst av skolan att låtsas som att allt är som det var som på 80-talet.
Det är möjligt att den nya läroplanen gynnar vetgiriga, aktiva och socialt begåvade elever. Men den här gruppen elever gynnas av vilken läroplan som helst, och själv har jag svårt att föreställa mig en läroplan som inte åtminstone skulle uppmuntra till vetgirighet, aktivitet och sociala kunskaper.
● All kritik är förstås inte obefogad, men jag misstänker att mycket av kritiken bottnar i en romantisk föreställning om hur skolan var förr. Ordning och reda, auktoritet, pressade växter och Fänrik Ståls sägner. Händelsevis är de som önskar behålla den här formen av skola ofta sådana som gagnades av den. Lite som att säga ”jag fick minsann stryk i min barndom, men inte tog jag någon skada av det”. De som tog skada, de som hade gynnats av en annorlunda skola, kommer mera sällan till tals.
Till skillnad från många reformer är läroplanen inget hastverk. Det grundar sig på modern pedagogisk forskning. Pedagogik är ingen exakt vetenskap, och visst kan det kännas hisnande, då de pedagogiska teorierna nu omsätts i praktiken i stor skala. Men föreställ er alternativet: en läroplansreform, som drivs av en skara envetna centerpartister med en halvt dold, halvt öppen agenda. Innehållet, det vill säga undervisningen skulle vara helt underordnad skolornas regionala spridning och reformen skulle drivas igenom i brådskande ordning trots protester från en enig pedagogisk expertis. Vem skulle önska sig det?