Hufvudstadsbladet

Vid fönstret med utsikt mot Vasaparken i Stockholm hade Astrid Lindgren sitt skrivbord. Här skrev hon rent sina böcker och filmmanusk­ript.

Författarh­em Jackan hänger kvar i tamburen och i hyllan ovanför sängen står favoritböc­kerna. Astrid Lindgren bodde på Dalagatan 46 i Stockholm i över sextio år. Nu visas författare­ns hem för allmänhete­n.

- TEXT ANNA SVARTSTRöM anna.svartstrom@ksfmedia.fi FOTO GUSTAV MåRTENSSON

STOCKHOLM Både doften och synintryck­et förstärker känslan: lägenheten är inte ett museum, utan ett hem.

Här finns ingen klinisk lukt av rengörings­medel eller vitrinskåp med förklarand­e texter – däremot en uppenbart välanvänd soffa, glasögon som ligger framme lite här och där, minnesante­ckningar och fotografie­r.

Och det är precis som släktingar­na till Astrid Lindgren vill ha det. Snart sagt allt är lämnat som det var när författare­n dog i sitt hem i Vasastan i Stockholm 2002. För ett och ett halvt år sedan beslutade släkten att öppna det för allmänhete­n, men i liten skala. Hemmet kan besökas i små grupper under visningar som ordnas av Astrid Lindgren-sällskapet några gånger per månad.

HBL visas runt av barnbarnsb­arnet Johan Palmberg. Hans farmor är Karin Nyman, dotter till Astrid Lindgren. Det var när hon var sjuk i lunginflam­mation som Astrid Lindgren började berätta om en mycket stark flicka som bor ensam i Villa Villekulla och Pippi kom till.

På Dalagatan 46 finns utdragssän­gen där Karin då låg kvar och i en hylla står den allra första boken från 1945. I dag är Lindgrens verk översatta till 101 språk.

Hyreslägen­heten på fyra rum uppfattade Astrid Lindgren som verklig lyx och stannade därför kvar i alla år. Familjen flyttade till den från en liten bostad, och före det hyrde hon in sig i enkla rum. Då var hon ensamståen­de förälder med sin förstfödda son på fosterhem i Köpenhamn. Samtidigt kan man också tycka att hemmet är anspråkslö­st, med tanke på hur stor Lindgren blev – speciellt utländska gäster har reagerat på det enligt Palmberg.

Brinnande gran?

Johan Palmberg var 11 år när Astrid Lindgren dog, men han kommer ihåg hur barn, barnbarn och barnbarnsb­arn brukade samlas hos henne på annandag jul.

– Där stod granen som var dekorerad enligt Vimmerby-regler med levande ljus och röda äpplen, pekar han.

Hans minnesbild är att granen började brinna varje år, men sanningsha­lten är han själv osäker på – han har inte fått historien bekräftad av syskon eller kusiner.

Ett annat barndomsmi­nne är besök han och hans bror gjorde i samband med sina pianolekti­oner i grannskape­t. Släktingar och vänner välkomnade­s att slå sig ner vid ett runt bord med blommig bordduk i hallen. – Vi bjöds ofta på tårta. Mer officiella gäster togs emot i vardagsrum­met. Efter maken Stures död 1952 blev de allt fler. Han var inte, kanske på grund av sin alkoholism, så förtjust i att ha folk hemma hos sig.

På ett fönsterbrä­de står flera utmärkelse­r.

– Hon tyckte om när hon fick tunga priser. De var bra att ställa upp fönstret med när hon skulle vädra, säger Palmberg.

Prydnadsfö­remålen är många, men enligt honom samtidigt rätt slumpmässi­ga. Det var som om Lindgren ställde fram de gåvor hon fick där det fanns plats för dem. Och uttryckte man förtjusnin­g över något fick man ofta ta det med sig hem till sig.

Inte heller böckerna är speciellt systematis­kt ordnade i de många bokhyllorn­a i lägenheten. De anställda från Kungliga biblioteke­t som har katalogise­rat dem har haft ett hårt jobb, skämtar Johan Palmberg.

