Ut­an makt för Nor­dis­ka rå­det för­blir sam­ar­be­tet en flos­kel

Hufvudstadsbladet - - Debatt - MAT­TI­AS FAGERHOLM verk­sam­hets­le­da­re Tan­kes­med­jan Agen­da

”Sånt skit, jag skul­le in­te kun­na bry mig mind­re.” Un­ge­fär så lär den då­va­ran­de nor­dis­ka sam­ar­bet­soch Eu­ro­pa­mi­nis­tern Alex­an­der Stubb (Saml) ha mutt­rat i ku­lis­ser­na i sam­band med Nor­dis­ka rå­dets mö­te i Kö­pen­hamn 2011.

Stubb sat­te med sitt kon­tro­ver­si­el­la mutt­ran­de fing­ret på en öm punkt när det gäl­ler det nor­dis­ka sam­ar­be­tet. Li­te elakt kallas Nor­dis­ka rå­det en kaf­fe­klubb där man varmt ta­lar för det nor­dis­ka sam­ar­be­tet, men glöm­mer bort det i sam­ma stund som man lan­dat i den eg­na in­ri­kes­po­li­tis­ka verk­lig­he­ten. Mot den bak­grun­den är den fru­stra­tion som Stubb gav ut­tryck för för­stå­e­lig. För det finns en enorm och del­vis out­nytt­jad po­ten­ti­al i det nor­dis­ka sam­ar­be­tet.

De nor­dis­ka län­der­na val­de li­te oli­ka an­knyt­ning till Eu­ro­pa och EU och det gjor­de att det nor­dis­ka sam­ar­be­tet kom i and­ra hand. Men nu har pen­deln sla­git till­ba­ka och det nor­dis­ka har fått en stör­re roll igen. Stor­bri­tan­ni­en läm­nar EU med smäl­lan­de dör­rar. Kon­se­kven­sen är tro­li­gen att de nor­dis­ka län­der­na kom­mer att få svå­ra­re att få ge­hör för si­na in­tres­sen i uni­o­nen. Och vil­ka kon­se­kven­ser brex­it får för he­la EU:s fram­tid kan ing­en sia om i dag.

Obe­ro­en­de av ut­veck­ling­en in­om EU bor­de man i Nor­den nu in­se att ett för­dju­pat nor­diskt sam­ar­be­te skul­le va­ra av störs­ta vikt. Ett tätt nor­diskt sam­ar­be­te be­hövs om EU går mot en di­sin­teg­ra­tion, men det be­hövs minst li­ka myc­ket om in­teg­ra­tio­nen för­dju­pas.

Den svens­ka histo­ri­kern Gun­nar Wet­ter­berg har flag­gat för en nor­disk för­bunds­stat, med ge­men­sam va­lu­ta, ar­bets­mark­nad, ut­ri­kes- och sä­ker­hets­po­li­tik och in­vand­rings­po­li­tik. Nor­den skul­le med si­na cir­ka 26 mil­jo­ner in­vå­na­re va­ra en eko­no­misk stor­makt in­te ba­ra på den eu­ro­pe­is­ka spel­pla­nen ut­an ock­så glo­balt sett.

En nor­disk för­bunds­stat ter sig på kort sikt som en ore­a­lis­tisk lös­ning spe­ci­ellt då var­ken Is­land och Norge är med­lem­mar av EU, men en tä­ta­re in­teg­ra­tion i Nor­den i form av ett ”nor­diskt med­bor­gar­skap” av nå­got slag är helt möj­lig att upp­nå in­om en över­skåd­lig fram­tid. Det vi­sar lag­stift­nings­rå­det Sten Palm­gren i en rap­port för tan­kes­med­jan Agen­da.

Ett tätt nor­diskt sam­ar­be­te be­hövs om EU går mot en di­sin­teg­ra­tion, men det be­hövs minst li­ka myc­ket om in­teg­ra­tio­nen för­dju­pas.

Ett förs­ta steg kun­de va­ra att ge Nor­dis­ka rå­det be­slu­tan­de­rätt i vis­sa frå­gor, det vill sä­ga en viss överstat­lig­het som skul­le bin­da med­lems­län­der­na. Det kun­de hand­la om ar­bets- och so­ci­al­rätts­li­ga frå­gor. Nor­dis­ka rå­det kun­de ock­så ex­em­pel­vis be­stäm­ma hur EU-di­rek­tiv ge­nom­förs i de nor­dis­ka län­der­na, och att de ge­nom­förs på sam­ma sätt i al­la län­der.

Den spring­an­de punk­ten när det gäl­ler det nor­dis­ka sam­ar­be­tet är att Nor­dis­ka rå­det sak­nar re­ell makt och där­med för­blir det nor­dis­ka sam­ar­be­tet en flos­kel i fest­ta­len. Ett or­gan med makt­be­fo­gen­he­ter skul­le med sä­ker­het hö­ja be­sluts­fat­tar­nas in­tres­se för att verk­li­gen dri­va den nor­dis­ka in­teg­ra­tio­nen. Och sä­ker­li­gen skul­le det va­ra an­nat ljud i skäl­lan i ku­lis­ser­na på Nor­dis­ka rå­dets mö­ten ock­så.

Jag vå­gar på­stå att Alex­an­der Stubb i det sam­man­hang­et lätt skul­le ut­bris­ta: ”Det här är ju ro­ligt.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.