Plastikkirurgi för könsstympade görs också i Finland
Endast några könsstympade kvinnor har fått sina underliv opererade i Finland. Däremot är så kallade öppningsoperationer vanligare och utförs oftast av läkare eller barnmorskor i samband med förlossningar. Korrigerande underlivsoperationer för könsstympade
Sinikka Suominen är docent och avdelningsöverläkare i plastikkirurgi vid den plastikkirurgiska kliniken vid Tölö sjukhus (Hucs). Hon har utfört de flesta av de få rekonstruktioner som hittills har utförts. Medan det i Sverige finns ett team vid Karolinska sjukhuset som har utfört femton operationer, uppskattar Suominen att färre än fem operationer har gjorts i Tölö under de tre senaste åren.
Det som ofta benämns rekonstruktion kallas även för korrigerande operation.Operationerna varierar beroende på hur omfattande könsstympningen är och hur skadan ser ut.
– I vissa länder gör man en liten stympning av de inre blygdläpparna och då är det ganska enkelt. Klitoris är fortfarande kvar och man har bara sytt fast ovanpå och då är det lätt att öppna och ta fram klitoris. Det är en korrigering som ibland kan göras med lokalbedövning.Men det finns också radikalare former av könsstympning där man har tagit bort de yttre blygdläpparna och ibland också skurit av klitoris. Då ställs kirurgen inför att frigöra ärr, kanske tänja ut huden, forma blygdläpparna och ta fram klitoris. Man gör en hudtransplantation till en avskuren klitoris och känseln kan återfås.
Enligt Suominen handlar det inte om någon komplicerad kirurgi.
Vid Tölöklinikens team för könskorrigerande kirurgi har tre läkare varit involverade i de här operationerna. Enligt Suominen och avdelningsläkare Maija Kolehmainen är dessa tre läkare sannolikt de enda plastikkirurgerna i Finland som har arbetat med dylika större rekonstruktioner av könsorgan. Suominen ser det som mycket osannolikt att någon annan skulle ha utfört sådana operationer i Finland. Det här gäller både den offentliga och privata vården. Men hon vet inte med hundraprocentig säkerhet.
I sommar tar hon emot sin första patient för en rekonstruktion på sin privatmottagning. Patienten kommer från Egypten. För ett år sedan demonstrerade Suominen inför en läkarpublik i Barcelona hur en rekonstruktion går till och sedan dess har hon blivit kontaktad av flera personer bosatta utomlands som vill komma till hennes privatmottagning.
Kvinnans eget val
Enligt Suominen faller operationerna inom ramen för normal plastikkirurgisk verksamhet och operationerna görs om det finns patienter som ber om sådana. Hon poängterar att det avgörande är patientens egen vilja.
– Vi kunde ta emot betydligt många fler, men allt måste ställas i relation till behovet.
En av orsakerna till att så få operationer har utförts i Finland kan enligt Suominen vara att de flesta inte känner till möjligheten.
– Frågan om en operation är mycket individuell, säger Suominen.
– Min senaste patient lovade informera sin referensgrupp om möjligheten till operation, men inga nya remisser har kommit.
Både Suominen och Kolehmainen poängterar att alla kvinnor inte vill ha en rekonstruktion.
– Vi måste utgå från kvinnan själv, är det ett problem för henne och vill hon genomgå en operation? Till operationer hör alltid risker – såren kan inflammeras och resultatet är inte nödvändigtvis sådant som man önskat, säger Suominen.
Huvudsaken är att hjälp finns att få. Med en remiss från en allmänläkare eller gynekolog kan man få sin situation bedömd vid den plastikkirurgiska kliniken i Tölö.
– Om någon har behov av en korrigering, så vill vi att det finns tillräckligt med information om att vård erbjuds, säger Kolehmainen.
– Vi bedömer gärna situationen här och gör det som är vettigt att göra. Det är inte alltid som en operation är den bästa utvägen, säger hon.
De patienter som de hittills har vårdat har fått en remiss till dem eftersom patienten har haft funktionella besvär av könsstympningen. Rent kosmetiska ingrepp har patienter hittills inte bett om.
– Det beror kanske på att de patienter som endast har en kosmetisk skada inte har kunnat eller velat söka vård, det kan vi inte veta. Kan- ske patienten tänker att kommunala sektorn inte utför sådana operationer, säger Suominen.
– Vi bedömer alltid om det är en funktionell skada som hör till den offentliga sektorn eller om vi tolkar det som estetisk kirurgi. Om en plastikkirurgisk åtgärd är rent estetisk görs den inte på skattebetalarnas bekostnad. Vi bedömer situationen skilt varje gång, säger Kolehmainen.
Hon understryker ändå att korrigering efter könsstympning är en helhetsfråga och att kirurgen inte bara korrigerar själva könsstympningsåtgärden utan även ser till utseendet.
– Vi strävar efter att normalisera vävnaden.