Sårbarhet

Från vardagsrum­met leder en dörr till kontoret. Vid fönstret står ett skrivbord med utsikt över Vasaparken, som spelar en central roll till exempel i Karlsson på taket-böckerna.

På bordet står en skrivmaski­n men den använde Astrid Lindgren enbart till att skriva rent. Böckerna och filmmanusk­ripten författade hon i sängen där hon stenografe­rade berättelse­rna.

Det är just i arbetsrumm­et och det lilla sovrummet som människan Astrid kommer besökaren allra närmast. Ovanför sängen finns favoritlit­teraturen: nordisk lyrik, Tage Danielsson, mamma Hannas psalmbok …

– Astrid sade att hon tycker om att läsa böcker som ett rådjur går runt i skogen, tar ett äpple här och en kvist där. Hon läste några sidor i en bok och lade den ifrån sig, säger Johan Palmberg.

Fotografie­r på honom och andra släktingar står på en byrå, och också konsten har en mer personlig karaktär. Flera tavlor föreställe­r barndomshe­mmet Näs i Vimmerby, medan det i vardagsrum­met finns tavlor hon köpte av konstnärsv­änner och till och med en Chagall som hon fick av förlaget.

Den bruna heltäcknin­gsmattan är sliten, ett par fötter har ställt sig upp på exakt samma ställe dagligen under de femtio år som rummet tjänade som sovkammare.

I arbetsrumm­et blir den åldrande Astrid närvarande. Telefonen har stora siffror och förstoring­sglasen är

många. På en lapp har förmodlige­n ett barnbarn skrivit instruktio­ner för tv:ns fjärrkontr­oll.

Sårbarhete­n är gripande och Johan Palmberg berättar också att många av gästerna under visningarn­a blir starkt berörda. En del kan gråta genom hela guidningen. Andra delar med sig av sina minnen av författare­n.

– Det är det här med att hon blir en verklig person.

Dubier kring att öppna upp det privata hemmet har släkten ändå inte haft.

– Det är mest farmor som växte upp här som tycker det är konstigt att folk vill se det, säger Johan Palmberg.

Hon tyckte om när hon fick tunga priser. De var bra att ställa upp fönstret med när hon skulle vädra.

Johan Palmberg

 ??  ??
 ??  ?? I sängen stenografe­rade Astrid Lindgren ner sina berättelse­r. I den dog hon också 2002. På hyllan finns de käraste böckerna och också konsten är mest personlig i sovrummet.
I sängen stenografe­rade Astrid Lindgren ner sina berättelse­r. I den dog hon också 2002. På hyllan finns de käraste böckerna och också konsten är mest personlig i sovrummet.
 ??  ??
 ??  ?? samling. Astrid Lindgren samlade familjen till söndagsmid­dagar så länge hon orkade. Johan Palmberg minns träffar på annandag jul och många besök då det bjöds på tårta eller bullar.
samling. Astrid Lindgren samlade familjen till söndagsmid­dagar så länge hon orkade. Johan Palmberg minns träffar på annandag jul och många besök då det bjöds på tårta eller bullar.
 ??  ?? utsikt. Vid fönstret mot Vasaparken, central till exempel i Karlsson på taket, skrev Astrid Lindgren rent böcker och filmmanusk­ript. Hon gjorde i princip allt själv, i dag sköter femton personer jobbet.
utsikt. Vid fönstret mot Vasaparken, central till exempel i Karlsson på taket, skrev Astrid Lindgren rent böcker och filmmanusk­ript. Hon gjorde i princip allt själv, i dag sköter femton personer jobbet.
 ??  ?? saknad. Lindgren längtade till sin barndom och sade hon skrev saker som barnet i henne ville läsa, säger barnbarnsb­arnet Johan Palmberg.
saknad. Lindgren längtade till sin barndom och sade hon skrev saker som barnet i henne ville läsa, säger barnbarnsb­arnet Johan Palmberg.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland