Linda Bäck valde Saigon framom Närpes
Nattklubben Lush ligger i centrala Saigon och är i dag en av de populäraste nattklubbarna i staden. I nattklubbsvimlet hittar vi klubbens manager Linda Bäck, som efter en uppväxt i Närpes i Österbotten nu gör karriär i sin ”hemstad” Saigon.
Glamour, drinkar och fest. Det är till stor del vad följarna får se när de går in på Linda Bäcks sociala medier-kanaler. När Hufvudstadsbladet träffar henne på en restaurang i centrala Saigon har hon kvällen innan varit ute till tidigt på morgonen och representerat nattklubben Lush som blivit hennes arbetsplats. Precis som de flesta andra kvällar, konstaterar Linda.
– Mitt jobb och min fritid, mina vänner och kolleger flyter ihop. Det är ett intensivt liv och allt händer på samma gång, säger hon.
Det här är ett reportage om 25-åriga Linda Bäck från Närpes som via Åbo byggt sig en karriär i niomiljonersstaden Saigon i södra Vietnam.
Mer än tre år har gått sedan hon bestämde sig för att flytta till Saigon. Planen var att hitta en plats där hon kunde göra en nystart i livet. Hennes mamma Huong var redan där på semester och Linda bestämde sig för att ansluta.
– Jag ville mest komma bort från Finland och Åbo och upptäcka något annat. Jag har alltid haft en drivkraft om att upptäcka världen och andra kulturer.
I några månader tog hon det mest lugnt, njöt av värme och mat. Sedan började möjligheterna och erbjudandena att komma in. Efter sex månader hade hon blivit anställd av nattklubben Lush vilket kommit att förändra hennes liv.
Från att ha börjat på ”botten” har hon i dag avancerat till att bli manager. Linda berättar att det är lite svårt att definiera vad hon gör på jobbet.
– Vad gör jag inte? Det handlar om att boka dj:ar, lyssna på musik, skapa event, göra flyer och hitta på nya koncept. Ibland torkar jag av bord och ringer in hantverkare som lagar saker som har gått sönder, säger hon.
Lush ligger i centrala Saigon och har sedan 2004 utvecklats till en av de populäraste nattklubbarna i staden. Sena kvällar trängs besökarna på dansgolvet. Linda konstaterar att hon målmedvetet använder sig av sociala medier för att skapa en image och ett koncept. Hon är samtidigt väldigt noga med att inte dela något om sitt privatliv.
– Det handlar om att sälja in en dröm till unga vietnameser om att det här finns inom räckhåll. Många drömmer om att få gå till sådana här ställen, om att få dricka drinkar med kändisar, säger hon och tillägger:
– Vietnam utvecklas snabbt och vår roll handlar om att skapa möjligheter för hur man kan ha roligt.
Förutom vid några museer syns inga spår av att Saigon för 42 år sedan var platsen där Vietnamkriget tog slut. I första distriktet trängs märkesbutikerna bredvid varandra. Senare i år är det här som H&M kommer att öppna sin första butik i Vietnam. På gatorna kryper lyxbilar fram i den täta trafiken som domineras av skotrar och motorcyklar.
Vietnamkriget pågick från början av 1960-talet till krigsslutet den 30 april 1975 när den nordvietnamesiska armén intog Saigon. Året därpå återförenades Nord- och Sydvietnam med en kommunistiskt ledd regering.
Siffran över det totala antalet dödsoffer varierar och är omdiskuterad. Uppskattningsvis dödades 1,4 miljon människor varav drygt hälften var civila dödsoffer.
Det var också i efterspelet till Vietnamkriget som ”båtflyktingar” blev ett vedertaget begrepp. Under slutet av 1970- och inledningen av 1980-talet kom nästan 800 000 flyktingar över havet fram till grannländerna Malaysia, Thailand, Indonesien, Filippinerna, Singapore och Hongkong.
Hur många som förolyckades på vägen är inte känt.
Hösten 1979 kom de första hundra vietnamesiska båtflyktingarna till Finland. I dag räknar man med att några tusen finländare har vietnamesisk härkomst.
En av personerna i den här statistiken var Linda Bäcks mamma Huong.
Redan i början av 1980-talet hade hon lämnat hamnstaden Haiphong i norra Vietnam tillsammans med en släkting. De tog sig till Kina där de blev placerade i flyktingläger. Flera personer från internationella hjälporganisationer besökte lägren för att utreda den humanitära situationen för flyktingarna. En av dem var österbottningen Klas Bäck från Fredsförbundet.
