Storleken är inte allt
Škodas lilla Citigo har fått sig ett ansiktslyft som ger den ett lite tuffare utseende än tidigare. Interiören har också moderniserats, men tekniken är huvudsakligen den samma som tidigare.
En dag i Prags täta trafik och på den omgivande landsbygden visar att Škoda Citigo klarar sig bra i stan och är tillräckligt stabil och tyst även för landsvägen.
Bilen tillverkas i Volkswagens fabrik i grannlandet Slovakien på samma linje som systermodellerna Seat Mii och Volkswagen Up, som moderniserades redan i fjol. Tekniskt sett är bilarna i det närmaste identiska men designen skiljer och delvis även motorerna.
Mindre motor funkar bra
Citigo erbjuder två konventionella trecylindriga bensinmotorer på 1,0 liter; en med 60 och en med 75 hästkrafter. På prislistan finns också en 68 hästkrafters gasmotor som bygger på samma grund.
Med den större motorn och tre man i bilen hölls bilen bra med i trafikrytmen i staden, men då gällde det att använda växelspaken ofta.
I praktiken känns inte den mindre motorn annorlunda i stadstrafik. Motorerna har ett identiskt vridmoment vilket är det avgörande i lägre hastigheter. Tilläggskraften kommer först när varven går över 5 000, vilket man i praktiken sällan utnyttjar.
De största synliga förändringarna finns framtill. Motorhuven är lite tuffare vinklad än tidigare, kylargrillen följer nu märkets allmänna designlinje och de kantiga dimljusen är integrerade i den nedre framgrillen, som är bredare än tidigare.
En bil som är 3,6 meter lång blir inte stor hur än man ser på saken. I den provkörda femdörrarsversionen är insteget till baksätet i alla fall relativt lätt och en 185 cm lång passagerare sitter hyfsat bra under kortare sträckor. Framtill räcker utrymmena väl till också för längre personer. Det praktiskt utformade bagageutrymmet rymmer 251 liter och med baksätet nedfällt 959 liter.
Välutrustad
Styrningen har fått sig en översyn och i den här versionen är Citigo riktigt rolig att ratta på de smala gatorna i gamla Prag. I framsätet är fjädringen relativt bekväm, men då baksätet ligger rakt över bakaxeln känns vägens ojämnheter tydligt just där.
Växellådan fungerar smidigt. Det är bra eftersom motorernas begränsade kraftresurser innebär att växlingsbehovet är stort. De konventionella motorerna är i sig trevliga då kraften portioneras ut jämnt över hela varvregistret.
Pristillägget för fem dörrar är 500 euro och torde vara de flesta köparnas val. Den kraftigare motorns pristillägg är också 500 euro. För ett tilllägg på 900 euro får man en robotiserad växellåda, men den fick jag inte tillfälle att testa. Gasmotorn torde bli en parentes i Finland då prispåslaget är 2 500 – 3 000 euro.
Utrustningsnivåerna är Ambition, Style och Dynamic. Prisintervallet är 12 800 – 16 000 euro. Nämnas kan att exempelvis bluetooth, aktivt nödbromssystem i stad, regnsensor samt elektriskt styrda sidofönster och sidospeglar ingår som standardutrustning.
En bil som är 3,6 meter lång blir inte stor hur än man ser på saken.