Kritik mot rekonstruktioner
Informationen om att rekonstruktionsoperationer eller korrigerande operationer har utförts i Tölö har inte haft stor spridning ens bland sakkunniga som arbetar med frågor kring kvinnlig könsstympning. Varken Reija Klemetti, forskningschef på Institutet för hälsa och välfärd, eller Johanna Latvala, projektchef på Förbundet för mänskliga rättigheter, känner till att det skulle ha gjorts sådana operationer i Finland och enligt dem frågas det inte särskilt mycket efter korrigerande operationer.
Reija Klemetti berättar till exempel att hon för cirka ett år sedan kontaktades av två kvinnor med somalisk bakgrund som önskade en korrigerande operation och som likt hon själv hade den uppfattningen att sådana inte utförs i Finland.
Då Johanna Latvala berättar om rekonstruktioner på ett allmänt plan poängterar hon att det är upp till varje kvinna själv att avgöra om hon vill ha en rekonstruktion. Latvala säger att rekonstruktioner har kritiserats för att de kan tolkas som ett budskap till könsstympade kvinnor att de inte skulle duga som de är.
– Så klart har man rätt att göra det om man vill. Det är var och ens egen sak. Men det är inte självklart att alla vill det, säger Latvala.
Öppningsoperationer vanliga
När det gäller öppningsoperationer och korrigerande operationer läggs ansvaret på de olika aktörerna inom socialoch hälsovården att agera på bästa möjliga sätt när en kvinna söker sig till vård. Maire Kolimaa Social- och hälsovårdsministeriet
Till skillnad från rekonstruerande operationer är det i Finland däremot vanligt med så kallade öppningsoperationer (defibulation) där ett hopsytt underliv öppnas. Johanna Latvala berättar att en sådan öppningsoperation är aktuell när en kvinnas blygdläppar stympats och sytts ihop så att endast en lite öppning lämnats kvar.
Enligt Reija Klemetti började öppningsoperationer utföras rätt snabbt då de första somalierna kom till Finland under 1990-talet. Enligt Klemetti saknas statistik över antalet öpp-
ningsoperationer, men från och med början av det här året började man i registret över födda barn lägga till information om ifall modern har utsatts för könsstympning och om hon genomgår en öppningsoperation. Ofta utförs de här operationerna först i förlossningssalen. Klemetti anser att man i Finland fortfarande har jobb att göra när det gäller information och utbildning om öppningsoperationerna. Enligt henne kunde man i högre grad än nu utföra dem redan före graviditeten och erbjuda dem till unga flickor.
Oskari Heikinheimo, professor i obstetrik och gynekologi vid Helsingfors universitet och avdelningsöverläkare vid Barnmorskeinstitutets sjukhus (HNS), säger att de gärna skulle ta emot fler patienter för öppningsoperationer som utförs före graviditeten. Vid HNS utreder en grupp läkare och barnmorskor just nu behovet av öppningsoperationer. Enligt Merja Rautava, barnmorska vid Kvinnokliniken, skulle en öppningsoperation som görs före graviditeten förhindra de komplikationer under graviditeten och förlossningen som könsstympningen orsakar.
Få resurser
I fjol avslutades Social- och hälsovårdsministeriets fyraåriga verksamhetsplan med avsikt att förebygga omskärelse av flickor och kvinnor. En av projektets slutsatser är att det behövs mer utbildning om kvinnlig könsstympning. Institutet för hälsa och välfärd ansvarade för att verkställa planen och ansvarar nu för att jobba vidare med frågan. Men Reija Klemetti på vars bord frågan ligger berättar att de lider av resursbrist.
– Vi har tyvärr inte resurser att jobba med verksamhetsplanen just nu och vi har inte nått en konkret nivå. Med små satsningar upprätthåller vi arbetet, säger hon.
EnligtJohanna Latvala från Förbundet för mänskliga rättigheter har man i Finland jobbat främst med förebyggandet av kvinnlig könsstympning. Välmåendet hos de kvinnor som redan har blivit könsstympade talas det mindre om i Finland jämfört med de övriga nordiska länderna.
Klemetti håller med om att man i högre grad än tidigare borde fokusera på den här frågan.
– Man märker att det är en ny fråga när inte ens termerna (för operationerna, red.anm.) är etablerade, säger hon.
Social- och hälsovårdsministeriets projekt behandlade visserligen frågan om att erbjuda öppningsoperationer och att främja redan könsstympade kvinnors välbefinnande, men syftet med planen var inte att gå in på en konkret nivå. På webbplatsen för Institutet för hälsa och välfärd hittar de som jobbar inom social- och hälsovården däremot mer konkret information.
– När det gäller öppningsoperationer och korrigerande operationer läggs ansvaret på de olika aktörerna inom social- och hälsovården att agera på bästa möjliga sätt när en kvinna söker sig till vård, säger Maire Kolimaa på ministeriet.
Reija Klemetti tycker att bättre koordinering mellan olika enheter vore önskvärd.
– Jag tror att vi skulle behöva mera samarbete. Det här är en fråga som berör bland annat hälsovården, skolorna och företagshälsovården, säger hon.