Charmig men lite unken
■ Som barn var Jakten på den gröna diamanten (Romancing the Stone, USA 1984) en av mina favoritfilmer. Den var fartfylld, rolig och romantisk. Sådant tyckte jag om. Som vuxen ser jag fortfarande charmen med den nu över 30 år gamla Indiana Jones-pastischen, men visst har den åldrats, och inte bara väl.
Joan Wilder (Kathleen Turner) skriver framgångsrika kärleksromaner och drömmer om att hitta den rätta. Helst ska han vara precis som i hennes böcker – en äventyrare med pistol och cowboyhatt. När hennes redaktör kallar henne en hopplös romantiker rättar Joan henne. Hon är inte hopplös utan hoppfull.
Joan själv är allt annat än äventyrlig. Hon blir till och med åksjuk i rulltrappan på Bloomingdale’s.
Men när hennes syster Elaine (Mary Ellen Trainor) plötsligt hör av sig från Colombia där hon har blivit kidnappad tvingas Joan lämna sin trygga sfär. Ja, särskilt trygg är den inte längre, för precis innan samtalet har någon brutit sig in i Joans lägenhet, på jakt efter den skattkarta som Elaines nu mördade man har skickat till Joan. Den som leder till El Corazón, en enorm grön diamant. Samma karta som Elaines kidnappare är ute efter.
Så åker Joan till ett Colombia, som enligt filmen är ett land enbart bestående av bönder, knarklangare och korrumperad polis. Joan är förvirrad och tydligen inte läskunnig så hon stiger på fel buss bara för att en man med mustasch (lita aldrig på en man med mustasch!) säger att den visst åker till Cartagena, staden där Elaines kidnappare väntar. Mustaschmannen visar sig vara general Zolo (Manuel Ojeda), samma skurk som bröts sig in i Elaines lägenhet.
Nu befinner sig Elaine mitt ute i djungeln med Zolos pistol riktad mot sig, allt på grund av den förbaskade kartan. Vilken tur att Michael Douglas råkar gå förbi!
Hans äventyrare och fågelsmugglare Jack T. Colton räddar Joan från Zolo och går med på att ta henne till närmaste telefon mot betalning. Men i hasorna har de inte bara Zolo och hans trupper utan även Ralph (Danny DeVito), en av Elaines kidnappare som har följt efter Joan för att se till att hon gör som hon har blivit tillsagd.
Jakten på den gröna diamanten satsar helhjärtat på underhållning. Här finns ingen djupare mening, inget filosofiskt stråk. Här finns lianer, diamanter, biljakter, krokodiler och Danny DeVito. Samtliga har sin särskilda charm.
Filmens stora behållning är Kathleen Turner, i en rollprestation som är lika härlig nu som när jag var barn. Hon är alldeles fenomenal – hon spelar med glimten i ögat men tar sin roll på allvar, och däri ligger humorn. Det är inte alls konstigt att den här rollen kickstartade hennes karriär.
Michael Douglas gör ett hedervärt jobb, men jämfört med Turner känns han aningen platt. Dessutom är det numera svårt att a) inte bli lite obekväm av hur han stirrar på Turner och b) inte bli förnärmad av hans stundvis mer än lovligt 80-talsivrande frisyr. MTV3 22.35 MARTINA MOLIIS-MELLBERG martina.moliis-mellberg @ksfmedia.fi