– Mamma talade flytande engelska och hjälpte till med översättningar i flyktinglägret. Det var så hon och pappa först kom i kontakt med varandra, säger Linda Bäck.
Kärlek uppstod och 1990 kom Huong till Närpes. Två år senare föddes Linda och efter ytterligare nästan två år kom hennes bror Robert till världen.
På restaurangen i Saigon har Linda beställt in en rejäl vietnamesisk lunch. På bordet mellan oss har vi nu wokad morning glory – vattenspenat, olika sorters fläsk, en papayasallad och en skål soppa med musslor och dill.
– Vi går alltid hit när vi har kundmöten eller ska ta emot en dj från ett annat land. De känner igen mig, säger Linda och nickar mot serveringspersonalen.
Sina sju första år tillbringade hon i Närpes innan flyttlasset gick till
Åbo. Under hela uppväxten ”tvingades” hon studera vietnamesiska vid sidan av den vanliga skolan.
– Jag var så arg på min mamma för detta. Den enda personen jag talade vietnamesiska med var ju henne. Jag kunde inte fatta varför jag var tvungen att gå på de här lektionerna.
Fram till att hon började på högstadiet studerade hon nio timmar vietnamesiska varje vecka. Sex av dem tillbringade hon på lördagar med andra barn vars föräldrar kom från Vietnam.
Precis som på alla andra språk skiljer sig dialekterna inom vietnamesiskan från varandra. Hur orden uttalas, och även vilka ord man använder, avslöjar var du kommer ifrån.
– Alla andra var från Sydvietnam och hade två föräldrar från Vietnam. De talade alla finska och sydvietnamesisk dialekt och så fort jag sade något med min nordvietnamesiska dialekt skrattade de.
I den vanliga skolan råkade hon ut för en hel del glåpord och blev kallad för ”kines” och andra öknamn på grund av sitt utseende.
– Jag har blivit kallad för allt möjligt och var knappast särskilt populär som tonåring, säger hon.
Hon visste att hon ville bort, men inte exakt vart. När hon besökte ”Aussie Bar” i Åbo kom hon i kontakt med en ny värld.
– Jag tyckte att de som jobbade där var så himla exotiska och spännande. Nu inser jag ju att det finns betydligt många fler australier och fler nationaliteter än de som jobbar där, säger hon och skrattar.
I Vietnam har Lindas utseende spelat en stor roll. Här spelar hennes vita hy och längd in och gör så att dörrarna öppnar sig för henne.
– Folk tror inte att jag är vietnames utan snarare att jag kommer från något land i Centralasien eller Sydkorea, säger hon.
Eftersom hon har fått sin pappas hud kan hon inte bli solbränd.
– Många frågar mig om jag har opererat mig eller gjort ingrepp för att få min vita hy.
På hennes cv står flera modelljobb för framför allt underkläder och badkläder.
– De vill ha kvinnor som ser ut som jag, som är ljusa men ändå med asiatiska drag.
Linda vet också vad det innebär att bli uttittad på gatan och att folk kommer fram för att ta bilder på henne. Ibland säger hon att hon känner sig ”som ett djur på zoo”.
– Det är en väldigt utseendefixerad värld. Jag har vant mig vid busvisslandet nu, men i början tyckte jag att det var obehagligt. Det var skitjobbigt.
I dag är hon tacksam över att hennes mamma tvingade henne att lära sig vietnamesiska. Men många blir fortfarande överraskade över att hon talar med sin nordvietnamesiska dialekt från staden Haiphong som bland vietnameser är ökänd för sin maffia.
– Det händer faktiskt att folk nästan blir lite rädda för mig. Jag är medveten om att folk tycker att dialekten är rå, ibland utnyttjar jag det för att få mer respekt, säger hon och skrattar.
Linda konstaterar att livet som manager på nattklubben i Saigon är hårt och krävande. Det är mycket festande och hon poängterar att det är viktigt att sätta sina egna gränser och våga säga nej. Hon har en agent som hjälper henne att sortera erbjudanden om andra jobb och uppdrag. Det finns konkreta erbjudande om att bli skådespelerska och vara med i tv-program.
– Hon har frågat mig om hur känd jag vill bli. För mig spelar det inte så stor roll, däremot är jag noga med att inte göra något som inte känns som mig. Jag vill aldrig låtsas att vara någon annan än den jag är.
När hon tittar in i framtiden finns Finland inte med i bilden.
– Jag tror allt att jag blir kvar här ett bra tag till, säger Linda Bäck.