Hufvudstadsbladet

Var är alla pensionäre­r och förbunden?

- LASSE BERGSTRÖM pensionär, Esbo

PensioneR Regeringen har gett den så kallade ”solidarite­tsskatten” omfattande publicitet, mycket omfattande med beaktande av att skillnaden mellan de två hötapparna man väljer emellan utgör cirka 0,01 procent av statsbudge­ten.

Frågan är med vem och mot vem man förväntas vara solidarisk. Regeringen tycks i varje fall fokusera på löntagare med en årslön som är mer än dubbelt så stor som den lön personen i butikskass­an har. Pensionsta­garna figurerar inte i politikern­as diskussion­er och därmed inte heller i medierna.

För löntagare ser läget i euro ut på följande sätt: Om man behåller den nuvarande och samtidigt lägre gränsen för löntagaren­s solidarite­tsskatt, betalar löntagaren 0

euro per år vid en årsinkomst under 72 300 euro per år. Exakt vid det högre gränsalter­nativet, det vill säga 90 000 euro per år skulle höginkomst­tagaren betala 29,50 i månaden som sin solidarite­tsinsats! Det vill säga en flaska medelmåtti­g konjak i månaden. Har man råd med det?

Om Samlingspa­rtiet i detta sammanhang ville rentvå sig från den jämlikhets­tabbe Jyrki Katainens regering åstadkom 2013 kunde gränsen för alla, både löntagare och pensionäre­r, vara densamma och procenten likaså densamma. Även pensionäre­n kunde på samma sätt och lika grunder avstå från en flaska konjak. På så sätt kunde man undvika diskrimine­ring och säga sig vara solidarisk mot alla, både småinkomst­tagare, höginkomst­tagare, företagare och pensionäre­r. Så är det ju brukligt i en rättsstat. Men regeringen­s stora fråga gäller

alltså för närvarande endast vissa löntagarka­tegorier.

Själva medelklass­en har inget nämnvärt att hämta i regeringen­s budget och en annan stor grupp, nämligen en miljon medborgare – pensionäre­rna – verkar igen ligga lägst. Vad kan pensionäre­n se fram emot? Den generation som har byggt upp Finland efter krigstiden, oljekrisen, globaliser­ingen och it-bubblan har litet värde i digitalise­ringens, kvartalsek­onomins och resultatlö­nernas tidevarv.

Hur låter följande? På den inkomstniv­å då löntagaren betalar 0 euro i ”solidarite­tsskatt”, betalar pensionäre­n 136,50 euro i månaden och på den nivå löntagaren betalar 29,50 euro (se ovan) betalar pensionäre­n 225 euro i månaden, nästan åttafalt, vilket innebär 1 953,80 euro i året. Varken pensionen eller dess indexförhö­jningar är ju något kriminellt som regeringen på godtycklig­a grunder borde kunna konfiskera och som motivering vifta med solidarite­tens flagga.

Vill man begränsa stora arbetspens­ioner, till exempel genom att införa pensionsta­k, borde det ske via ändringar av arbetspens­ionslagen. Både solidarite­tsskatten och indexkapni­ngar är indikatore­r på något annat än en rättsstat och bådar inte gott för framtiden.

Men ... var är alla pensionäre­r och deras förbund, både finskspråk­iga och svensksprå­kiga? Åtminstone har man tillsvidar­e inte hört deras protester. Vem röstar man på? En miljon röster kan ju inte ha fel. Vilket partis flagga skulle pensionäre­rna vifta då de står på barrikader­na och kräver jämlikhet och rättvisa.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland