Kyrkomusik på Åbo musikfestspel

●●Vokalensemblen Psaltikon

(munken Damaskinos, Markus Hänninen, Juhani Vesikkala, Petri Nykänen, Aleksi Suikkanen) Från Konstantinopel till Moskva, medeltida ortodox musik Ortodoxa kyrkan i Åbo 13.8.2017 Dialogen mellan västerländsk och österländsk kyrkomusik uteblev på Åbo Musikfestspel

Min första reaktion när Ville Matvejeff 2016 övertog det konstnärliga ledarskapet för Åbo Musikfestspel av Topi Lehtipuu, var att den tidiga musikens andel blev märkbart mindre. I år tycker jag mig ana ett kyrkomusikaliskt, måhända religiöst tema som sträcker sig från den romantiska religiositeten i Wagners Parsifal till explicita framföranden av ortodox, katolsk och luthersk kyrkomusik.

Lutheråret uppmärksammades givetvis med psalmsång och festgudstjänst medan vokalensemblen Psaltikon presenterade ortodox gudstjänstmusik. Av programmet att döma håller Psaltikons konsert i domkyrkan i dag, ”dialog mellan öst och väst”, inte riktigt vad den lovar, den västerländska kyrkomusiken lyser med sin frånvaro. Däremot blev musikstunden i Åbo ortodoxa kyrka en spännande utflykt i en hos oss okänd musikkultur.

För den som uppfattar ortodox musik som småfalska treklanger sjungande amatörkör blev Psaltikons musik nästan en chock. Den bysantinska enstämmiga sången med kraftig, rak tonbildning, vagt kryddad med mikrointervall och gärna ackompanjerad av en mumlande bordunton, för tanken till den gregorianska sången. På samma sätt som i den gregorianska musiken uppstår tack vare borduntonen mer eller mindre godtyckligt olika intervall vilka förmodligen inspirerade till medveten flerstämmighet.

Utvecklingen från Bysans via östslaviska länder till Ryssland förefaller dock mycket återhållsam och konservativ, vilket torde vara typiskt för den ortodoxa kyrkan. Ektenion, en kyrielitania liknande bön var ett typiskt responsorium med försångarens enkla psalmodi och flerstämmiga antydningar i svaren. Flerstämmigheten utvecklades i slutet av programmet i en överraskande dissonant och modern stil, långt från det vi i dag hör i den ortodoxa liturgin. Tyvärr innehöll programmet inga uppgifter om vilken tidsperiod det handlade om.

Psaltikons sångare var ett med musiken och den raka tonbildningen kändes autentisk. Lite förvånande var ledarens, munken Damaskinos taktfasta dirigering, har dylik helt textbunden musik verkligen en regelbunden, klassisk puls och bör sången över huvud dirigeras?

Musikfestspelens kyrkomusikaliska tema är fruktbart. Åbos vackra ortodoxa kyrka, dit man burit stolar från församlingssalen, var fullsatt och Psaltikon bjöd godmodigt på ett par extranummer för den fulltaliga publiken.