Nu behövs en regering som kan förvalta resurserna

SAMHÄLLE En välfärdsstat bör se till att människorna, från pensionärer till direktörer, inte har skadliga inkomster (löner, pensioner) som förhindrar exporten och den inhemska efterfrågan. För låga inkomster är lika skadliga som för höga inkomster. Därför bör man sträva efter att ha väl anpassade inkomster.

En väl anpassad minimiinkomst är en heltidsinkomst som gör det möjligt att leva utan socialbidrag. Håller man inkomsten lägre bedriver man självbedrägeri då man ofta, av ideologiska skäl, inte vill räkna med alla andra extra socialbidrag som tillkommer för att de med för låga löner ska kunna överleva.

Nästan alla våra experter påstår att orsaken till att det går så dåligt för landet beror på våra höga löner. Det är inte helt korrekt. Vi har nämligen, i förhållande till vår prisnivå, låga nettolöner, men höga bruttolöner. Det ger en negativ dubbeleffekt. De låga nettolönerna förstör konsumtionskraften och de höga bruttolönerna förstör konkurrenskraften.

Innan man bedömer om ett land har höga eller låga löner bör man alltid först se på landets prisnivå och om arbetstagarna klarar sig med sin heltidslön utan socialbidrag, trots prisnivå. Ofta klarar sig länder med förhållandevis höga löner bättre än länder med förhållandevis låga löner. Det beror på att de förstnämnda klarar sig med mycket mindre socialbidrag då heltidslönen räcker till för att leva. Därtill har de mycket mindre omfördelningskostnader än de länder som har för låga löner.

Vi bör också beakta att reallöneökningar ökar konsumtionen respektive produktio- nen eftersom reallöns- och pensionssänkningar har motsatt effekt.

Tyskland och Sverige höjde reallönerna och pensionerna under det senaste året. Samtidigt sänkte man skatterna en aning. Det höjde den inhemska köpkraften märkbart och med detta höjdes den inhemska konsumtionen starkt. Den bidrog till att arbetslösheten sjönk. Det ledde till minskade utgifter, samtidigt gav helheten skatteintäkter som var långt över förväntningarna. En tysk vd för en av de största biltillverkarna sade en gång offentligt i tv att det behövs konkurrenskraftiga löner, men att han inte är så dum i skallen att han inte förstår att om folk inte får bra löner så köper de inte nya bilar.

Vi gjorde tvärtom, därtill genomförde vi sådana sparåtgärder som ledde till att kostnaderna steg och kvaliteten sjönk. Vi reformerar hela tiden för reformernas och ideologiernas skull utan att tänka på människorna och industrins väl. Sjukvårdsreformen är ett praktexempel. Man har redan länge arbetat med den utan att ha fått någonting vettigt till stånd. Köerna bara växer.

För att ha råd att vara en välfärdsstat måste ett land ha bra skolor, tillverka tillräckligt högförädlade produkter, ha en tillräcklig befolkningstäthet med en låg arbetslöshetsgrad. Därtill behöver en välfärdsstat också en regering som har förmågan att förvalta och använda landets resurser rationellt i stället för att kasta dem i sjön. Inte alla länder som tror det är välfärdsstater, utan bara de som kan uppfylla de ovannämnda förutsättningarna.

Det skulle säkert vara hälsosamt att komma ihåg detta vid de kommande avtalsförhandlingarna!